Karolina Lassbo

Rutig skjorta och keps

2012-03-04T20:34:00.004+01:00

Jag haft haft ett roligt och annorlunda dygn i Mora hemma hos min notariekollega Skådespelerskan. Idag söndag har vi kollat på Pippa Middleton, när hon gick i mål i Vasaloppet på tiden 7 timmar och 13 minuter, vilket är en timme bättre än vad vår kung åkte på. Vi såg även prisutdelningen med bl.a. vinnaren Jörgen Brink och tvåan Daniel Tynell. I lördags åt vi middag hemma hos Skådespelerskan, följt av Melodifestivalen och därefter utgång på Ljungbergs sportbar. Det är tydligen det stället som gäller i Mora om man är över 20 år gammal, vilket man är. Aldrig förut hade jag varit ut i Mora så detta blev premiär.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta Moras uteliv, men det var ganska trevlig och öppen stämning på Ljungbergs. Många glada och pratsamma människor. Dock förstår jag inte alls det där med rutig skjorta och keps? Det är inget fel med skjorta och keps, men minst hälften av alla killar på stället var klädda i stor-rutiga skjortor och minst hälften hade keps på sig inomhus. Vissa hade både rutig skjorta och keps. Sammantaget kan man säga att det var ganska få killar på stället som varken hade rutig skjorta eller keps. Det verkar handla om någon slags lokal klädkod. Om man ska smälta in och vara rätt i Mora, d.v.s. på jantespråk vara som alla andra, så måste man tydligen bära något av dessa två attribut. Men tyvärr måste jag säga att för en utomstående som mig, så upplevs det hela som att jag inte såg några killar där alls, eftersom alla kepsar och rutiga skjortor var i vägen. Ungefär som att inte se skogen för alla träden.

Trots rutiga skjortor och kepsar så hade vi skoj på Ljungbergs och dansade en hel del på dansgolvet. Det var faktist väldigt bra musik på Ljungbergs, det var sånt som man vill dansa till som spelades. En blandning av nytt och gammalt. Jag kreddade faktiskt musiken inför mitt sällskap, och detta gjorde jag redan innan jag såg att det var killen med fritösen som spelade. Killen med fritösen är Hannas bror som jag har träffat hemma hos henne ett antal gånger. Efter stängning försökte ett gäng 22-åriga killar övertala oss att hänga med på efterfest i deras bil. Det är tydligen så man gör i Mora, man efterfestar i bilarna på parkeringen efter att krogen har stängt. Vi sa vänligt men mycket bestämt nej tack, för att gå hem till Skådespelerskan och äta pasta och sova.

Prinsessan och den perfekta klänningen

2012-03-02T22:25:00.002+01:00

Via den vackra värmländskan Julia Dilamonos blogg hittade jag sagan om prinsessan och jakten på den perfekta klänningen. Om jag minns rätt så har hon fått sagan i ett mail från någon kille.

”Vår prinsessa är en självsäker och förmögen kvinna som går och måttbeställer en klänning. Hon säger att hon vet vad hon vill ha. Hon vet att hon har en vacker figur. Hon behöver egentligen inte någon klänning säger hon, så hon är bara intresserad om affären kan erbjuda något exceptionellt bra. Klänningen ska inte bara framhäva hennes egen skönhet utan den skall också passa i alla möjliga sammanhang, och den skall tåla tidens tand. Inte för att den här kvinnan skulle ha samma klänning särskilt många gånger, men möjligheten skall finnas om hon så önskar.

Vår prinsessa har letat länge efter en sån här klänning. Hon skulle aldrig erkänna det själv, men faktum är att hon har lagt ner ganska mycket tid på att hitta det här plagget. Hon tycker att det är lite konstigt att hon inte kan hitta det. Hon är van att kunna få allt hon vill, men den här klänningen gäckar henne. För att inte tappa modet så intalar sig prinsessan att hon ändå har det bra och att det på det stora hela inte gör så mycket om hon inte hittar den där klänningen inom den närmsta framtiden. Den kommer nog fram förr eller senare tänker hon. Tills dess är det ingen idé att bekymra sig tänker hon.

En dag skickar en skräddare ett brev till prinsessan. Prinsessan tycker att det är lite märkligt att hon utan att beställa något får ett brev av en enkel skräddare. Men vår prinsessa läser ändå brevet eftersom hon är en god människa som vill visa alla människor respekt. Innehållet i brevet förbryllar henne. Skräddaren berättar hur han bakom en butiksdörr, där han suttit och arbetat, vid flera tillfällen har hört prinsessan tala om en speciell klänning som hon letar efter. Skräddaren berättar också att han genom en glipa i dörren förälskat sig i prinsessans skönhet och hennes ljuva röst. Därför, skriver han, gör det honom ont att höra att prinsessan lider mycket mer än hon själv förstår, av att leta efter denna klänning. Särskilt som han vet att prinsessan aldrig kommer att finna det hon söker i en klänning.

Det du söker, skriver skräddaren, kan inte måttbeställas. Ett plagg som skall framhäva din egen skönhet, som skall passa i alla möjliga sammanhang och som skall tåla tidens tand är ett plagg som aldrig riktigt blir klart. Det är ett plagg som man kontinuerligt måste fortsätta att jobba på. Därför föreslår jag att vi börjar sy på en sjal tillsammans. Alla kommer inte att tycka om den här sjalen, fortsatte skräddaren. Vissa av dina vänner kommer att avsky den. Du själv kommer till och med att hata den under perioder. Men om du fortsätter att ha den på dig och om vi fortsätter att konstant jobba vidare på den, så kommer du med tiden lära dig att älska den, mer än någon klänning som du någonsin fantiserat om.

Prinsessan tyckte att det var ett märkligt förslag. Det var ju en måttbeställd klänning hon ville ha, och nu föreslog den här skräddaren att vad hon egentligen behövde var en sjal. Och inte vilken sjal som helst, utan en sjal som hon själv måste sy, laga och utsmycka undan för undan. Hon var djupt skeptiskt. Samtidigt var vår prinsessa en smart tjej som gillade smarta lösningar, så hon ville inte avfärda skräddarens förslag direkt. Anledningen till att hon ännu inte hittat sin klänning kanske var enklare än vad hon hade trott.

Vad prinsessan gjorde? Så vitt jag vet, så letar hon fortfarande efter sin perfekta klänning, fast besluten om att den finns någonstans där ute. Allt medan vår skräddare jobbar på med andra sjalar. Men samtidigt finns ett hopp om att hon en dag skall ta sitt förnuft till fånga och kontakta honom.”

Pippa på skidor i Vasaloppet

2012-03-01T20:41:00.009+01:00

Det har varit ett förbannat tjat det senaste dygnet, både i media och bland folk, att Petter Northug inte kommer till start i Vasaloppet. Men vem bryr sig egenligen om Northug, när Pippa Middleton kommer hit och ska åka? Jag trodde först det var ett stort skämt att den brittista socitetsprinsessan Middleton, syster till prins Williams fru Kate Middleton, ska komma till Mora i Sverige för att åka Vasaloppet i välgörenhetssyfte. Det är helt bissart.

Det hela låter nästan som en galen vadslagning på fyllan, varpå den som förlorar får åka till Sverige och åka skidor i nio mil. Vältränad, eller kanske snarare nersvulten, ser Pippa i alla fall ut att vara. Hon tränar antagligen ganska mycket, men hur mycket skidor har hon åkt egentligen? Förstår hon verkligen vad hon gett sig in på? Vet hon var Sverige ligger över huvud taget, eller tror hon att hon ska till Schweiz? Hur fick hon kännedom om Vasaloppet och hur kom hon på att hon skulle åka? Var ska hon bo? Bland knätofsarna i Tällberg? Eller checkar hon in på vandrarhem Tre Björnar i Älvdalen? Frågetecknen kring Pippa Middletons start är många, men jag tror och hoppas att hon visar på duglighet och styrka på söndag, att hon kan bemästra de nio milen på svensk snö mellan Sälen och Mora. Men håll med om att det är märkligt. Ungefär som att Lady Gaga helt plötsligt skulle komma till Bingsjöstämman och spela fiol tillsammans med Orsa spelmanslag.

Jag ser de sista hundra metrarna av Vasaloppet från mitt fönster på mitt arbetsrum. Att Pippa Middleton av alla människor i hela världen ska åka förbi där på söndag, det hade jag inte trott. Jag hoppas SVT:s kameramän fixar bildbevis från spåren.

Barnens julklappar

2012-02-28T21:06:00.002+01:00

Idag funderar jag över när mina kusinbarn ska få sina julklappar? Om det kan bli före eller efter påsk? Kusinbarn Doris fick sin julklapp på juldagen, men kusinbarn Tyra och Agnes har inte fått sina julklappar ännu. Deras klappar ligger fortfarande på min hylla i kantoret och väntar på att jag ska ta mig till Uppsala. Eller att Tyra och Agnes ska komma hit till Älvdalen och fira påsk.

Agnes paket har snören i guld och Tyras paket har röda snören. Om det inte vore för att Agnes present innehåller övertydliga julassociationer så hade jag kunnat slå om dem i påskpapper.

Saunaworld i Lindvallen

2012-02-26T16:39:00.007+01:00

Denna helg har jag haft besök av mina vänner Energijuristen och hennes man Försäkringsjuristen. De kom till Älvdalen med anledning av att de helt frivilligt kommit på att de skulle genomlida Vasaloppets första lopp som är kortvasan. I lördags var de sugna på lite utförsåkning och vi åkte därför till Lindvallen i Sälen över dagen. Eftersom jag själv inte är speciellt förtjust i skidåkning så checkade jag in mig på Saunaworld och Äventyrsbadet som ligger i byggnaden Experium i Lindvallen. Saunaworld var helt fantastiskt, jag kan verkligen rekommendera det stället. Det slår faktiskt alla SPA-anläggningar jag någonsin varit på. Jag kan inte komma på ett endaste SPA som varit bättre, härligare, mer originellt och fräschare. Denna bedömning inklusive Yasuragi Hasseludden, som är ingenting i jämförelse med Saunaworld i Lindvallen.

På Saunawolrd finns det tre olika saunor, varav en jättehärlig ångbastu med stjärnhimmel, där man ligger på mosaik som spolats av med kallvatten. Det finns även en isvak som jag doppade mig i tre gånger, en varm bassäng, duschanordning i form av en hink vatten som hälls ut över en och ett varmt relaxrum med värme i kaklet som man sitter på. Det finns även ett vanligt relaxrum med sköna liggfåtöljer och panoramafönster ut mot backarna. Riktigt härligt var även en bassäng med vattenstånd till knäna som kallas kneipp. Där går man runt runt i en gång med bucklig stenbotten av runda små stenar. Det härliga med detta var att i halva gången var vattnet iskallt, och i halva var det jättevarmt. Det fina Äventyrsbadet var också en upplevelse. Där badade jag bubbelppol, simmade ut i utomhusbassängen som hade vatten som var jättevarmt, samt tittade på alla killar som höll till i flowridern. Jag skulle själv vilja testa flowrider, men gör det helst inte inför publik i form av ett helt badhus.

Jag kan verkligen rekommendera Saunaworld i Lindvallen. Jag spenderade fyra timmar på denna anläggning och hade lätt kunnat stanna en timme till. Entré till både Saunaworld och Äventyrsbadet kostar 320 kr. Det är 18-årsgräns i Saunaworld. Bild från Experiums webbplats.

Jag måste även nämna att tre gånger om dagen får alla som vill vara med på "Sauna Experience" som är en romersk basturitual som leds av personalen. Det måste ni testa om ni är där. Det går till på så sätt, att värmen i bastun viftas upp med en handduk och vatten som innehåller olika oljor. Sen "slås" värme med en handduk mot var och en av de sittande deltagarna. Det är jättehärligt. I pausen får man en näve iskross att lägga på huvudet, sen körs en omgång till.

En ny tronarvinge

2012-02-23T21:14:00.004+01:00

Att en dag som denna göra något annat slags blogginlägg än ett kungligt, det vore antagligen skam, vanära och inte minst trots mot statsskicket. Att en ny, svensk tronarvinge har kommit till världen, det är historiskt och riktigt stort. Jag slog på TV:n klockan 06.30 i morse och fick då höra att prins Daniel skulle hålla presskonferens om en halvtimme. Och då förstod man ju vad som skett, men visste inte om det gått bra och vilket kön det blivit. Det här är en sådan typ av dag, då alla idag levande svenskar för alltid kommer minnas vad de gjorde, då när de nåddes av beskedet att en ny, svensk tronarvinge är född. Jag är självklart jätteglad för Victora, Daniels och hela kungafamiljens skull. Även för Sverige och monarkins skull. Men jag tycker också att det är lite tragiskt när man tänker på det, att detta lilla oskyldiga barn inte har en aning om vilken cirkus hon helt ofrivilligt fötts rakt in i. Även om hon en dag väljer att frånträda sin plats i tronföljden, så kommer hon för alltid att vara en offentlig person. Detta så länge hon lever.

Vad gäller namn så gissar jag att något av namnen kommer vara Ingrid eller Lillian, men jag hoppas att det blir Alice som tilltalsnamn. Prinsessan Alice, det skulle väl låta fint. Sibylla är uteslutet eftersom det numera är en korvkiosk.

Schlagerkväll hos Malin

2012-02-21T22:00:00.007+01:00

Egentligen har jag lovat mig själv som ett av mina nyårslöften, att jag i större utsträckning måste försöka prioritera bort tjejmiddagar. Detta eftersom att sannolikheten i princip är obefintlig att jag hittar en framtida, blivande man på en tjejmiddag. Men när Kändisjakten-Malin bjöd in till trerättersmiddag med melodifestival, då kunde jag inte tacka nej. Vi var ett gäng om åtta glada tjejer som blev mycket välmatade med fantastiskt god mat och dryck hemma hos Malin i Minneberg.

Som vanligt när en samling tjejer i åldern runt 30 träffas, så blir det väldigt mycket prat om bröllop. Och denna tjejkväll var inget undantag. I princip samtliga tjejer på kalaset skulle antingen gifta sig snart eller hade redan gift sig ganska nyligen. Eftersom jag själv är väldigt långt bort från mitt eget bröllop, så kände jag mig ett tag som den udda fågeln. Den där som inte ens har provat en vit skrud för vigsel. Men sen kom det fram att en annan av gästerna minsann också kunde betraktas som singel. Och då kändes det hela mycket bättre och vi kunde istället styra in på för mig mer ändamålsenliga samtalsämnen som t.ex. dejting i allmänhet, dåliga dejter, bra dejter, nätdejting, senaste dejten, var man hittar dejter, dejter vi minns, dejter från förr och framtida dejting.

Som fördrink serverades Bellinis, mixade av riktig persika.

Bordet står dukat.

En datorskärm stod på soffbordet och vi kunde via denna följa alla live-tweets från #mel2012. Ungefär varannan eller var tredje tweet handlade om Ranelid.

Bordsplaceringen genomfördes med hjälp av schlagerstjärnorna för kvällen. Jag drog en lapp med Molly Sandén på bild. Då fick jag sitta vid tallriken där Molly Sandén låg och väntade.

Som bordsdam på denna tjejmiddag fick jag den fina Lois. Jag kände igen Lois från Malins blogg. Jag har sett bilderna från både hennes möhippa och hennes bröllop. Lois fick steka och vaska pannkaka på sin möhippa.

Värdinnan Malin i mitten hade verkligen ordnat ett toppenkväll. Jag är så glad och tacksam över att jag fick och kunde vara med på detta privata event.

Lagom till desserten kom shakern fram. Jag hade köpt med mig vodka och andra ingredienser så att vi kunde göra cocktails av passionsfrukt och limemix i de glas som Malin fick av mig i födesedagspresent.

En februarihelg i Stockholm

2012-02-20T21:18:00.002+01:00

I fredags satte jag mig på tåget från Mora mot Stockholm. Det blev som vanligt en intensiv och händelserik helg. På fredagen åkte jag direkt hem till min vän Förskolläraren och hennes man som bor på Östermalm. Där åt vi pasta med mozarella- och musselsås och drack vitt vin. Sen begav sig Förskolläraren och jag in till det nya hotellet Scandic Grand Central som ligger mitt emot Oscarsteatern. Där mötte vi upp Veterinären och Mångsysslaren för lite terapisamtal över några drinkar. Efter en natt hemma hos Förskolläraren, där katterna Gunvald och Greta nyfiket inspekterade mig både medan jag sov och när jag bytte om, så begav jag mig mot Kungsholmen. Där var det födelsedagskalas för Noah som fyllde ett år. Hans mamma Datortjejen hade bakat en superfin tårta och goda cupcakes. Från Datortjejen som bor på Thorilsdplan åkte jag två stationer bort mot Minneberg, där Kändisjakten-Malin bjudit in ett gäng tjejer på trerätters middag och Melodifestival. Men det blir ett helt annat blogginlägg.

Noah hade fått en ljusblå marstipantårta med text i glitter och ett ljuståg på toppen.

Söt som en docka tittade Noah 1 år gammal på sin tårta, men hans pappa fick hjälpa honom att blåsa ut ljusen. En rolig sak är att Noah på denna bild ser exakt ut som min stora bäbisdocka Susanna som jag lekte med när jag var liten. Tänk om Susanna egentligen var en kille? Det slog mig nu, efter 30 år.

Vi ska till Ryssa

2012-02-16T21:41:00.007+01:00

När jag går ut i Stockholm utgörs det sociala livet av att man går runt bland olika barer kring Stureplan och handlar dyra drinkar. När jag är i Älvdalens fäbod innebär det sociala livet att man går runt bland olika slogbodar med sin vinbox. I Mora har jag förstått att det funkar på ett annat sätt. Där slänger man in alkohol i en bil och sen åker man runt bland de olika byarna. Man behöver alltså en bil och en chaufför, man spenderar dagen på Vasastugan eller Kaffestugan (där jag brukar handla lunch ibland) och sen åker man runt bland byar som t.ex. Vika, Nusnäs, Färnäs, Våmhus, Orsa och framför allt Ryssa. Det finns en mycket bra instruktionsvideo om hur det går till när man festar i Mora. Låtens refräng har fastnat i mitt huvud sen jag såg videon första gången, så jag måste därför varna er, att den sätter sig direkt. Men det låter ju faktiskt ganska bra, killarna har ju viss talang.

"Tjena, vad är det här för tillställning då? Jag tänkte bara fråga hur man kommer ut på E18 härifrån?"

Heeling för hälarna

2012-02-13T22:14:00.007+01:00

Min konsumtion av svarta nylonstrumbyxor är väldigt hög. Det beror inte på att jag är vårdslös med strumbyxorna och sliter och drar i dem, eller att jag inte har lärt mig att inte sätta mig på taggiga trästolar. Det beror på att mina hälar är så sträva och raspiga att de skulle kunna användas som femmans sandpapper på vilket snickeri som helst. För att råda bot på detta har jag gått till attack med en fotfil och filat och filat en längre tid. Men det har inte hjälpt. Trots att jag ökat mitt fileri till varje kväll så blir hälarna knappast lenare. Eller rättare sagt, dagen därpå är det lika illa. Men nu har jag fått förklarat för mig av en expert, att jag gör fel. När jag var hos min bloggande vän Sara i fredags för att äta mat och planera hennes bröllop, då förklarade hon för mig hur det ska gå till. Man ska inte fila så ofta som jag gör. Det räcker att fila en gång i veckan och det är snarare fukt mina hälar behöver. Sara, som till vardags jobbar som SPA-terapeut på Dalecarlia SPA och Mora Hotell & Spa, hon gav mig en kräm i present. Jag fick med mig hem en hälprodukt som Sara säger är suverän. Jag ska smörja med den varenda kväll, tills hälarna lenare än ettans sandpapper.

Heel Repair från Exuviance kan förhoppningsvis minst halvera mina kostnader för svarta nylonstrumbyxor. Notera att jag fångade både mig själv och hälkrämen på samma bild.

Kafferep med de nya grannarna

2012-02-12T21:52:00.006+01:00

Efter sex timmars kafferep vet jag nu precis allt om mina nya grannar, som i september flyttar från Skottland till Månsta i Älvdalen. Mina nya grannar är fantastiskt trevliga, oerhört sociala och väldigt lättsamma och roliga att prata med. Det var väldigt fascinerande att få höra om deras tidgare liv, och inte minst om deras storslagna planer för det kommande livet i Älvdalen. Jag kan ge er lite information.

Detta par är nygifta, födda 1981 och har inga barn. Hon är uppvuxen på en farm i den vita delen av Sydafrika och arbetar för tillfället på Skottlands motsvarighet till skolinspektionen. Hon har tidigare, i flera år, arbetat som body guard åt Michael Jackson och även åt en Sydafrikansk partiledare. Han arbetar som body guard just nu, och har tidigare arbetat inom säkerhetsstyrkan för The Brittish Army, bl.a. i Afghanistan där prins Harry också arbetade åt armén. Han har även ingått i säkerhetsstyrkan kring Queen Elizabeth. Detta par tänkte försörja sig i Älvdalen genom att starta en överlevnadsskola. Deras planer är alltså att utveckla en affärsverksamhet som går ut på att hålla kurser i skogen om överlevnad. Eleverna ska få lära sig att bygga vindskydd, göra eld och liknande. Paret ska även föda upp kaniner och kycklingar på gården som eleverna får lära sig att flå. Paret berättade att folk i England och Skottland betalar hur mycket som helst för dessa kurser, och att det är enorm lång väntetid för att få gå en sådan kurs. Det var fantastiskt att få höra om deras deras stora engagemang och målmedvetna planer, men jag är inte speciellt förtjust i att de ska döda kaniner bara 200 meter från mitt hus.

Vi var sex personer som kalasade på cupcakes med violströssel, kanelbullar...

...och pepparkakor, chokladkaka, chokladbollar och "what we in Sweden call vaccum cleaners". Det gick åt fyra kannor kaffe under dessa sex timmar.

Jag hade plockat ner min farmors mors blå kaffeservis.

Det röda kakfatet i glas har jag köpt på Design i Mora, tillsammans med två matchande små skålar i samma material.

UPDATE: Det var prins Harry som arbetade för den brittiska armén i Afghanistan, inte prins William.

Welcome to Sweden

2012-02-11T22:04:00.005+01:00

I morgon har jag ställt till med söndagsfika i form av kafferep här i huset. Anledningen till det hela är att få hälsa på mina nya grannar här i Månsta, Älvdalen. Mina nya grannar är ett par födda 1981 utan barn, ursprungligen från Sydafrika, som har bott i Skottland den senaste tiden och nu valt att flytta till Älvdalen i Sverige. Och frågetecknen är många. Varför flyttar de hit? Har de nån anknytning till Sverige? Varför valde de Älvdalen? Och framför allt, hur har de tänkt att försörja sig här i Dalarna? Ska de jobba på distans, söka jobb eller behöver de inte arbeta? I morgon får jag förhoppningsvis svar, när jag på eget bevåg agerar välkomstkommitté. Det känns stabilt att jag är mycket van vid att ta hand om utlänningar som är nyanlända till Sverige. När jag bodde i studentkorridor kom det en ny förvirrad utbytesstudent varenda termin, och vi fick köra samma tugg med alla. Bjuda på klassik svensk mat och svenska bakverk, prata om Abba, Björn Borg, Robyn och Ikea, informera om hur det politiska systemet fungerar och svara på frågor om kungen. Idag har jag bakat inför morgondagens kafferep. Jag tänkte bjuda på rosa cupcakes med strössel, kanelbullar, chokladkaka, pepparkakor, dammsugare och chokladbollar.

This one is made of cacao, porridge oats and pearsugar. And in Sweden, we call this a nigg... I mean chocolate ball.

En märklig syn

2012-02-11T19:00:00.005+01:00

Idag när jag skulle åka ner på byn och handla tog jag inte med mig kameran. Jag trodde nämligen att det inte finns något att fota i byn. Jag ansåg mig redan ha knäppt bilder på allt av bloggvärde. Men när jag svände ner med bilen mot parkeringen vid Ica, då såg jag något märkligt. På parkeringen stod ett 15-tal hästar uppställda på led. Det var såna där arbetshästar. Hästarna hade gamla selar och slädar, såna av trä med medar, fastspända bakom sig. I slädarna låg det fullt av av gamla filtar, björnskinn och fårskinn, och där satt människor klädda i 1800-talskläder. Det hela var en ganska fascinerande syn. När man tittade på detta följe såg det ut som att världen gått tillbaka 150 år i tiden. Jag gick runt och tittade på de fina hästarna och stannade och pratade med en kvinna. Hon förklarade för mig att sällskapet skulle åka släde från Rättvik till Röros i Norge. Det är en färd som tar 16 dagar. I slädarna fanns lådor där mat förvaras, och sällskapet gör stopp vid olika bystugor på vägen, för att sova och äta. Jag blev väldigt imponerad av detta projekt. Det såg ut att vara kallt i slädarna, men kvinnan jag pratade visade mig sina tre lager kläder av ull, och förklarade att när de blir för kallt så hoppar man ur och går bredvid släden.

Svensk musikalisk kulturhistoria

2012-02-06T21:14:00.008+01:00

Igår kväll skrev jag ett långt och väl genomtänkt blogginlägg, mycket längre än vad jag egentligen hade tid med. Det tog ungefär 2,5 timme att göra det inlägget. Det handlade om hur jag i lördags inför premiären av Melodifestivalen läste i Schalger Guiden, som är en bilaga till Expressen. I tidningen fanns två helsidor med bilder på alla schlagervinnare genom tiderna. När jag tittade på samtliga bilder fick jag rejäla flashbacks och insåg att jag har minnen till precis varenda låt och varenda år. Jag kan associera varje låt sedan tidigt 80-tal, till var jag var och vilka jag var med när jag tittade på Melodifestivalen. I blogginlägget tog jag upp exempel från olika år, och redogjorde för mina minnen. Det var allt ifrån gamla lågstadiekompisar, gamla arbetskollegor och gamla kärlekar som nämndes i de olika redogörelserna från min musikaliska minnesbank.

Det bloggverktyg jag använder har en automatiskt sparfunktion, som gör att varje minut sparas det jag skriver i bloggverktyget. Men detta funkar tydligen inte fullt ut när uppkopplingen är dålig. När jag äntligen var färdig och hade korrläst inlägget en sista gång, då när jag tryckte på "publicera". Då loggades jag ut ur programmet och hela inlägget var borta. Det hade inte sparats mer än till minut nummer två vilket gjorde att inte ens en första hel mening var sparad. Då blir man arg och ledsen men är helt maktlös. Den ansträngning jag gjort, som jag egentligen inte hade tid med, var helt förgäves. Och det är bara att acceptera. Nu i efterhand kan jag tänka att det kanske var meningen att jag inte skulle dela med mig att mitt förflutna mer än vad jag redan har gjort. Det kanske var en mening med att just det inlägget gick förlorat, då när jag bjöd på lite mer av mig själv än vad jag brukar göra. Och nu tänker jag ju knappast skriva om det hela. Det har jag varken tid eller ork till.

Schalger Guiden i Expressen var hela inspirationen för det blogginlägg som tyvärr gick förlorat. Melodifestivalen har funnits så länge att jag tycker att hela tävlingen utgör äkta svensk kulturhistoria. Jag har även minnen och associationer till låtarna från 50-talet och framåt, men då såg jag såklart inte tävlingen i en viss en viss TV-soffa, på en viss plats med vissa människor.

Rebecca & Fiona

2012-02-03T21:56:00.003+01:00

Jag vet att jag antagligen är sist i Sverige vad gäller detta, men jag måste meddela att duon Rebecca & Fiona är riktigt bra. De är fascinerande som artister och låtarna är bra. Visste ni förresten att Rebecca Scheja har ett förflutet som skådespelerska. Hon spelade bl.a. lycklig brud i filmen Bröllopsfotografen.

Dagens visdomsord

2012-02-02T22:13:00.005+01:00

Jag brukar ju säga att det fina två typer av människor. Den ena är den som går före och verkligen gör något. Den andra är den som går efter och endast kommenterar det som andra redan har gjort. Det är ungefär samma andemening som orden nedan syftar till, där människor delas upp i tre olika kategorier.

Denna indelning av människor hittade jag i Moratjejen Anna Lundhs blogg.

Jag har länge noterat att människor som inte har något bättre eller intressantare att prata om, som t.ex. rör deras eget liv, de lägger ofta all sin energi på att prata om andra människor, som passande nog inte är närvarande. Ibland blir jag så less och trött på det, även om jag måste erkänna att det ibland är ganska underhållande.

Update: Jag kan tillägga att jag noterat att människor vars huvuden är fullt upptagna med "ideas" eller "things" har varken tid eller intresse av att prata om "other people".

Bildbevis från bagarstugan

2012-01-30T19:32:00.010+01:00

Potatis, mjöl, en köttkvarn och en vedeldad ugn. Det är det som behövs för att baka riktigt gott tunnbröd. Jag fick prova detta förra veckan, när jag och ett gäng tjejer åkte ut till Vika utanför Mora för att leka bagerskor för en kväll. Det var så roligt att baka så vi skojade med varandra om att byta inrikting på karriären. Från juridik till att starta ett tunnbrödsbageri i Stockholms innerstad, där kunderna inte bara får köpa nygräddat bröd, utan även får se när det bakas. Eller prova själva. Men som tur är så tror jag knappast att denna idé är något som verkställs. Utvecklingsmöjligheterna inom juridiken är nog betydligt större än inom tunnbrödsbranschen. Liksom att juristlönen är något högre än tunnbrödslönen. Men bakningen i sig, den var kul så länge det varade. Och vi fick med råge bröd för dagen med oss hem.

Man behöver två olika slags kavlar för detta och en borste att borsta bort sot med.

Potatisar malda i köttkvarn har blandats ihop med mjöl och vägs innan det är dags för knådning i mjölfatet.

Det gäller att knåda in ganska mycket mjöl i den lilla degbollen så den blir stum men ändå mjuk. Vi brände nog ganska många kalorier av knådandet och kavlandet.

Rågsikt och kornmjöl var det mjöl som användes.

På samma sätt som hemmafruarna i USA tävlar om den bästa pajen och godaste kakan, så tävlar kvinnorna i Dalarna om det tunnaste och mest rundformade tunnbrödet. Tunnt och runt tunnbröd, det är tydligen status.

Kaveln med stora piggar används för att göra små gropar i brödet inför gräddningen. Det kallas för att "krusa". Dessa hål syns inte alls när brödet är klart.

Den utkavlade degen rullas ut på stenhällen långt inne i ugnen.

Jag hann baka flera kakor tunnbröd, både mjukt och hårt. Det gick faktiskt hyfsat bra även fast jag var nybörjare. Brödet gick även att äta.

De tunnbröd som ska bli hårda får vara inne lite längre i ugnen, sen hängs de upp på pinnar. De mjuka tunnbröden läggs direkt i påse.

Vi var inte först i bagarstugan. Det var några andra kvinnor som hade varit där före oss. Deras styling inför bakningen ser ut att vara ganska likformad.

Kvällens smoothie

2012-01-24T21:46:00.004+01:00

Jag har nu laddat frys och kyl med en mängd ingredienser till mina smoothies. Dessa härliga och glammiga drycker kommer numera fungera som dagens sjätte och och sista matintag. Det tredje mellanmålet med andra ord. Jag har köpt hem bananer, frysta blåbär, hallon och jordgubbar, juice utan tilsatt socker och laktosfri lättyoughurt. Laktosfritt är ett mycket bra val eftersom den varianten av mejeriprodukt innehåller mindre mjölksocker än den ordinarie produkten.

Denna smoothie är gjord av jordgubbar, tropisk juice utan tillsatt socker och laktosfri hallonyoghurt med låg fettprocent.

Solig vinterpromenad i Månsta

2012-01-22T17:18:00.005+01:00

Helger är bra på så sätt, att man då har tid med powerwalk före frukost. Då kickstartar man nämligen förbränningen i kroppen. Det bästa är att gå upp ur sängen och dricka en kopp te eller kaffe och sen ut på powerwalk direkt. Därefter går man hem och äter frukost. Detta var en del av min vardag när jag trändade med Grace Wellness, men då bodde jag i Stockholms innerstad och hade nära till jobbet, vilket gjorde att jag varje dag kunde köra en timme förbränning innan dagen ens hade börjat och lägga styrkan på kvällen. Nu pendlar jag mellan Älvdalen och Mora och fixar tyvärr inte att gå upp tidigare än 06.00, vilket jag gör varje dag. Jag får alltså lägga all träning på kvällstid och ibland även över lunch.

Mitt tillfälliga hem på vår släktgård Kettisgården i Månsta, Älvdalen.

Man kan se på vissa gårdar att det mot en del hus står en sten uppställd och lutad. Jag har hört ryktesvägen att man gjorde så förr i tiden, mot de rum som det spökade i. Jag har en sån sten mot köket och en mot långsidan av ladan.

Om det är något som de kan i Älvdalen, så är det att ploga. Jag har aldrig sett bättre och finare plogningar och snabbt går det också. Annat är det i Stockholm. Där vet de inte hur man gör och det blir kaos i hela stan av minsta lilla snöfall.

Detta är Dalälven.

Det blir nu för tiden aldrig någon is på denna älv, det är strömt.

Mina grannar har stilren och snygg förvaring av sin ved. Det är så här det ska se ut.

Grinden mot Lomtjärn var öppen idag också. Den har nog inte varit stängd på säkert 50 år.

Jag fick lite dåligt samvete när jag i lurarna tryckte bort P3:s dokumentär om mordet på Fadime och istället knappade in discomusiken på P3 Star. Men att gå powerwalk till ett muslimskt hedersmord är inte speciellt peppande.

En hälsosam livsstil

2012-01-21T18:42:00.005+01:00

Ganska ofta får jag frågan vilka bloggar jag själv läser, och det är enkelt att svara på. De bloggar jag läser regelbundet finns listade i högerspalten här i min blogg. Jag läser enbart bloggar som skrivs av människor jag känner eller har träffat i verkligheten. För mig okända människors liv har jag tyvärr inget intresse av att läsa om. Men det finns ett undantag. Julia Klingener känner jag inte och jag har aldrig träffat henne. Vi var i och för sig på samma pr-event en gång, men jag har aldrig ens pratat med henne.

När jag upptäckte Julia Klingeners blogg så fastnade jag direkt. Julia har samma inställning till hälsa som jag har och det är därmed väldigt inspirerande och peppande för mig att läsa om hennes träning och kost. Julia föredrar, precis som jag, en hälsosam livsstil. Detta innebär att leva sunt med hjälp av kondition, styrka och hälsosam mat. Detta istället för att svälta sig, så som klassiska modeller gör. Mitt kroppsideal är nämligen inte att bli en pinnsmal size zero utan former, vilket jag varken tycker är snyggt eller speciellt attraktivt. Jag vill mycket hellre se sund och vältränad ut, med former. Dessutom kan det omöjligt vara hälsosamt i längden att gå på svältdiet för att hålla sig nere i vikt. Jag tror att kroppen tar väldigt mycket stryk av en sådan kosthållning. Jag fick en stavmixer i julklapp och med den ska jag nu börja göra nyttiga smoothies. Julia har fullt av recept på smoothies i sin blogg och jag kommer anteckna hennes recept för att göra dem själv. Denna lördag invigde jag min stavmixer med att göra en smootie av björnbär, som gjordes utefter mitt eget hitte-på recept.

Istället för dessert. Denna lördagssmoothie är gjord av 1 dl tropisk juice (utan tillsatt socker), ca 125 g osockrade björnbär och två matskedar vaniljglass. Ska man göra en nyttig smootie så ska man självklart inte ha glass i, utan man tar vaniljyoghurt med låg fettprocent istället.

Så här ser den ut, min stavmixer. Jag blandar ingredienserna i en tillbringare för att mixa, så blir det sen lätt att hälla upp smoothien i ett glas. En nyttig smoothie med t.ex. avokado eller banan kan vara ett bra mellanmål, eller kan intas som påfyllning efter träning.

Ett skadeskjutet offer

2012-01-19T21:29:00.006+01:00

Jag har aldrig varit överdrivet förtjust i Håkan Juholt. Ända sedan denna färglösa doldis helt plötsligt blev partiledare så har jag tyckt att det det var ett dåligt val. Trots att jag inte gillar Juholt, så tycker jag det är tragiskt att han den senaste tiden blivit helt skadeskjuten i medierna. På grund av medias ibland ganska orättvisa och snedvridna rapportering, som fokuserat mer på hans person än på hans politik, så hånar nu folk honom i vardagligt tal, på öppen gata. Man gör sig lustig på hans bekostnad. Det gillar jag inte, även om en del skämt om Julholt är ganska roliga och jag skrattar. Men jag tycker han ska bytas ut. Och jag kan bara se ett rätt alternativ vad gäller partiledare för socialdemokraterna. Hon heter Veronica Palm. Vid förra valet röstade jag på moderaterna, men om Veronica Palm blir ledare för socialdemokraterna så skulle jag faktiskt kunna tänka mig att rösta på socialdemokraterna i nästa val. Då röstar jag dock i och för sig något mer på person än på politik. Men jag tycker faktiskt att det är väldigt viktigt att Sveriges statsminister, som representerar landet även utåt, är en färgstark kvinna som kan snacka och som man har förtroende för. Och Veronica Palm är en sådan person.

Den glada julen sågas ut

2012-01-16T21:07:00.010+01:00

Det är väldigt tråkigt att behöva plocka bort julen, ett år som detta då jag drog fram så mycket pynt. Adventsljusstakarna lyser verkligen upp, det är så fint. Min gran ska jag stycka bit för bit. Jag ska knipsa bort en eller två grenar per kväll och slänga in i brasan. Till slut har jag bara en stam kvar. Men då tänkte jag ta in en såg från ladan och såga det sista. När granen sen är slut, då är julen slut.

En engångsföreteelse

2012-01-14T15:53:00.003+01:00

Igår var jag på släktkalas, det var kombinerad 25-årsfest och förlovningskalas. Någon gån gunder middagen, antagligen före eller efter att avecen kom fram på bordet, så påstod jag att jag skulle åka skidor i morgon, d.v.s. idag. Som ni kanske minns så är jag inte speciellt förtjust i skidåkning. Jag förstår därför inte alls hur jag kunde komma på denna idé, men antagligen blev jag inspirerad av syster som berättade om hur bra hennes skidor är, och om de fina spåren på vår sjö Vällan.

Etersom det är en principsak för mig att hålla mitt ord, även om det är efter några glas vin som jag slängt ur mig något galet, så var det bara att ladda för ett skidpass i morse. Värst var det med utrustningen. Det tog säkert en timme innan jag plockat fram lämpliga skidkläder, passande pjäxor och hittat stavar. Men sen var det bara att köra igång. De första minuterna ångrade jag mig rejät och ville bara vända igen, men när vi kom ut på sjön där skidklubben gjort spår så kändes det lite bättre. Tekniken satt i ryggmärgen, den kom tillbaka ganska snabbt. Jag kände mig faktiskt väldigt starkt i både låren och armarna, all styrketräning på gymmet har gett resultat. Pappa blev faktiskt imponerad över min armstyrka när jag stakade mig fram. Tyvärr har denna skidtur, som för mig var en engångsföreteelse, genast lett till tjat och gnat från diverse familjemedlemmar som ger förslag som "åka till fjällen", "köpa skidutrustning" etc. Och det är ju det som är det värsta med denna skidåkning, att det hela tiden här i Dalarna är ett sådant förbannat tjat kring det. Mina svar på samtliga frågor är nämligen fortfarande nej, nej och åter nej.

Jag tänker inte ge någon kommentar till denna bild, förutom att jag räknade ut att det var 17 år sedan som jag stod på ett par skidor senast. Kolla noga på bilden alltså. Det kommer dröja 17 år innan ni får se något liknande igen.

Jag kommer spärra ip-numret för åtkomst till denna blogg, för den som i kommentarsfältet frågar om jag ska åka Vasaloppet. Prinsessan Madeleine har åkt tjejvasan på tiden 2.22.19. Enda chansen att jag skulle göra ett ryck och träna upp mig på skidor, det skulle vara för att slå hennes tid. Men det lär inte hända i detta liv.

Nytt gym och ny energi

2012-01-12T21:49:00.005+01:00

Under förra terminen här i Dalarna tränade jag på Älvdalens aerobicförening. Det var bra pass och ledarna var bra. Problemet var dock att det endast fanns tre pass per vecka och man hade inte tillgång till något gym med maskiner. På måndagar var det dansaerobic, på tisdagar cirkelträning och på torsdagar insanity, som är ungefär som military training. Tyvärr var det alltid ett av dessa tre pass per vecka som jag missade bara för att jag inte hann dit i tid efter jobbet. Om jag ska hålla mig i hyfsad form måste jag träna minst fyra ordentliga pass per vecka och mellan det en eller två powerwalks. Jag har därför, sedan första december, ett träningskort på den nya anläggningen Mora Träningscenter. Det är före detta Morahälsan som har flyttat till konkursdrabbade Tokas gamla lokaler, som renoverats.

Det roligaste med att börja på ett nytt gym är att utforska alla pass med dess ledare för att hitta sina favoriter, vilket ger stor träningsglädje när man väl finner dem. Det som är bra med Mora Träningscenter är att det finns väldigt många pass att välja på, och de flesta pass är bara 45 minuter långa vilket gör att man därefter hinner köra lite egen träning som löpning, crosstrainer eller utvald stryrka efter behov. Bra är också att alla medlemmar kan få en egen passerbricka till gymmet så att man kan gå dit även när receptionen är stängd. Jag måste även säga att jag är lite fascinerad över att medlemmarna inte behöver något medlemskort eller passerkort på dagtid. Personalen känner nämligen igen alla, och verkar veta vad alla heter.

Apropå träning, har ni sett att min duktiga PT som jag tränade med våren 2010 är en av gladiatorerna på TV? Helene Ahlson är den vackra Ice.

Dessa biler är från ett av mina första pass med Helene "Ice" Ahlson. Efter 10 veckor hade jag gått ner 8 kg och minskat omkretsen kring höft, midja och bröst med nästan 10 cm.

Fikonmarmelad

2012-01-11T19:37:00.007+01:00

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i marmelad. Jag har även haft lite svårt för fikon. Dessutom är jag inte direkt Pernilla Wahlgrens största fan. Det var därför som jag med mycket stor skepsis tvingade mig själv att smaka på mammas fikonmarmelad, som hon gjort själv efter ett recept i Pernilla Wahlgrens julbok. Och tänka sig, det smakade faktiskt helt underbart. Över jul körde jag fikonmarmelad på både mögelost och smörgåsost. Man kan nästan säga att fikonmarmeladen var julens stora succé. Mamma hade gjort flera burkar med fikonmarmelad och det var meningen att jag skulle ta med mig en burk hem till Älvdalen. Men jag glömde. Så nu får jag klara mig utan Pernilla Wahlgrens fikonmarmelad de få gånger jag äter ost, vilket känns lite tomt. Men det är lustigt, hur tre onda ting kan bli något gott.

Kärlek vid första ögonkastet

2012-01-10T21:56:00.005+01:00

I lördags lossade jag lite kapital och gjorde ett nyförvärv. Det hela var en ren impulshandling, jag tror jag fick hjärnsläpp eller nåt. Men det var kärlek vid första ögonkastet. Så här gick det till. Jag såg att det var rea på Rizzo och skulle bara gå in och titta lite, om det fanns några skor på typ 70% rea som jag kunde köpa. Men då såg jag en rosa uppenbarelse på hyllan som hela jag bara drogs till. Jag har faktiskt länge letat efter ett par helrosa, höga pumps, för mina andra rosa pumps har gått ur tiden. I alla fall så tänkte jag "wow" och blev helt förälskad när jag såg dessa skor. Sen tittade jag på prislappen och tänkte "nja kanske inte". Skorna var inte alls på rea. Men så provade jag dem och tänkte genast "yes". Så dessa skor blev mina. Jag brukar egentligen bara köpa skor till normala priser, d.v.s. runt 400-500 kr, max 700 kr, men dessa skor hade jag förtjänat, tyckte jag. Det är i alla fall de dyraste skor jag någonsin har köpt. Sen fraktade jag hem skorna på tåget till Mora och vaktade dem med mitt liv. Vilket jag gör fortfarande.

Rosa pumps i mocca från Rizzo. I butiken finns (fanns) det bara ett par i varje storlek av denna sko, och nu har jag lagt beslag på 37:orna.

En fantastisk långhelg i Stockholm

2012-01-09T21:43:00.007+01:00

Eftersom jag arbetade halvdag på torsdagen och var ledig på fredagen så åkte jag ner till Stockholm och fick en fantastisk trettondagshelg i huvudstaden. Det var väldigt länge sedan som jag hunnit med så mycket skoj på en och samma helg. Festligheterna började redan på torsdag kväll. Först gick jag till "Fredrika & Walters Vardagsrum", som är en AW som går av stapeln varje torsdag på Collage. Det bjuds på plockmat till alla inbjudna och priserna i baren är extra förmånliga. Därefter var det Trettondagsmiddag på V, som ligger på Sturecompagniets övervåning. Det brukar bara vara extremt smala, väldigt snygga och överstylade tjejer, som dessutom känner någon av nattklubbscheferna, som blir inbjudna till denna bjudmiddag. Och jag brukar inte vara inbjuden. Vilket jag inte direkt sörjer över. Men min bloggande vän Revisorskonsulten hade en inbjudan, så jag gick in på hennes kvot.

Fredagen var också en riktigt rolig och händelserik dag. Jag drack champagne och åt middag på Teatergrillen som är en av mina starka favoriter. Detta följt av biobesök med Veterinären och Inköpsassistenen. Vi såg "Girl with the dragon tatoo". På lördag dag var det enbart shopping som gällde och jag spenderade mer än tre timmar inne på Zara för att prova halva butiken. Därefter hade jag egentligen tänkt att inventera hela Mango och Oasis, men det blev skoinköp istället. Ni ska snart få se dessa skor. På lördag kväll var det inflyttningsfest hos min vän Förskolläraren och hennes man. De har nyss flyttat från Söder till Östermalm och det var väldigt kul att få se deras nya, mysiga lägenhet. Jag blev faktiskt riktigt sugen själv på att bo på Östermalm, en stadsdel som jag tidigare har dissat. På söndagen hann jag fika på Café Crème på Nybrogatan som jag gillar så mycket, jag bara älskar deras sallader och de goda juicerna.

Detta var nog den bästa helgen i Stockholm på år och dar. Kanske den bästa helgen någonsin. Och den dyraste. Jag har spenderat pengar som om sedlarna var ritpapper.

Julklappsböcker

2012-01-04T18:59:00.002+01:00

"Det bästa av allt" av Rona Jaffe, "Stockholm rosé" av Sophia Wolf Lösnitz och "Det goda inom dig" av Linda Olsson.

Being Erica

2012-01-01T21:57:00.006+01:00

Under julhelgen har jag börjat titta på en TV-serie som jag har fått på DVD. Det handlar hela säsong ett av Being Erica, som sänds i Sverige på Kanal 7. Jag vet inte vad som är mest underhållande med denna serie, men jag tror att det antingen kan vara att Erica har det så kämpigt och tragiskt, eller det faktum att jag tyvärr känner igen mig i Erica. Erica är nämligen 32 år gammal och lever ett ofrivilligt singelliv, samtidigt som hennes vänner gifter sig och skaffar barn. I början av serien sitter hon även fast på ett arbete där hon är gravt överkvalificerad och helt saknar möjligheter till utveckling. Sen blir hon även av med jobbet och söker därmed både arbete och pojkvän parallellt.

Denna stackars Erica har en umgängeskrets där det sociala utbudet i princip endast består av tjejmiddagar, babyshowers och fester som egentligen är parmiddagar. Vilket i och för sig är helt naturligt om man är 32 år gammal och är ensam singel i vänkretsen. Att se hur Erica kämpar och släpar sig till den ena dejten efter den andra, det är för mig sådan skrämmande igenkänning så ni anar inte. Jag vet precis hur det känns, när t.ex. killen som man trodde var jättebra visar sig vara en stor lögnare, eller när man på femte dejten får höra att han gärna vill fortsätta träffas, men inte är intresserad av någon ny kärleksrelation. Erica får träffa alla de killar som jag också har träffat, d.v.s. rena knäppskallar, killar med för stort ego, han som pratar om sex redan under första timmen på första dejten, han som påstår att han håller på att separera, han som inte kan hantera alkohol och han som avbokar dejt efter dejt med halvbra ursäkter men som sen alltid tjatar till sig en ny dag och tid.

Det som är lite annorlunda med denna serie, om man jämför med andra hitta-pojkvän-och-bli-lycklig-serier, är att Erica träffar en terapeut som i varje avsnitt tvingar tillbaka Erica till high school, där hon får återuppleva jobbiga händelser som hon nu med mer erfarenhet skulle ha agerat annorlunda i. Att se alla 90-talskläder från dessa inslag är också ganska underhållande. Jag kan varmt rekommendera denna serie som söndagsvila. Jag själv är nu helt fast i serien och vill plöja så många anvsnitt som möjligt per ledig dag.

Just nu sänds säsong 2 av Being Erica på TNT7, det är måndagar kl 20.00 som gäller. Jag ska ge denna dvd till min vän Inköpsassistenten när jag tittat klart. Vi har många gånger suckat i kapp åt de märkliga typer som vi går på dejt med. Speciellt de desperata sexgalningarna har vi skrattat väldigt mycket åt, och såna finns det många av.

Nyårsfirande i Månstahuset

2012-01-01T20:08:00.005+01:00

Jag är väldigt glad och tacksam över att så många av mina vänner från Stockholm och Uppsala orkade åka hela vägen till Älvdalen för att fira nyår i huset där jag bor. Vi var nio personer som åt fyrarättersmiddag, sjöng ur sånghäftet och sen nattsuddade på övervåningen. Roligt var även att nästan alla anlände en eller två dagar före, så fredagskvällen blev också väldigt rolig med middag, spel och en massa snack. På nyårsdagen hade det snöat över natten så vi vaknade till ett tjockt, vitt snötäcke och bilar som var helt översnöade. Det är ju väldigt roligt att ha fest, men den ansträngning det innebär i form av både planering, matinköp och andra förberedelser, samt städning efteråt, det gör man inte varje år. Det var tre år sedan sist som jag hade nyårsfest, och jag tror det kommer dröja ytterligare tre år innan jag ställer till med nyårsfest igen. Jag måste dock påpeka att matlagning och disk under själva festen funkade jättebra, för mina underbara vänner hjälpte till otroligt mycket, och det helt utan att jag behövde be om det.

Dukat bord i kantoret. Jag rotade runt i de gamla skåpen och kunde få ihop en ganska bra dukning faktiskt. Det finns mängder av porslin i skåpen, men att hitta nio likadana av allt kan vara lite knepigare.

Om jag i bloggen hade kunnat göra ett hjärta genom att skriva <3 så hade jag gjort det under denna bild. Jag är så stolt över mina fina, snälla och omtänksamma vänner.

Inför denna nyår hade jag bestämt mig för att krampaktigt hålla fast vid min vän Veterinären som också är officiellt singel, d.v.s. hon bor ensam och står som singel på Facebook. Att upptäcka att festen är en parmiddag där alla andra gäster är stabila par, det är en ångestladdad skräck som inte är rolig. Av erfarenhet vet jag att sådana "fester" för min del bara slutar i tårar och det vill jag inte utsätta mig för.

Förrätt nummer ett var en tallrik med mozarella, ruccola och tomat. Sånghäftet innehöll 31 olika sånger och när kvällen var slut hade vi sjungit allihopa. Körens röster blev starkare och starkare med kvällens gång. Kan eventuellt bero på snapsen.

Förrätt nummer två var hummer. Jag hade köpt dem i delikatessdisken på Ica Maxi i Mora och de var så goda att jag vill åka dit i morgon igen och handla hem hummer till kvällsmat.

Jag är egentligen rädd för fyrverkerier och smällare och brukar aldrig gå ut på tolvslaget, utan jag står oftast ensam och trycker inomhus istället. Men jag visste nu att de fyrverkerier vi hade på gården var endast sådana där sprakande, fina som inte smäller utan bara fräser, så jag vågade mig ut. Jag trodde nämligen att ingen annan skulle smälla pjäser häromkring. Men vad fel jag hade. Det smällde och sprakade precis överallt, i alla byar omkring oss. Men som tur var så var knallarna och raketerna på så pass långt håll att jag vågade stå kvar.

Efter tolvslaget sjöng vi de sista sångerna i sånhäftet på övervåningen, till tomtebloss, kaffe och choklad. De sista blev Stad i Ljus, Abbas Happy New Year och Baloos sång ur Djungelboken.

Julafton 2011 i bilder del 3

2011-12-26T21:17:00.002+01:00

Lägenhet till salu

2011-12-26T13:41:00.004+01:00

Min bror ska sälja sin fina lägenhet i Uppsala. Det är en jättemysig etta på 40 kvm som ligger på Höganäsgatan i centrala Uppsala. Idag har bostaden lagts upp på Hemnet. Detta är verkligen en toppenlägenhet, det kan jag intyga. I lägenheten finns ett fint gammalt serveringsskåp, en rymlig garderob och ett stort, fint kök. Att lägenheten ligger nära såväl tågstationen som centrum med alla butiker, det är ett stort plus, liksom den lummiga innergården som är fantastisk för grillkvällar. Detta är en perfekt lägenhet för både en student, någon som arbetar, eller någon som pendlar från Uppsala varje dag. Måste ses!

Höganäsgatan 7B i Uppsala. Klicka här för att se fler bilder. Utgångspriset är 1 095 000 kr.

Julafton 2011 i bilder del 2

2011-12-25T21:37:00.002+01:00

Att åka från Familjevillan till mormors gård tar knappt 15 minuter så det är inte speciellt lång tid vi behöver sitta i bilen.

Mormor bor på en gård som heter Valfridsborg som ligger i Aspeboda utanför Falun.

Som vanligt började vi med glögg och dansade slängerrumpa genom huset som inleddes med "Nu är det jul igen".

Jag spanade in julbordet och där fanns allt man kunde önska sig. För en demi-vegetarian är dock julbordet något begränsat, men det fanns en hel del jag kunde äta. Ägghalvor med rom och lax till exempel.

Jag tvingade först min bror, därefter min syster och sen min yngsta kusin att fota mig framför granen. Brorsan fick ta med min riktiga kamera och syster och kusinen fick göra försök efter försök med mobilen för uppladdning på Facebook.

Julbordet står dukat och klart.

Min julbordstallrik. Jag äter inte kött, men däremot fisk och skaldjur. Kantarellomeletten var fantastisk god.

Det var ett mycket omfattande dessert- och godisbord som dukades upp.

Som dessert serverades apelsin-, mandarin- och blodapelsinklyftor som strösslats med kanel och brun farin, eller om det var råsocker. Grädden var med glöggsmak.

De sockrade struvorna är väldigt vackra, det är mormor och moster som har bakat dem och receptet har gått i arv sen lång tid tillbaka. Jag vill också lära mig att göra struvor.

Julafton 2011 i bilder del 1

2011-12-25T20:05:00.003+01:00

Frukost framför julkalendern. Som vanligt samlades hela familjen framför TV:n för att äta frukost och titta på det sista avsnittet av julkalendern. När det är julafton får man äta lussekatter till frukost.

I Falun har vi en hyfsat vit jul med en del snö.

God jul till fåren. Jag gick ut och hälsade på fåren och önskade dem en god jul.

Powerwalk i skogen. Jag , pappa, syster och bror gick ut på en långpromenad och fick pulsa i snön. I över en timme var vi ute.

Det går såklart inte att gå i samma höga tempo i snö som på barmark, men snöpulsning är ganska jobbigt faktiskt. Det är väldigt bra att få igång förbränningen i kroppen innan man sätter sig ner och äter en massa.

Isen på sjön höll för att gå på men vi gick nära stranden för att vara på den säkra sidan. Ingen av oss hade isdubbar med sig. Vore ju tråkigt om någon trillade i vattnet på självaste julafton.

Äntligen var vi tillbaka vid familjevillan där det var dusch och styling som gällde.

Sedan satte vi oss i bilen och började färden mot mormor som bor i Aspeboda utanför Falun. Där väntade, förutom mormor, alla släktingar på mammas sida med kusiner och respektive.

Julen börjar bra

2011-12-23T22:13:00.002+01:00

Julhelgen har nu officiellt inletts med hummer och champagne i familjevillan i Falun. Hela familjen Lassbo är på plats. Det är på två olika sätt man kan dela en hummer, se ett bra bildspel här om hur man gör.

En hälsning från sensommaren

2011-12-21T22:30:00.002+01:00

Jag har fått ett tackkort från min vän Skatterättsjuristens bröllop. Det är riktigt härligt att se sommarbilder så här mitt i vintern. I morse hade jag minus 18 grader här i Älvdalen och den stackars bilen startade med ett något mystiskt ljud, så att plocka upp kortet och bli påmind som sol och sensommarvärme, det var riktigt härligt. Förreten så var det inte bara en bild i den genomskinliga kuvertet. Det låg även flera andra bilder där, både på mig, bruden, brudens syster och vår vän Datortjejen.

Datortjejen är hon i blå klänning, brudens syster bär grönt, jag bär orange och bruden själv har såklart klänning i traditionsenlig färg. Vore ju märkligt att gifta sig i något annat.

Den som fotat dessa fina bilder är fotograf Emma Sandström/Adorable moments.

Julskyltning på NK 2011

2011-12-18T17:01:00.002+01:00

Trots mitt pressade och intentiva kursschema så hann jag, en sen kväll, springa förbi NK och fota julskyltningen. Så som jag alltid brukar göra. Årets skyltfönster bestod som vanligt av många saker som rör på sig. Jag kan inte påstå att årets skyltning ligger i topp om man jämför med tidigare år, men den får godkänt. Det finns många detaljer att titta på vilket är kul, men tyvärr saknar den lite av den magiska sagokänslan. Jag tror att det är för märkliga och udda figurer i denna skyltning för att den ska gå hem helt och hållet hos mig. Det känns som att den orangea bläckfisken, den stora tomekvinnan med skägg och tomten i cykelbyxor på cykel drar ner betyget. De är helt enkelt inte tillräckligt magiska på ett traditionellt sätt, utan bara märkliga.

Tomten tar emot och registrerar barnens önskelistor.

En orange bläckfisk övervakar produktbandet i leksaksfabriken.

Inslagningsverkstad med djur av presentpapper.

Tomten väljer kläder ur sin garderob.

Till vänster i bild ser ni tomtekvinnan med skägg. Notera att allt på julbordet är gjort av godis.

Tomte på cykel i cykelbyxor som cyklar fram ström åt ett tåg som åker runt granen.

Rondellen vid Sergels torg har blivit fint pyntad med lysande renar och granar. Det är nästan så att denna rondell var finare och gav mer julstämning än NK:s märkliga figurer.

Frukostdejt med Malin

2011-12-17T19:35:00.004+01:00

Jag trodde det var kört att hinna träffa någon Stockholmsboende vän under mina tre mycket intensiva kursdagar i Stockholm. Men till min glädje klev Malin upp ur sängen väldigt tidigt och kom till mitt hotell och åt frukost med mig. Jag bodde på Nordic Sea, ett stenkast från Centralstationen. Det var väldigt skoj att få prata lite med Malin. Jag läser ju hennes blogg varenda dag och har därmed koll på vad hon gör, men att träffa någon live och kunna få prata om sådant som man inte skriver om i bloggen, det är guld värt. Det är förresten Malins blogg som varje dag påminner mig om vad jag saknar i Stockholm. Det är lätt att slukas upp av arbetet och vardagslivet här i Dalarna, i det stora hus som jag bor i. Och jag trivs ju väldigt bra med arbetet i Mora och boende i Älvdalen. Men när jag ser Stockholmsbilder från Malins blogg så längtar jag tillbaka. Då räknar jag hur många månader det är kvar tills jag återvänder. Idag såg jag t.ex. bilder från Malins julbord med jobbet, och jag blev nästan tårögd av den stora vill-hem-till-Stockholm-längtan som plötsligt slog till. Jag vill också äta flådig skaldjursbuffé på Naglo, vandra genom Kungsträdgården och dricka champagne på fina Teatergrillen.

Det var ganska svårfotat inne i restaurangen på Nordic Sea för det var ganska mörkt där vi satt. Men det går ju att se att det är Malin.

På frukostbuffén fanns allt man kunde önska. Jag började med två smörgåsar, äggröra, mandlar och fruktkompott, för att sedan äta en pannkaka med sylt.

Kalas för Tyra

2011-12-17T13:24:00.006+01:00

Förra helgen hann jag träffa väldigt många av mina vänner, både i Uppsala och Stockholm. Det började redan på fredag kväll, då åkte jag hem till Cancerforskaren och Doktoranden i Uppsala. Jag blev bjuden på middag och övernattade i deras arbetsrum. På lördag dag var det kalas för mitt kusinbarn Tyra som fyllde 4 år. Det bjöds på mat, vin, tårta och kaffe. Därefter gick jag hem till Sussi som hade sin traditionella julfest. Min vän Dalajuristen var också med på den festen, så när alla andra gick till Flustret gick vi hem till henne och hade efterfest för oss själva och pratade en massa. På söndagen tog jag tåget till Stockholm. Först gick jag hem till Skatterättsjuristen och hennes man och fikade adventsfika, sen gick jag till min bror som bor i min lägenhet just nu och åt middag med honom. På måndag morgon checkade jag in på Nordic Sea Hotell för att bo där i tre dagar under en kurs, varpå jag en av dagarna åt frukost med Malin på hotellet. Det är väldigt roligt att kunna träffa så många under en och samma vistelse, men på kuppen blev jag förkyld.

Tyra har blåst ut ljusen på hallontårtan och riktar sedan blicken mot godistårtan.

Jag hade köpt en spargris åt Tyra i present. Hon fick även en påse mynt i olika valörer och en tjuga. Jag förhörde mig om att hon vet att fem enkronor är lika mycket värt som en femkrona, och att tian är värd lika mycket som två femmor, trots att den är mindre. Men det hade hon koll på. Tjugan visste hon dock inte så mycket om, men vi gick igenom lite olika varianter av mynthögar, som alla blir 20 kr. Hon lärde sig också att se skillnad på de tre olika kungaprofilerna som finns på enkronorna: Kungens farfar, kungen som ung och kungen som äldre. Och att Selma Lagerlöf har skrivit en bok om en pojke som rider på en gås genom Sverige. Det är så roligt att berätta saker för Tyra för hon lyssnar verkligen och kommer med följdfrågor. Lite senare på kvällen gick vi igenom alla produkter i min sminkväska. Hon var speciellt intresserad av moussen som kan fylla igen rynkor i ansiket, och Tyra berättade för mig att jag måste använda den moussen i pannan.

Sista julfesten hos Sussi

2011-12-16T18:52:00.005+01:00

Så länge som jag känt min bloggande vän Sussi i Uppsala, och även under lång tid innan det, har Sussi alltid ordnat tre större fester per år. Det handlar om kräftskiva, födelsedagsfest och julfest. I och med att Sussi nu har gått och kärat ner sig i en norrman som bor i Borås så har Sussi såklart kommit på att Borås är det enda som gäller. Sussi ska alltså flytta, vilket jag tycker är mycket tråkigt. Därmed var lördagens julfest den sista festen i historien på Djäknetan, i regi av Sussi.

Som vanligt hade kvällens värdinna lagat och dukat upp en mängd mat att äta. Kantarellpajerna var min favorit.

Jag och värdinnan i egen hög (läs: lägre, d.v.s kortare) person.

Detta var dock inte en julfest som vilken som helst. Det var en auktion. Eftersom Sussi ska flytta så fick gästerna buda på precis allt i hela lägenheten, möbler och allt, med undantag för ljusstakar och julpynt. Själv ropade jag in den vita väskan i övre raden till vänster. Jag hade även utanför officiell auktion lagt beslag på två vinterkappor, en brunmönstrad och en i päls.

Sussi i full färd med att leda auktionen som kommer tömma hennes lägenhet på bohag.

"Samlag 10 kr. Jag kan dansa också" Obygdsjuristen hade tillverkat en egen skylt som han hade på sig när festen gick vidare till Flustret. Tyvärr kände jag mig för gammal och ur form för att vilja gå ut i Uppsalanatten, men Obygdsjuristen lyckades samla in 240 kr med hjälp av denna skylt. Så här i efterhand frågar jag mig vad han drog in pengar på egentligen? Betalade kvinnorna för att han skulle sluta dansa?

Röd pärlängel

2011-12-14T21:28:00.003+01:00

När min mamma och syster var upp till Älvdalen och hälsade på mig förra veckan hade mamma med sig halsband som hon köpt till förmån för Barncancerföreningen. Jag fick välja ett halsband och valde mellan pärla i vitt, gråblått eller rött, och jag valde rött.

G som i Gemenskap

2011-12-06T21:12:00.002+01:00

Detta är nästan pinsamt att erkänna, men jag hade inte sett den kultförklarade filmen G tidigare. Jag såg den för första gången i lördags. Jag tycker att den var ganska underhållande faktiskt. Speciellt roligt var det att se Magnus Uggla som homosexuell klubbföreståndare och Ulf Brunnnberg som manager för ett syntspelande facistband som snortar vitt pulver. Detsamma vad gäller en ung Niclas Wahlgren som i sitt halvlånga hår var ruskigt lik Pernilla Wahlgren. För att inte tala om en ung Ewa Fröling som spelar mamma. Att se Stockholmsmiljöer från en svunnen tid var också ganska intressant. Filmen är nämligen inspelad 1982. För några år sedan kom det ut en DVD-utgåva av denna film, som även innehåller en film om filmen med intervjuer och bakgrundsmaterial, och nu har jag sett båda. Detta är också pinsamt att erkänna, men jag blev nog lite kär i Sebastian Håkansson som spelar sångaren Robban när jag såg filmen. Det är väl jag och några miljoner andra tjejer som tycker att han är söt. Eller var söt, år 1982.

Om det är någon som har lyckats undgå vad filmen handlar om, så kan jag berätta att det handlar om tre killar. En har problem med sin tjej och sin sexuella läggning, en annan har problem med droger och den tredje överger sina vänner och sitt källarband för att spela med ett större band som ska ut på turné.

Jul i Månsta

2011-12-04T16:04:00.003+01:00

Det finns väldigt mycket julpynt i huset i Månsta där jag bor. Inte nog med att min farmors och farmors bröders gamla julkartonger har hamnat i huset. Även farmors föräldrars julpynt finns kvar sen förr. Min farmors föräldrar var de senaste som bodde permanent i huset och de flyttade härifrån på sent 60-tal, då när de istället flyttade in på ålderdomshem. Det var hur roligt som helst att packa upp dessa julkartonger. Jag hittade den ena asken efter den andra med gulliga tomtar, fina ljusstakar och glänsande julgranskulor. Jag hittade även mängder av dukar och ljushållare för levande ljus i gran. Det finns även extremt många flaggor, både stora och små och svenska och norska. Det finns flaggor som girlanger och flaggor med ståltråd. De där flaggorna med ståltråd som man ska vira fast någonstans vågar jag inte ens ta upp, för de är omsorgsfullt förpackade i lager på lager av vikt papper, efter något slags viksystem. Jag kan omöjligt plocka fram allt julpynt som finns för jag vet inte var jag ska ställa allt, och det blir jobbigt att plocka bort. Men jag har faktiskt tagit fram en hel del.

Vattenkannan står redo under granen. Denna gran är den törstigaste jag någonsin haft. Den vill ha mer vatten både morgon och kväll.

Klistermärkena på kaklet har jag inte satt upp nu, de har suttit där året runt så länge jag kan minnas. Det är aldrig någon som har tagit bort dem.

Med domsrätt över Pepparkakeland

2011-12-03T16:28:00.008+01:00

Det är inte varje dag jag stämplar ut på lunch, för att stunden därefter se att fönstret i mitt arbetsrum är gjort av glasyr, att fönsterrutorna består av gelatin och att trappräcket upp till porten är gjort av polkagris. Det är inte heller varje dag som tingsrättens tak består av ett tjockt täcke vit marsipan, samtidigt som två tomtar vaktar porten. Det är kocken Scott Ferguson som har byggt Mora tingsrätt som pepparkakshus. Det stora och fantastisk fina mästerverket går att beskåda inne på Mora Hotell, i restaurangen där jag ibland äter lunch. I och med detta borde Mora tingsrätts domsaga nu ha utvidgats till att även omfatta Pepparkakeland. Detta tingshus i pepparkaka får nog antagligen betraktas som en specialdomstol inom domsagan, där endast pepparkaksgubbar och pepparkaksgummor kan få sin rätt prövad. Jag gissar att brotten består av slagsmål med brödkavel och stöld av socker. Olovlig införsel av korinter och ingefära, plågeri av pepparkaksgris och upphovsrättsligt intrång i pepparkaksdesign kan nog också bli aktuellt i detta tingshus. Den som döms till böter får betala i russin. Den som döms till samhällstjänst får skrubba plåtar och rengöra ugn. Den som döms till fängelse får sitta i ett skafferi.

Det finns 68 fönster i byggnaden och Scott Ferguson har fått med vartenda ett. Även balkongerna har han byggt på rätt ställe.

Jag vet att det inte alls syns på bilderna, men de genomskinliga fönsterrutorna som är gjorda av gelatin har samma rutmönster som på originalbyggnaden.

Den böjda del av huset som buktar ut på baksidan är sal 1. Det är tingsrättens största och finaste sal, med enorm takhöjd och fina möbler. Där hänger en stor originalmålning av Anders Zorn som heter Mora marknad. Det är på grund av denna tavla som tingshuset har larm precis överallt.

Jag tycker att det snöiga taket ser fantastiskt härligt ut. Det består av vit marsipan med ränder av choklad och godiskulor.

På denna bild syns mitt fönster. Övre raden på långsidan, längst till höger, där sitter jag och arbetar när jag inte är nere i någon av salarna för att vara notarie under huvudförhandlingar, muntliga förberedelser, häktnings-förhandlingar och sammanträden.

De som arbetar i detta välgräddade tingshus, både domare, notarier och domstolssekreterade, får deg varje månad.

Onsdagsmiddag på Strand

2011-12-02T22:21:00.006+01:00

Hittills har jag två favoritrestauranger i Mora, två ställen som är outstanding. Det är Strand och Mora Hotell. Både dessa kök har god lunch och fantastisk middag. Mora Hotells middag är dock betydligt bättre än lunchen, men lunchen är helt ok och den fina miljön väger upp. Strand har faktiskt lite bättre lunch än Mora Hotell, men Mora Hotell har serverat mig den godaste middagsmaten som jag någonson ätit i Dalarna. I onsdags kväll gjorde jag ett besök på Strand. De har crazy days just nu och har sänkt priserna rejält. Förrätt och dessert kostar 49 kr/styck och huvudrätterna kostar 99 kr/styck. Senast jag var där var priserna i princip det dubbla. I onsdags var jag och min vän Sara på Strand och åt oss mätta på trerätters. Det blev en mycket trevlig kväll och mycket snack om Saras stundande bröllop. Jag älskar att prata bröllop och kan inte rå för att jag blir helt exalterad av ämnet. En gammal flickrdröm, antagligen.

Till förrätt valde jag en smakrik champinjonsoppa. Den sötsura såsen på kanten var pricken över i.

Sara åt skagenröra och sallad till förrätt. Även den med sötsur sås.

Detta är Sara, hon har ockå en blogg. Vi passade på att fira att hon fått arbete som hud- och spaterapeut på inte mindre än två olika ställen. Och inga dåliga ställen heller. Dalecarlia Spa i Tällberg och Mora Hotell & Spa som är fyrstjärnigt.

Det var väldigt roligt och upplyftande att få komma ut och äta mitt i veckan.

Till varmrätt åt jag en mycket god lax med någon kräm vid sidan av. Sara år detsamma. Det var synd att jag var så mätt sedan förrätten, jag orkade bara hälften.

Till laxen serverades mycket god och härligt varmt potatismos.

Strands damrum kan vara den läckraste toalett jag någonsin beskådat. På bilden ser ni lite av damrummets mellanrum, mellan foajé och toalett.

Inne på själva toaletten hänger ett gigantiskt och väldigt fint foto av ett pianorum.

Denna dessert var gudomlig. En saftig och söt chokladkaka med krämig grädde och söt hallonsås. Jag kan verkligen rekommendera ett besök på Strand, som ligger vid Morastrand, precis vid vattnet.

Konditoriet i Sveg

2011-12-01T22:04:00.003+01:00

Detta café heter Konditoriet och var bland det häftigaste jag sett. Hela stället var inrett med detaljer från mestadels 50-tal, men även 60- och 70-tal.

Dessa chokladbollar var garanterat de största jag någonsin sett. Svårt att se på denna bild kanske, när man inte har något att jämföra med, men de var enorma. Lika stora som tennisbollar, eller lite större.

Under glasskivan i vissa av borden fanns det bilder och tidningsurklipp från 50-talet.

Det roliga med detta konditori var även att det på övervåningen fanns olika rum, med olika teman. Detta är skräckrummet, inspirerat av skräckfilmer från förr.

Vid vårt bord satt denna tavla och vi kunde inte komma på vad denna manliga skådis heter. Det är ju så irriterande, när man känner igen honom så väl. Någon som vet?

Jag åt en räckmacka följt av en dammsugare modell större. Mitt sällskap åt paj och sen ett glasswienerbröd. Egentligen borde jag väl ha druckit milkshake och ätit radiokaka, för att smälta in i miljön.

Så här platt blir mitt hår efter att jag haft en tight mössa nedtryckt på huvudet i två dygn. Det fanns inget vatten i stugan där vi bodde så nytt smink var inte att tänka på. Jag har även för första gången i mitt liv borstat tänderna i Loka hallon/lime.

På damrummet finns många bilder av Marilyn Monroe. Det är ju fint att ha en kvinna att jämföra sig med när man står där och speglar sig.

På Svegs torg finns en gammal trampkarusell. Jag provade inte att trampa men blev bra sugen när jag såg karusellen.

Räven raskar

2011-11-28T21:59:00.002+01:00

Helt plötsligt stod det en vacker och ståtlig räv mitt på vägen som hoppade ner i diket när jag kom åkande i bilen, någonstans mellan Sveg och Älvdalen. Räven såg välmående ut, med tjock svans och fin päls. Det var knappast en sån där stackare som drabbats av skabb.

Räven tittade nyfiket på bilen innan han eller hon raskade vidare rakt in i skogen. Det var tur att min kamera låg i en väska i baksätet så jag snabbt kunde få fram den. Man ska aldrig ha kameran längre bort än en armlängds avstånd, det har jag lärt mig sen förr.

En helg i närheten av Sveg

2011-11-27T22:29:00.004+01:00

Sveg ligger i Jämtlands län och jag hade aldrig någonsin varit där förut. Stadens stolthet är en stor björn i trä. Sveriges största träbjörn. Det är inte alla städer som har en sån.

En bit utanför Sveg, utanför ett samhälle som hetter Lillhärdal, ligger den stuga där jag har spenderat helgen. Huset på bilden är en bastu. Det var is på älven så det gick, som tur var, inte att bada. Men jag har bastat inomhus och duschat varmt utomhus. Riktigt härligt!

Jag har lagat mat på en vedspis. Det var ibland lite svårt att få eld i den lilla luckan men det gick alltid bra till slut.

Braskamninen i vardagsrummet var det dock lite enklare att göra eld i. Jag har tryckt in vedträ efter vedträ för att få upp värmen i huset. På fredagskvällen var det bara 17 grader i stugan vilket innebar att det kändes lite kyligt och rått, men på lördagkvällen var det så varmt att vi fick lov att öppna fönstren för att ens kunna vara inhomhus.

Stugan låg verkligen mitt ute i skogen och jag drack, passande nog, vinet Helge för första gången. Älgen Helge pryder flaskans etikett och vinet var faktiskt riktigt gott.

Lax stekt på vedspis och rotfruktsgratäng gräddad i samma vedspis, i den stora luckan.

Det var egentligen lite för mörkt för att fota i stugan när det var kolmörkt ute, men med lite ljusredigering i Photoshop så syns det ju faktiskt att det är jag. Det fanns varken el eller vatten i stugan, men en sådan tillvaro är jag ju van vid från fäboden.

Vi åkt dit när det var höst och åkte därifrån när det var vinter. Det var väldigt härligt att öppna dörren på söndag morgon och upptäcka ett winter wonderland. Fint att det kom snö till första advent. Helgens höjdpunkt kan ha varit besöket i Svegs fantastiska 50-talskonditori. Bilder kommer!

Den där förbannade skidåkningen

2011-11-24T21:52:00.017+01:00

Jag vet att vissa av dem som jag känner här, som också bara tillfälligt arbetar i Dalarna, de känner att dalahästar och dalmål står dem upp i halsen. Jag tycker att både dalahästar och dalmålet fortfarande är ganska chamigt, och jag tycker att det är hur mysigt som helst att för tillfället bo i Dalarna igen. Men det finns en sak som har börjat irritera mig på allvar. Det är den där skidåkningen. Det är ett förbannat tjat om skidor precis hela tiden. Så fort man kallpratar med någon ny bekantskap, eller artighetssnackar på Ica med någon man känner sen förr, så kommer det ganska omgående en massa frågor om skidåkning. Inledningsfrågan är oftast om jag åker skidor, och sen bara rullar det på med fler skidåkningsfrågor som ofta resulterar i någon slags övertalningskampanj om att jag också ska börja åka. Den där skidåkningen har blivit ett stort irritationsmoment och står mig verkligen långt upp i halsen. Därför tänker jag nu, en gång för alla, redovisa alla mina svar på skidåkningsfrågor, i ett och samma blogginlägg.

Nej, jag åker inte skidor.

Nej, jag har inga skidor.

Jo, min pappa åker skidor men jag gör det inte.

Nej, jag vet ingen av mina kompisar som åker skidor.

Nej, jag tycker inte det är speciellt roligt att åka skidor.

Nej, jag är inte speciellt bra på att åka skidor.

Nej, jag har aldrig funderat på att börja åka skidor.

Nej, jag är inte speciellt sugen på att börja åka skidor.

Nej, jag vill inte vara med i någon grupp och träna skidor.

Nej, jag har ingen vidare lust att skaffa ett par skidor.

Nej, jag har inte ens några lämpliga skidkläder men äger faktiskt ett underställ.

Nej, det där med valla har jag ingen kunskap om alls.

Nej, jag tittar inte på Vinterstudion på SVT.

Nej, jag ska inte åka och titta på några skidtävlingar i år.

Nej, jag ska inte åka Vasaloppet i år.

Nej, jag tränar inte inför Vasaloppet.

Nej, jag har aldrig åkt tjejvasan.

Nej, jag har inte åkt något öppet spår.

Nej, jag tänker inte åka Vasaloppet nästa år heller, eller något annat år.

Nej, jag har inga planer på att titta på Vasaloppet, vare sig utomhus intill spåret eller på TV.

Nej, jag har inte stått på ett par skidor sedan jag blev tvingad att åka skidor på en friluftsdag i högstadiet.

Nej, jag har aldrig åkt på konstsnö, jag har bara åkt på vanlig snö ett fåtal gånger.

Nej, jag gillar inte skidåkning främst för att det jag tycker det är förbannat trist och enformigt ute i spåren samtidigt som man blir kall och fryser både läppen och arslet av sig så fort man stannar och vilar. Dessutom krävs det så himla mycket utrustning. Skidor, stavar, valla, rätt kläder osv.

Nej, jag tycker inte att det är speciellt härligt att komma ut på en skidtur i solskenet och känna när svett möter kyla och både mössan och undertröjan har klibbat fast på kroppen av svett.

Nej, jag åker inte utförsåkning heller och tänker inte börja med det.

Nej, jag gillar inte utförsåkning eftersom jag aldrig förstått poängen med att åka upp och ner för en backe och dessutom betala för det.

Nej, jag har inte förstått poängen med längdskidor heller, om man inte heter Gustav Vasa, lever på 1500-talet och har behov av att transportera sig genom skogen.

Visst är det säkert bra motion att åka skidor, men jag förstår inte varför man ska utsätta sig för det, när man istället kan motionera i ett varmt och tryggt gym med tak över huvudet. Frisk luft kan man få på en promenad.

Jag slår vad om, att så fort det kommer riktig snö så kommer kallpratsfrågan ”Åke du nå skidor då?”, bytas ut mot frasen ”Ha du åkt nå mycke skidor i år då?”. Och jag tänker besvara den frågan med total istystnad. För jag står inte längre ut med att behöva svara på frågor om mitt eget, helt obefintliga, skidintresse. Jag beundrar och respekterar så klart de som åker skidor och har blivit duktiga på det, för det är ju helt otroligt hur man kan bli duktig i en så förbannat tråkig sport. Men alla är vi ju olika, som tur är.

Provsmakning av älgvinet

2011-11-23T20:57:00.004+01:00

I söndags när jag kom hem till familjevillan hade mamma och pappa precis röjt upp efter lördagens traditionella älgmiddag med vänner och bekanta. Det fanns en hel del rester att hugga in på och jag kunde även ha en egen vinprovning och testa de två viner som intagits under middagen. En box och flaska var det jag testade. Jag tror att det aldrig någonsin förut har hänt att jag svalt vin på en söndag, om man bortser från nattvardsvin i kyrkan då förstås. Men nu handlade det ju bara om 6 cl vin i varje provningsglas.

Jag testade Amano från flaska och Côtes du Rhône från box. Båda var bra men det i flaska var godast. Det var lättdrucket men hade ändå en kraftig smak. Ett bra vin helt enkelt.

En lite för lugn helg

2011-11-20T13:46:00.003+01:00

Eftersom jag varit på resande fot de två senaste helgerna så behövde jag en helg i huset i Älvdalen för att rensa upp. På schemat stod roligheter som t.ex. diska, tvätta, städa, plocka undan, plocka fram, plocka ihop, bära in ved och träna. Jag har faktiskt fått allt gjort som jag planerat att göra och det får jag vara nöjd med. Tyvärr var det dock ingen alls av de få personer jag känner i Älvdalen, de som jag känner så pass bra att jag tycker att jag kan höra av mig till dem alltså, som hade tid eller möjlighet att hitta på något. Därmed blev det TV-tittande på kvällstid. För första gången denna säsong har jag sett på "Så mycket bättre" på TV4 och till min glädje var det Lena Philipsons program. Jag fick höra hennes fantastiska 80-talshits i annan tappning, vilket var riktigt underhållande. Nästa vecka är det tydligen min tonårsidol E-type som ska stå i fokus och jag ser verkligen fram emot att få beskåda när hans gamla eurodiscohits erövrar det svenska folkhemmet, i alla fall för en kväll.

Snart är det vinter. Gräset och träden i Älvdalen är helt rimfrostiga. Att gå powerwalk på vägen var något halt, men det gick att ta sig fram genom att gå i bilspåren.

Klamydiabrevet

2011-11-18T22:10:00.006+01:00

Tänk dig att du lever i en stabil parrelation, med din sambo eller äkta man eller kvinna sedan flera år tillbaka. Tänk dig att ni är ett mer eller mindre stabilt och tryggt par som alltid har litat på varandra. Tänk dig att ni en dag har ett brev på hallmattan, som innehåller information om att din partner kan ha blivit smittad av klamydia den senaste tiden och därför har skyldighet att omedelbart boka tid för test hos en gynekolog. Vad skulle du tänka då? Antagligen skulle det hela, med stor sannolikhet, leda till en mindre eller större spricka i relationen. Det skulle i vilket fall som helst bli vissa diskussioner och oro, misstänksamhet eller förtroendekris kring detta brev. Det är nog ingen relation som helt obemärkt, eller helt utan trassel, skulle komma förbi ett sådant brev.

Tänk dig att du sitter hos en gynekolog och precis har fått reda på att du har smittats av klamydia. Tänk dig hur gynekologen informerar dig om att du enligt smittskyddslagen är skyldig att uppge vilka sexpartners du haft den senaste tiden, som rent teoretiskt skulle kunna ha smittat dig eller som du skulle kunna ha smittat med klamydia. Självklart får inte personen som du anger vetskap om att det är du som har uppgett hans eller hennes namn. Det är då man har sin chans. Denna chans är det inte alla som får i livet, men det är i precis detta läge som man på ett enkelt, smidigt och helt riksfritt sätt kan hämnas på de människor som man någon gång har blivit sårad av. De som på något sätt har gjort en illa eller behandlat en dåligt så det satt ärr i själen. De som helt enkelt förtjänar en hämnd på grund av dålig medmänsklighet. Det är då man ska ha det som kallas för ”dödslistan” i huvudet, så man snabbt och utan större tvekan kan hosta upp några väl valda namn inför gynekologen.

Jag vill såklart inte uppmana er att fara med osanning. Det är fult och fegt att ljuga. Att ljuga är ett brott mot guds lag, den som insristades i sten och kallas för budord. Men jag vill ändå upplysa om att en god chans för hämnd, rent teoretiskt, ligger i ett klamydiabrev.

Denna diskussion om klamydiabrev uppstod på McDonalds i Falun nu i veckan. Vi var ett gäng glada människor som med skratt och flin rent teoretiskt kom på det geniala med klamydiabrev för den ultimata hämnden. Just då kom jag inte på en enda person som jag har på någon slags dödslista i mitt huvud, såna som förtjänar ett klamydiabrev på hallmattan. Men nu har jag tänkt till lite och har faktiskt tre namn, som jag lätt skulle kunna hosta upp inför gynekologen. Om det nu inte vore för att jag inte gillar det där med att ljuga. Att ljuga är inte min grej, jag kan inte. Även om jag ibland skulle vilja.

Pyjamasparty med tema Pink Ladies

2011-11-15T21:52:00.009+01:00

Min helg, som jag spenderade i Uppsala, har varit lite utöver det vanliga. Efter att ha utmanat mitt kusinbarn Tyra i både Svarte Petter och sagoberättande på fredagskvällen, styrde jag sen bilen mot brunch i Luthagen i goda vänners lag. Därefter begav jag mig mot Dalajuristen i Gränby för helgens stora happening. Dalarajuristen hade nämligen bjudit in till pyjamasparty med tema Pink Ladies.

Det hela gick till på så sätt, att vi samlades på eftermiddagen för att iklädda pyjamas och nattlinnen dricka skumpa, äta snacks och titta på filmen Grease. Därefter var det tacobuffé, tillfixning och utgång på Flustret följt av efterfest och söndagsbrunch. Trots att jag bott i Uppsala i sex års tid så hade jag aldrig tidigare varit på Flustret. Detta blev premiär för mig. Vi dansade loss på hits-golvet till bl.a. låtarna från Grease. Jag måste erkänna att det var väldigt intressant att se hela filmen igen. Senast jag såg den var jag nog ca 16 år gammal och då såg jag den med helt andra ögon än idag. Som 16-åring, när jag gick dansprogrammet, var jag enbart intresserad av att studera koreografierna och danstekniken. Idag analyserade jag det mesta ur ett juridiskt, moraliskt och etiskt perspektiv. Att filmen blivit så populär kan jag verkligen förstå för den har allt och replikerna är rappa, men filmens sensmoral och slutliga budskap måste jag tyvärr både dissa och fnysa åt. Som ni kanske minns så går filmen ut på i slutet, att bara om man stylar upp sig, snyggar till sig och blir en av de häftiga tjejerna, då är alla problem lösta. Som om livet vore så enkelt. Och som om det vore det viktigaste i världen. Men det kanske är det som är viktigt just då, när man är i high school-ålder och inte vet bättre.

Min favoritkoreografi ur Grease är dock samma idag som förr. När killarna rockar loss till Grease Lightning och renoverar bilen till oigenkännlig har jag svårt att både sitta still (läs: köra koreografin) och inte sjunga med (läs: skrika) av ren extas och lycka. Detta är ju det bästa sång- och dansnumret.

Tea party med syster

2011-11-14T20:57:00.002+01:00

Denna måndagskväll spenderar jag hemma i familjevillan i Falun. Min syster är här också, vi har after work och har laddat upp med en stor kanna te, honung och lakritschoklad.

Brudparet tackar

2011-11-10T22:35:00.004+01:00

Det har droppat in ännu ett fint tackkort från sommarens bröllop. Detta är min vän Enerigijuristen. Hennes nyblivna man läste samma årskurs som oss på Uppsala universitet så jag känner dem båda från pluggtiden. Den fantastiska klänningen är en äkta Vera Wang, modellen heter Fairy Princess.

Familjemiddag i Falun

2011-11-09T21:54:00.002+01:00

När jag var hem till Falun för någon månad sedan för att på fredagen fira mormors födelsedag, blev det dagen efter en riktig, äkta familjemiddag. Falun visade sin finaste höstsida. Det var en solig lördag, höstsolen sken, vinden var frisk och katten Figgan var så glad över att jag var hemma att hon sov med mig i min säng.

Halloweenfest i Bromma

2011-11-08T20:00:00.002+01:00

Helgen har jag spenderat i huvudstaden och det blev en mycket rolig och intensiv helg på Stockholmsmark. Roligheterna började redan på fredagen med en mycket trevlig tjejmiddag hemma hos Datortjejen. På lördagen hann jag först dricka vin och äta pizza med Brommainköparen för att sedan följa med Energijuristen och hennes man på en kombinerad Halloween- och födelsedagsfest som också var i Bromma. På söndagen var jag ännu mer social och började med långbrunch hemma hos Veterinären. Vi dukade upp allt ifrån juice och yoghurt till wienerbröd och blåbärsbullar. Därefter tog jag bilen och åkte ut till Gymnastikinköparen för att fika och titta på hennes fantastiskt fina och nyköpta villa i Hägersten. Sen styrde jag bilen mot Falun för att övernatta i familjevillan och säga hej till mamma, innan det på måndag morgon var dags att åka tillbaka till Mora för att stämpla in. Jag var tyvärr inte så flitig med kameran under helgen, men här är några bilder från Halloweenfesten.

Det bjöds på trerättersmiddag, vin, drinkbord och singstar. Vad gäller singstar tävlade vi i dueller och den som vann fick behålla micken och sjunga igen, mot en ny motståndare. Jag måste skryta och påpeka att jag vann så många gånger i rad att vissa av de andra till slut lackade ur och tog ifrån mig micken ändå.

Min vän Energijuristen var utklädd till pastellig 80-talstjej. Hon fick sitta bredvid en manlig häxa med puckelrygg.

Själv var jag utklädd till den där trista typen som inte är utklädd. Jag gillar ju egentligen alla typer av maskerader, men hann inte få med mig något i utklädningsväg. Till bordet hade jag en blodig läkare.

Oh yes captain! Födelsedagsbarnet (till höger) och hans vän Köksmästaren (till vänster) var utklädda till pirater.

Promenad till Balserjungfrun

2011-11-07T20:36:00.008+01:00

En gång för mycket länge sedan var det ett sällskap som skulle gå pilgrimsleden via Balser över skogen till fjärran mål. När de vandrat ett tag upptäkte de att en av kvinnorna i sällskapet måste ha halkat efter. De stannade för att vänta in henne, men hon kom aldrig. De gick tillbaka för att se var hon hade tagit vägen, men då hittade de hennes kropp helt livlös på stigen. Hon hade dött helt knall och fall. Kvinnans kläder hängdes upp intill stigen så de skulle minnas var hon hade hittats. Kvinnan kom att kallas för Balserjungfrun eftersom hon dog mitt emellan fäbodarna Balser och Swartbjärr i Älvdalen. Än idag finns platsen utmärkt där Balserjungfrun dog. Den som går upp till platsen måste offra något åt henne, man ska lägga något i hennes näverväska. En gång om året töms väskan av kyrkan och den som stjäl något ur den är dödens.

Från Älvdalens kyrkby måste man åka bil rakt upp i skogen.

Från byn Swartbjärr börjar skogspromenaden upp mot Balserjungfrun. Det är 2,5 km.

Det går inte att missa denna plats för om man bara följer stigen så helt plötsligt, mitt ute i skogen, så står hon där.

Hon har till och med tak över huvudet och en väska. Hennes utseende påminner ganska mycket om en skyltdocka.

Balserjungfrun är även sminkad. Lägg märke till den fina eyelinern och de hallonbleka läpparna. Man skulle kunna tro att hon fått hjälp av en make-up artist som utbildat sig på sent 90-tal.

I hennes näverväska skulle jag av tradition offra något, men jag hade tyvärr inte tänkt på detta och hade inte planerat någon väl genomtänkt gåva.

Man tar det man har. Jag valde mellan att offra en liten flaska parfym eller ett VIP-kort på nattklubben Pure i Stockholm. Med tankte på att jag kommer använda parfymflaskan mer ofta än VIP-kortet, så offrade jag VIP-kortet. Om jag ska in på Pure snart så får jag väl förklara för vakterna som det är, att jag faktiskt har ett kort. Men jag blev tvingad att lämna det till en död kvinna i skogen.

Bildbevis. Jag har varit där.

Tillbaka i Swartbjärr tittade vi in i stugan för att skriva och läsa i gästboken. Vi drack även vatten ur en skogskälla. Sen åkte vi hem.

Jag hade min före detta granne Brandmannen som vandringssällskap i skogen. Han heter lustigt nog precis likadant som min ex-sambo och har därmed initialerna T.P.

Björn- och pumajakt i Älvdalen del 2

2011-11-02T22:37:00.008+01:00

Vanliga kommuner brukar ha skabbiga informationstavlor i halvruttet trä. Älvdalen har en informationstalva gjord av finaste sandsten och glänsande porfyr.

På eftermiddagen slog vi oss ner på Morins konditori. Jag drack kaffe och åt en Larz-Kristerz-bakelse. Marsipanen och själva kakan var god men smörkrämen var mindre god. Det smakade för mycket smör och smörkrämen borde bytas ut mot vanlig grädde.

Vi handlade på Ica Olssons och killarna gick loss på Ica:s utbud av solglasögon.

Denna tröja hade Obygdsjuristen medvetet satt på sig i provocerande syfte. Han hade kännedom om att både jag och Dalajuristen inte äter kött. Tröjan ska tolkas på så sätt, att om en köttätare får välja mellan att äta en ko och en vegetarian, så spar han en ko om han istället äter vegetarianen.

En sen lunch beståendes av lax, pasta och pastasås intogs. Det behövdes för att grunda inför kvällen. Jag körde bil denna kväll så i mitt glas är det bara vanlig cola.

Kvällens officiella förfest ägde rum på vinden. Vissa drack öl, vissa drack vin och vissa drack kaffe.

Slaktarn, Obygdsjuristen och Byggare Bob i väntan på maten på Hotell Älvdalen.

Jag väntade också på maten. Men vi behövde inte vänta överdrivet länge.

Till huvudrätt åt jag en röding som var fantastiskt god. Jag tycker det är väldigt läckert med den stora tallriken i form av en fisk, den är kitchig på ett härligt sätt. Dalajuristen höll dock inte med mig, hon tycker att tallriken är tacky. Men hon förstår inte.

Till dessert åt jag glass med knäckflarn och varma hjortron.

Vi gick till Dalgatan 118 för att hitta fruar åt Slaktarn och Obygdsjuristen. På Dalgatan heter drinkarna saker som "Häng Pung" och "Knullskum". Endast i Älvdalen mina vänner, endast i Älvdalen.

Jag vet att det inte syns, men bakom mitt huvud på väggen finns en realtivt stor tavla där kungen och drottningen poserar glatt men stelt. Jag gissar att fotot är från i somras när kungaparet besökte Älvdalen med anledning av att Hembygdsföreningen fyllde 100 år. Ni som är medlemmar i intresseklubben kan anteckna detta.

Ett svängigt liveband som spelade covers fick igång ett dansgolv.

Efterfest i Månstahuset med äppekaka och vaniljsås. Vissa drack vatten, andra drack whisky.

Killarna hittade mitt gamla sminkhuvud som de hade roligt med. De kallade henne, förnedrande nog, för Chucky.

Slaget om Chucky började (eller slutade?) med att Obygdsjuristen hittade Chucky under sin kudde när han skulle sova och blev skrämd. Nu i efterhand ser jag att Chucky har blivit rufsig i håret av killarnas framfart, men jag vågar inte kamma henne innan jag noggrannt har granskat henne i UV-ljus. Det var nära att jag tryckte ner detta sminkhuvud i Slaktarns väska innan han åkte hem, men jag lät bli. Det vore synd om hon skulle få lämna huset. Vem ska då gå runt med kniven i om nätterna?

Gåva till värdinnan

2011-10-31T22:47:00.005+01:00

Innan jag fortsätter bildregnet från Uppsalagängets helg i Älvdalen så kommer här en visning av den present jag fick. De hade såklart inte behövt ha med sig något alls egentligen, att de kom och hälsade på var present nog. Paketet innhöll i alla fall en jättefin sko gjord i vit sten, med polerad aluminium som sula på tån och klacken. Denna pjäs är riktigt tung och maffig men ändå stilren. Jag gillar den verkligen.

Vissa i gänget sprang tydligen på stan i tre dagar innan gruppen enades om denna sko. Det kallar jag överambitiöst, men jag är såklart väldigt glad för skon. Den ska stå på hedersplats här i huset.

Egentligen tror jag inte att skon är till för att man ska ha ljus i den. Den ska nog stå som den är, men det går om man vill. Skon heter "Dance with me", är från PR Home och säljs på Cervera.

Björn- och pumajakt i Älvdalen del 1

2011-10-30T19:18:00.008+01:00

Sent i fredags anlände fyra vänner från Uppsala till mitt hus på Kettisgården i Älvdalen. Det var Obygdsjuristen, Slaktarn, Dalajuristen och Byggare Bob som skulle uppleva bygden på dagtid och gå ut på björn- och pumajakt i Älvdalens nattliv. Det huvudsakliga syftet med denna resa var inte bara att hälsa på mig här uppe i Dalarna och kolla hur jag har det. Vi skulle även hitta fruar åt Obygdsjuristen och Slaktarn på Älvdalens uteställe som heter Dalgatan 118. Med oss denna helg hade vi även ett stycke lokalbefolkning som kunde förhindra att dessa stadsbor till killar inte fick en eller flera knivar i ryggen, då när de gick ut för att ragga på lokalbefolkningens singeltjejer. När vi anlänt till Dalgatan på lördag kväll kom snart fyra poliser till restaurangen, men jag tror inte att det hade med vår entré att göra. Ingen av oss blev i alla fall vare sig anhållen eller häktad under denna trevliga och roliga helg.

Fredag kväll. Jag körde på samma koncept som när tjejerna besökte mig för någon månad sedan. Till kvällsmål serverades rödvin och varma mackor med champinjonstuvning och tomat.

Till dessert åt vi äppelkaka med vaniljsås och punsch.

Mina gulliga Uppsalavänner hade med sig en present till mig. Vad paketet innehåller får ni se snart här i bloggen.

Vi förflyttade oss till övervåningen och sjönk ner i sofforna där låt efter låt plockades in på spellistan i Spotify. Vilken lättnad att jag har grannar som varken hör eller bryr sig om hur högt eller sent det spelas. Ingen var intresserad av kaffe. Whisky och choklad i form av dalahästar var det som gällde.

Vi kunde sova ganska länge och sen var det frukost där brödrosten gick varm. Slaktarn var morgonens toastmaster.

Vi åkte in till byn för att besöka Porfyr- och Hagströmsmuseet. Hagströms gitarrer är världsberömda, både Elvis, The Beatles och Abba hade gitarrer från Hagström.

Denna fina porfyrvas står i receptionen. Tyvärr var det såklart fotoförbud i lokalerna, men jag såg många fina verk av porfyr och fantastiskt snygga gitarrer från olika tidsepoker.

I porfyrmuseets lokaler var det även vernissage med tavlor gjorda i akvarell. Konstnärinnan själv var på plats, hon heter Lilian Falk och bor i Insjön, men är uppvuxen i Älvdalen.

Jag beskådade Lilian Falks målningar och kunde sen inte låta bli att upplysa henne om vilka tavlor som jag tycker är hennes topp tre. Detta fina sjölandskap var en av mina favoriter.

Vi styrde sen stegen mot Älvdalens Hemslöjd och jag kunde konstatera en nyhet sen den senaste gången jag var där. Älvdalshästen fanns nu även i rosa och blått, det gjorde den inte förut. Eller så var den bara slut då.

Den fina kyrkan var såklart inte öppen men vi gick förbi.

Det gamla kyrkhärbret från 1285 går i alla fall att titta på oavsett och killarna fick posera som de turister de var.

Obygdsjuristen tyckte det var märkligt att ingen ännu har bränt ner kyrkhärbret på ren jävulskap, men vi konstaterade att julbocken i Gävle nog är mer status för en pyroman. Det skulle heller inte vara värt mödan att bränna ner kyrhärbret, för den som gör det skulle sen behöva tas med uppretade och förbannade dalkarlar - på livstid.

Lax på braskaminen

2011-10-26T19:47:00.002+02:00

Vad ska man med en eldriven spis till egentligen, när det går utmärkt att steka lax på braskaminen i köket.

Grattis Anna i Moradräkt

2011-10-23T20:41:00.006+02:00

När jag började arbeta i Mora i augusti så kände jag endast två personer i Mora, och en av dem är Anna Lundh. Anna var med i Robinson 2009 och kom tvåa om jag inte minns fel, och efter det har vi blivit inbjudna till ungefär samma kändisfester och events i Stockholm. Just nu är jag väldigt glad och stolt över Anna, för hon har representerat Sverige i Miss Asia Pacific World, som är en skönhetstävling nästan lika stor som Miss Universum. Idag har jag tittat igenom alla hennes bilder på bloggen från Korea där tävlingen gick av stapeln, och jag förstår att det är ett jätteäventyr som hon har fått uppleva. Det var 50 tjejer från olika nationer som deltog i tävlingen, som sändes live inför 50 miljoner tittare och en publik på 10 000 personer. Anna Lundh var en av dem som gick vidare till topp 15. Vilken placering hon fick totalt är lite oklart, men jag tror det blev en sjundeplats. Tycka vad man vill om skönhetstävlingar, men detta är riktigt bra. Jag är så glad för hennes skull. När jag ser de fina bilderna från tävlingen på Moras Anna Lundh, får jag samma stolthetskänsla som när jag läser om Älvdalens Sofia Hellqvist och hennes intåg i kungafamiljen.

Anna Lundh vägrade att bära den gula och blå Sverigedräkten i tävlingen och gjorde istället entré i Moras folkdräkt. Helt rätt, tycker jag. Bilderna kommer från Annas blogg.

Laserbehandling på skönhetsklinik

2011-10-22T18:24:00.011+02:00

Aldrig tidigare har jag gjort något form av skönhetsingrepp på en skönhetskirugisk mottagning, och jag tror inte i dagsläget att jag kommer att göra något mer. Men nu veckan åkte jag till Tällberg för att släta ut ansiktet med laser. Det är nämligen så, att jag sedan förr har små ärr och gropar i huden av gammal acne, och det var dessa som jag ville ta bort. Jag var egenligen inte speciellt nervös när jag åkte dit, men det kan bero på att jag medvetet inte grävt fram fakta om hur detta går till och hur det känns. I så fall hade jag varit mer nervös. Men med facit i hand hade det dock inte varit helt fel med lite tips och förvarningar från andra som redan har gjort det. För er som vill veta så berättar jag därför här och nu hur det var.

Hur det gick till: Det första läkaren gjorde var att titta på min hud i en stark lampa. Därefter fick jag själv smörja in ansiktet med en kräm som bedövar huden. Läkaren sa att jag skulle ta ett tjockt lager kräm. Därefter fick jag sitta och titta på TV i ungefär 20 minuter tills bedövningen hade verkat. Sen fick jag lägga mig på en brits under en stark lampa. Själva behandlingen går sen till på så sätt att läkaren med en laserstråle bränner på huden runt gropen så att huden jämnas ut. När laserstrålen träffar huden så svider och sticker det. Det luktar även bränt kött. Läkaren arbetar med laserstrålen i ungefär 5-8 sekunder åt gången. I uppehållet får jag själv rulla en isklamp över huden för att kyla ner där det bränner som värst. Därefter raspar läkaren med något som liknar en tops på området runt gropen, varpå han sen baddar området med sprit. Sen kör han igång med laserstrålen igen, och så håller det på. Med mig hem fick jag en isklamp så att jag även efteråt kunde kyla ner ansiktet när det började svida och bränna.

Tips 1: Smeta på ett förbannat tjockt lager bedövningskräm. Själv trodde jag inte att det skulle åtgärdas så mycket på min vänstra sida, endast på den högra, så på vänster sida tog jag ett tunnare lager bedövning vilket inte alls var behagligt. Det gjorde ganska ont.

Tips 2: Kör inte bil hem själv efter behandlingen, låt någon skjutsa dig. Att både styra bilen samtidigt som man i smärta rullar en isklamp i ansiktet kan vara ganska trafikfarligt.

Tips 3: Gör inte detta dagen innan du ska till jobbet eller till en fest. Gör detta första dagen på semestern, och det av två skäl. För det första så sover man inte speciellt bra efter behandlingen. Jag kunde sova högst två timmar i sträck, sen vaknade jag av att det brände i ansiktet och jag fick lov att rulla med isklampen igen. Dagen därpå kom jag som ett vrak till jobbet. För det andra så ser man förjävlig ut i ansiktet medan såren läker. Varje grop i huden som slipats bort ser efteråt ut som ett stort, sönderkliat myggbett. Man är alltså helt sårig och röd i hela ansiktet. Och tro inte att det bara är de största groparna som blir på detta sätt. Läkaren ser i sin starka lämpa även gropar och ojämnheter i huden som du inte visste att de fanns, så räkna med att ha röda sårskorpor i hela ansiktet. Såren går i och för sig att sminka över, fast med smink ser det ut som att man sminkat över värsta böld-acnen.

Varning: Bränt kött luktar vidrigt. Räkna med att stanken av bränt kött sitter kvar i doftminnet i ca 4-5 dagar efter behandlingen.

Läkaren sa i alla fall att såren borde vara borta på en vecka. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar. Jag väntar nämligen på resultatet. Vill man vara fin får man lida pin, som det i sammanhanget så passande heter.

Fin lägenhet till salu

2011-10-22T16:33:00.003+02:00

Ni minns kanske att jag skrev förut om att min vän Förskolläraren och hennes kille ska flytta till Östermalm. Deras fina lägenhet på Söder ska därmed säljas. Detta är lite sorgligt eftersom de bott i denna lägenhet i tio års tid och jag har spenderat väldigt mycket tid i denna bostad. Det har nästan varit som mitt andra hem. Nu ligger den ute på Hemnet, vilket känns ganska märkligt, och det är visning på måndag. Men jag får väl försöka glädjas med den eller dem som köper lägenheten, för den är fantastiskt fin och fräsch. Jag älskar tapeterna, golvet i hallen tycker jag är jättesnyggt och det finns inte mindre än två rymliga klädkammare och två badrum.

Lägenheten har 3 rok, är på 85 kvm och accepterat pris är 3 450 000 kr. Adressen är Hornsgatan 123 och fler bilder finns att beskåda här på Hemnet.

Äntligen något underhållande

2011-10-17T20:13:00.007+02:00

De senaste åren är det endast en TV-serie som fått mig att ställa larmet på mobilen och att sitta bänkad framför TV:n, och det är Desperate Housewives. Innan det var det Sex and the City. Men nu har jag en ny serie att titta på. Igår sändes det första avsnittet av den hyllade serien Pan Am på TV3. Serien utspelar sig i hetluften på flygbolaget Pan America och handlingen kretsar kring bolagets vackra flygvärdinnor, som utgörs av noga utvalda singelflickor i sina bästa år. De tjänar bra och lever det glammiga livet i både luften och på lyxhotell, där även intriger och kärleksaffärer ingår. Det härliga med denna serie är att den utspelar sig 1963 och varenda program är ett enda stort frosseri i snygga 60-talskläder och fina 60-talsfrisyrer. Jag längtar redan till nästa söndag och hoppas innerligt att min uppkoppling klarar TV3 Play, för jag har tyvärr inte trean i Älvdalen. Jag har även förhoppningen att denna glamourösa bild av flygbranschen ska bota min flygskräck.

Tjejerna som i huvudrollerna, vars karaktärer är anställda av Pan America, spelas av Christina Ricci, Margot Robbie, Karine Vanesse och Kelli Garner. Kom ihåg var ni läste namnen först. Snart kan ni dem utantill.

De olika typerna av singelmän

2011-10-16T14:53:00.021+02:00

I oktober för tre år sedan blev jag singel igen. Från stabilt samboförhållande i Uppsala till singel i Stockholm. Att vara på singelmarknaden är inte det enklaste. I vardagskarusellen går det utmärkt. Då hinner jag inte ens tänka på att jag är ensamstående. Det är dessutom ganska skönt att på vardagarna inte behöva bry sig om någon annan än sig själv, sitt jobb, den dagliga träningen och kosten. Men det kan också vara ganska deperimerande ibland, då när jag blir påmind om hur få singelmän jag faktiskt kommer i kontakt med. Att chansen att träffa någon ny är ganska minimal. Eller när jag åter igen, gång efter gång, går ensam till 30-årskalas, bröllop och nyårsfester. Det är numera för min del väldigt få personer på fester och i andra sociala sammamanhang som över huvud taget är singlar. På varje fest jag går på, som inte är en tjejfest, finns det oftast 1-3 singelkillar. Detta oavsett om festen har 10 gäster eller 120 gäster. Alla andra är där i par. Av de singelkillar som faktiskt finns på festen har jag tydligt märkt att det finns ett visst antal olika typer av singelmän, och dessa presenteras här nedan som ett resultat av mina egna studier och erfarenheter.

1. Den efterhängsna typen
Denna människa har oftast i förväg fått veta av värdinnan eller någon annan gäst att det kommer finnas en singeltjej på festen som kan vara något för honom. Han har fått en länk till min blogg, läst min twitter och kollat upp var jag bor. Den efterhängsna typen kommer oftast till festen i tron att allt är klappat och klart. Han har redan planerat i sitt huvud att vi kommer gå hem ihop, äta frukost ihop, att vi kan äta middag ihop några kvällar den kommande veckan och att jag därefter kan träffa hans släktingar redan nästa helg, när hans syster har bjudit in till barndop. Den efterhängsna typen är så inne i sina redan färdiga planer att han inte alls är lyhörd för att jag inte alls är intresserad av honom. Att jag dessutom vill prata med andra människor på festen än just honom har han heller ingen känsla för. Han letar glatt och snabbt upp mig igen när jag lyckats mingla vidare, och undrar då var jag tog vägen.

2. Den märkliga typen
Redan när jag hälsat på honom och vi har pratat i ungefär 30 sekunder, oftast på initiativ av någon som vet att vi båda är singlar, märker jag att något är galet med denna man. Men jag kan först inte riktigt sätta fingret på vad det är. Antingen verkar han helt distanslös, snöar in på relativt märkliga samtalsämnen och har väldigt lustiga åsikter. Eller så förstår man ganska snart att hans sociala förmåga inte alls har utvecklats normalt, eller att han måste lida av en bokstavskombination eller flera. Att därefter få höra ”Ja, han är kanske lite märklig men väldigt trevlig” eller ”Ja, han kan uppfattas som något annorlunda, men han är väldigt snäll”, av tre olika personer som har träffat honom förr, det bådar inte gott och är knappast till hans fördel.

3. Den kräsna typen
Alt 1: Den ena versionen av den kräsna typen vet precis vad han vill ha. Han har länge väntat på att hans livs kärlek, och den för honom rätta kvinnan, ska uppenbara sig. Genom ett trollslag ska amors pilar slå som en gong-gong i hela kroppen och tiden ska stanna när han möter hennes blick. Han väntar alltså på att samma känsla ska infinna sig, som när han blev dödskär i Lisa på högstadiet. Ganska naivt, kan tyckas. Men att denna man är kvar i högstadietänket visar sig även genom att det är väldigt viktigt för honom att hans blivande flickvän har exakt samma musiksmak, klädstil och intressen som han själv, och att hon tillhörde samma stereotypa och likformade grupp av människor som han själv var en del av, när han gick på högstadiet. En före detta ”plugghäst” eller ”bimbo” kan ju inte vara tillsammans med en gammal ”indiepopare”.

Alt 2: Den andra versionen av den kräsna typen vet även han precis vad han vill ha. Han är intresserad av att hitta ett kuttersmycke som kan vara den fina flickan vid hans sida. Hon som gör hans killpolare gröna av avundsjuka när han visar upp henne. Den han letar efter och vill ha är en pinnsmal tjej med rådjursögon och glänsande långt hår, som ständigt ler och bara är vacker. Hon ska såklart dyrka honom, göra allt för honom och inte ha några egna åsikter. Hon ska helst arbeta som modell, hårfrisörska, servitris eller flygvärdinna. Starka, självständiga tjejer med karriär och egna åsiker göra sig icke besvär. Detsamma gäller tjejer med ett BMI över 20 och som inte ens har gått till final i Fröken Sverige.

4. Den desperata typen
Vad som helst funkar och är godtagbart för denna man, bara hon är tjej och mer eller mindre singel. Ålder, utseende och i vilken stad hon bor verkar inte alls spela någon roll. Problemet med den desperata typen är att han alltid går ut för hårt i sitt raggande och är alldeles för påstridig. Han är inte bara den efterhängsna typen. Han lyckas även visa ganska tydligt att han är heldesperat och tar vad som helst, bara han slipper leva ensam eller hittar någon att mer regelbundet ligga med. Egentligen är den desperata typen kanske en bra människa. Hans intensiva och framfusiga jakt skrämmer dock bort vem som helst, även en thailändska som främst vill ha tak över huvudet eller ett svenskt medborgarskap. Man känner även igen den desperata typen genom att han kan bli ganska sur, arg, ledsen eller rent av aggressiv när man tackar nej till hans andra bjudshot. För tackar nej, det gör man.

5. Den nyseparerade typen
Fas 1: Lycklig och lättad över att äntligen få slippa sin trista, gnälliga fru, eller den bråkiga relationen med sambon, beger sig den nyseparerade typen ut på singelmarknaden med väldigt höga förväntningar. Han har en egen uppfattning om att alla stackars singeltjejer som fortfarande inte har hittat någon nu ska bli överlyckliga när det helt plötsligt kommer en charmig och stilig man ut på marknaden. Nytt, fräscht kött, med andra ord. Tjejerna kommer slåss om att få prata med honom, tävla om att få träffa honom och stå på kö för att få ligga med honom. Det är det han tror i alla fall. Att hans preferenser och fingertoppskänsla för dejtingregler är ca 15-20 år gamla och att hans självgoda och småkaxiga övertro på sig själv är ganska motbjudande, det verkar han tyvärr inte fatta. I alla fall inte de första månaderna, innan han kommer in i fas 2.

Fas 2: Den nyseparerade typen från fas 1 kommer snart till insikten att singellivet inte riktigt var som han förväntade sig. Det var inte det enklaste att få kontakt med kräsna singeltjejer som blivit allt för bekväma i sitt singelliv som starka, självsäkra och självförsörjande individer. Tjejerna står knappast på kö och han tvingas lära sig nutidens dejtingregler för att över huvud taget kunna komma till en andra dejt. Han märker även ganska snart att det på fester och kalas inte finns så många singeltjejer över huvud taget. Alla är där i par och de få singeltjejer som finns är antingen väldigt kräsna eller inget för honom. Han inser även efter ett tag att det både är skabbigt och äckligt att ligga runt med 20-åringar från nattklubbslivet, att det inte ger honom något alls, samt att internetdejting bara är tidsslöseri. Det enda han nu vill är att skaffa ett nytt fast förhållande med en stabil, glad och trevlig tjej, som inte lever på studiebidrag eller bor i en studentkorridor. Det är i detta läge som den nyseparerade typen övergår till att antingen bli ”Den efterhängsna typen”, ”Den kräsna typen” eller "Den desperata typen".

6. Den nöjda typen
Denna singelman trivs verkligen med sitt liv. Han har ett bra jobb, en fin bostad, tre fina barn från ett tidigare äktenskap och en stor ungängeskrets av killkompisar som också har barn. Visst tycker han det vore trevligt och roligt att träffa en kvinna ibland, men detta behov finns bara när han inte har barnen, såklart. Och detta under förutsättning att kvinnan då inte kommer i vägen för han och hans arbete, hans barns fritidsaktiviteter, läxläsning med barnen, föräldramöten, barnens skolresor, hans barns födelsedagar, släktmiddagar och hans aktiviteter med killkompisarna. När man träffar denna man på en fest, visst är det så att han anstränger sig för att vara trevlig och göra ett bra intryck. Han kan till och med vara flirtig eller ganska uppvaktande. Han vill även byta nummer, träffas och dessutom hålla kontakten via sms eller Facebook. Men en ny officiell flickvän eller en ny fru, det har han knappast något behov av.

7. Den homosexuella typen
Denna man anser själv att han är heterosexuell och marknadsför sig indirekt som det. Ofta blir man väldigt glad när man träffar den homosexuella typen eftersom han verkar både trevlig, stilig, normal, ordentlig och juste. Dessutom är han ju singel. Varningsklockorna börjar dock ringa när det framkommer att han är 33 år gammal och aldrig har haft en kärleksrelation som varat längre än tre veckor. Dessutom beklagar han sig över att han aldrig någonsin har varit kär i någon, att det är därför som det aldrig har funkat. Spiken i kistan kommer sen när han på fjärde eller femte dejten fortfarande verkar trivas hur bra som helst i mitt sällskap och vi har väldigt roligt ihop, men inte verkar det minsta intresserad av att sova över. Det är snarare så att han är helt skräckslagen inför det faktum att det ens skulle komma på tal. Och kommer det på tal så stammar han fram en halvbra ursäkt som han har på lager, och tiden därefter stoppar han helt och hållet huvudet i sanden och svarar inte ens på sms.

Kalas för mormor

2011-10-15T14:34:00.004+02:00

Det vanligaste när man fyller 85 år är nog att ha mottagning i hemmet och bjuda in till kafferep. Eller sätta in en notis i tidningen om att all uppvaktning undanbedes. Men inte min mormor. Hon sa att vi alla skulle ut på restaurang, och hon valde Chapeau D'or i Falun. Det är tydligen en av de trendigaste och fräschaste restaurangerna i stan, som har lanserat sig själva som "restaurangen med smak och stil". Och visst kan jag hålla med. Stället var fräscht, det var stil på inredningen och det smakade bra. Av varmrätterna valde jag röding. Efter restaurangbesöket åkte hela släkten på mammas sida hem till oss för att skåla i bubbel, äta tårta och dricka kaffe med avec. Det blev även presentutdelning och mormor sa att det kändes som på julafton.

Tårtan från Focus konditori var en pärontårta som i smaken påminde om glassen piggelin.

Min syster häller upp bubbel under precision och måste hålla reda på vilka glas som innehåller alkoholfritt åt bilförarna.

Som avec serverades en calvados som heter Daron Fine. Äppelsmaken kändes ganska mild för att vara calvados, men den var god.

Utflykt till Hykjeberg

2011-10-13T20:34:00.009+02:00

Förr i tiden, om det fanns människor på en gård som inte tillförde något utan bara kostade mat, då fick man lov att göra sig av med den människan. Det handlade om sjuka människor eller folk som av annan anledning inte klarade av att arbeta. Ett bra sätt att göra sig av med dessa var tydligen att kasta ut dem från ett ättestup, dvs ett brant stup där man granterat möter döden. I skogen utanför byn Klitten i Älvdalen finns ett sådant stup. Den branta bergväggen om 100 meter ligger precis på gränsen mellan Älvdalen och Mora, och bergväggens flora är så unik att området är ett naturreservat. I lördags vandrade jag upp till stupet och sen ner igen. Området heter Hykjeberg. Som tur var så blev jag inte nerputtad för ättestupet. Det måste alltså betyda att jag anses vara tillräckligt arbetsför. Jag tror mig dock veta att ättestup idag inte är ett speciellt bra alternativ, vare sig för åldringar, gravt funktionshindrade eller de som befinner sig i fas 3. Det måste finnas andra alternativ.

Hykjeberget är så unikt att det är ett naturreservat.

Detta är en björnsäker soptunna, fastgjuten i betong med björnsäkert lock av stål. Endast i Älvdalen mina vänner, endast i Älvdalen.

Carl von Linné besökte Hykjeberget 1734 och undersökte den unika floran.

Ungefär 2 km från den björnsäkra soptunnan, rakt uppåt efter en svettig skogspromenad, möts man av denna skylt. Det är bara att välja, utsikt eller insikt. Jag valde att gå mot insikt...

...och den insikt jag fick är att jag lever nu men kommer dö om jag trillar ner. Jag vågade inte gå närmare än såhär, där det inte finns något staket.

Egentligen vågade jag inte heller gå fram till staketet. Först klamrade jag mig fast vid ett träd ungefär 1,5 meter från kanten. Men sen kom jag på att jag bara måste ha en bild. Så på skakiga ben och med riktigt hög puls gick jag fram. Jag vet inte om det syns, men mitt bakersta ben är ca 40 cm från stupets kant. Tur att det fanns ett staket. Och att det satt fast ordentligt.

Min förra Älvdalsgranne T.P. följde med upp. Han bodde förut i huset som står bredvid vårt. T.P. är van vid att vara i skogen för han driver ett bolag som tillverkar jättefina gärdesgårdar. Såna där staket som är gjorda av stora pinnar, ni vet.

Innan jag och T.P. åkte upp mot Hykjeberget påstod jag att jag aldrig hade varit där förut. Det var det jag trodde i alla fall, ända tills T.P. sa att det förut fanns ett högt brandtorn uppe på Hykjeberget. Brandtornet användes för att spana efter skogsbränder. Tornet plockades dock ner efter att en turistande familj klättrat upp i tornet, varpå pojken ramlade ner och dog. När jag fick höra om brandtornet fick jag helt plötsligt minnesbilder som jag inte mindes att jag hade. Det var från när jag var ca 7-8 år gammal ungefär.

Det var jag, pappa, vår granne Mats och hans son Petter som hade gått upp till brandtornet för att titta på det. Pappa och Mats började klättra upp i tornet, men Petter tittade förskräckt på tornet och sa bestämt "Nej usch vad högt, jag törs inte. Jag stannar på marken istället". Jag tvekade i någon sekund men sen fick jag infallet att jag minsann skulle upp i tornet, även fast det såg jätteläskigt ut. Jag började klättra uppåt och efter någon meter eller två vände jag mig om, tittade ner mot marken och mötte Petters förvånade blick. Det såg ut som han tänkte "Men shit, hon klättrar!". Därefter sa han tveksamt "Okej, om du klättrar så måste ju jag också göra det", och så började han klättra. Och jag minns att det för första gången slog mig, hur lätt det kan vara att påverka andra människor genom sina egna handlingar.

Efter ett tag vande jag mig vid den höga höjden, och min svindel hade i princip avtagit när vi sedan drack kaffe och åt smörgåsar. Därefter började vandringen nedåt igen. Platsen där brandtornet förut stod är idag en liten skogsglänta.

Klockargården i Tällberg del 2

2011-10-12T21:02:00.004+02:00

Klockargården i Tällberg del 1

2011-10-11T22:56:00.002+02:00

Bröstkarameller och bröstpetarsticka

2011-10-10T22:12:00.005+02:00

Det går inte att missa att insamlingen Rosa Bandet har dragit igång igen. Speciellt påmind blev jag när jag kunde hämta ut en stor, rosa korg som Micael Bindefeld skickat till mig via Ica Olssons i Älvdalen. För att uppmärksamma insamlingen har nämligen Apotoketsgruppen en rad rosa produkter som säljs till förmån för bröstcancerforskning. I min korg kunde jag hitta produkter från både ELW, ACO och L300 samt bröstkarameller och lite annat. Det låg även någon slags petsticka i korgen som man enligt instruktion ska peta på brösten med för att upptäcka cancerknölar. Det var det jag trodde och fick för mig i alla fall, när jag lite snabbt ögnade igenom korgen och broschyrerna. Men sen såg jag att bröstpetarstickan var ett helt vanligt skohorn. Synd att petstickan inte var gjord av metall. Då hade jag kunnat använda den i brakaminen för att peta på glödande vedträn med.

Det är härligt och stabilt att postleveranserna från Stockholmsbaserade PR-byråer även funkar här uppe i norra Dalarna.

Malins fina födelsedagsfest

2011-10-09T18:41:00.005+02:00

Som ni kanske märker så ligger jag lite efter med blogguppdateringarna. Saker som jag gjorde förra helgen bloggar jag om först denna helg. Förra helgen var jag i Stockholm och lördagen var vigd åt att fira Malin. Det är så roligt att jag lärt känna Malin. Hon är en av få av mina vänner i Stockholm som jag umgås med utanför arbete och events, som jag inte redan kände innan jag flyttade dit. I en festlokal ute i Alvik hade Malin och hennes kille Skåningen jobbat hårt med att ställa i ordning allt och fixa. Jag vet mycket väl vad mycket arbete det ligger bakom att ordna fest i en festlokal, med fördrinkar, buffé, dessert och dans för en massa människor, så jag kan intyga att Malin och Skåningen hade gjort ett jättejobb. Malin och hennes kille är nyförlovade och i ett obevakat tillfälle lyckades jag genomföra en liten intervju med Skåningen som jag spelade in som videoklipp. Av erfarenhet vet jag att ett sådant kan vara mycket bra att ha i framtiden. Man vet aldrig om, eller när, det klippet kan komma till användning.

Iett område i Alvik klev jag av bussen och gick ner mot den fina vattnet.

Mitt paket till Malin är det stora med papper i rött och orange. Paketet innehåller åtta stycken såna här margaritaglas från Cervera. Såna som man också kan servera förrätter och dessert i.

Lugnet före stormen. Jag var en av de första på plats och kunde hjälpa till att blanda fördrinkar. Allt annat var fixat och klart.

Det serverades tre olika fördrinkar. En white russian, en med annanasjuice och så denna på bild, som är en drink gjord på martini om jag inte minns fel.

Malin var strålande snygg denna kväll. Jag har för mig att hon hade fått hår och smink fixat och hon var helt smashing i sin fina klänning. Malin har arbetat med att intervjua Hollywoodkändisar, men denna kväll var hon själv den lysande stjärnan. Snyggare än en Hollywoodkändis.

I taket svävade mängder av ballonger fyllda med helium.

Kvällens tema var "Moulin rouge möter Mad men". Jag hade såklart korsett och tyllkjol kvällen till ära.

Jag pratade med många nya människor under kvällen som bl.a. frågade vad jag arbetar med. Reaktionen när jag sa att jag arbetar som jurist var i tre fall "Oj, men du ser ju inte ut som en jurist!". Jag fick då förklara, vid tre olika tillfällen, att vi inte brukar ha tema Moulin Rouge i tingsrätten. Att jag på arbetet har på mig så kallade arbetskläder i form av traditionella juristkläder, vilka jag inte bär på fritiden. Vid ett av dessa tillfällen fanns en snickare med runt bordet, en snickare i kavaj, skjorta och blanka skor. Vi hade pratat om hans arbete som snickare, men då var det ingen alls som påpekade att han inte såg ut som en snickare. För snickare brukar väl gå på fest i sina blåställ och snickarbyxor? Precis som en jurist förväntas gå runt i dräkt dygnet runt?

Andra bloggare fanns på plats. Lina Hellqvist och Fredrika har bloggat om denna fest för länge sen. Det är tydligen bara jag som är lite efterbliven.

Maten smakade mycket bra. Det var en riktigt god buffé som Malin och Skåningen lagat alldeles själva.

Födelsedagsbarnet tänder ljusen på tårtorna med text "Happy" och "Birthday". Vi bloggare samlades såklart runt bordet för vi insåg att det är bra bloggmaterial.

Dessa två gäster trodde jag var ett par, som alla andra gäster på festen. Det perfekta parter rent utseendemässigt, med samma stil och samma typ av frisyr. Men sen såg jag att de är fruktansvärt lika. De har även likadana ansikten, samma mun och likadana näsor. De kan vara syskon. Jag måste fråga Malin vid tillfälle.

Det var väldigt roliga att dansa med heliumballonger. Men när dansgolvet stängde på småtimmarna var alla ballonger borta. Vissa hade släppts ut i rymden och andra var trasiga efter discodansen. Det tycker jag bevisar att det var en mycket bra fest.

Tjejmiddag hos Cancerforskaren

2011-10-07T21:14:00.004+02:00

Jag måste erkänna att jag har varit, eller är, ganska trött på denna blogg. Det funkar inte riktigt på vardagarna. Jag kommer hem sent, är vrålhungrig men känner att jag först vill ut och träna. Jag tar mig ut med löparskor och hörsnäckor men stressar hem för att hinna laga mat innan det är sängdags och det är då jag suckar över bloggen. Ska jag verkligen orka uppdatera den där bloggen idag? Och vad sjutton ska jag fota eller skriva om?

I och med att jag inte haft tid att tänka på bloggen en endaste sekund under arbetsdagen, och att jag självklart inte skriver om mitt arbete eller min arbetsplats, så har jag absolut inget material alls att inhämta på vardagarna. Inte ens artiklarna i Dalarnas tidningar, som jag läser i fikarummet, går att bygga ett blogginlägg på. Trots att jag vid flera tillfällen de senaste månaderna har varit på väg att bara säga tack och hej i ett blogginlägg och stänga ner, så uppväger dock situationerna som ikväll. Då när jag kommer hem från en intensiv och tuff arbetsvecka, det är fredag och jag kan slå mig ner vid Windows Fotogalleri, starta Photoshop CS2 och helt byta fokus. Från maximal koncentration på korrekt formulerad juridik, till en enbart visuell koncentration på färg, form och enkla bildtexter, som en chimpans hade kunnat skriva lika bra. Att inte behöva göra något mer ansträngande än att granska bild efter bild och dess motiv, ändra ljus och kontraster i photoshop, och sen ladda upp dessa utvalda bilder i Flickr för publicering i bloggformat. Precis så gjorde jag, och precis så kändes det idag, denna fredag. Med bilderna från tjemiddagen hemma hos Cancerforskaren i Uppsala.

Bordet är dukat och kvällens värdinna Cancerforskaren lagade lasagne så det doftade ljuvligt i hela trappuppgången.

Cancerforskaren har en böld på magen men det är en helt vanlig graviditet. Vid bordet ser ni även Skatterättsjuristen och Datortjejen.

Jag hade varit hos frissan och klippt håret samma dag och slapp därmed ha komplex för mitt långa hår som förut var alldeles för slitet.

Min fina vän Dalajuristen vill inte vara med i bloggen. Men hon vet mycket väl att jag som upphovsman till fotografiet har rätt att publicera bilden så länge som motivet inte är kränkande. Snäll som jag är tar jag dock bort bilden när hon ber om det. Snart är bilden borta. Jag räknar timmarna tills hon hör av sig.

Eftersom vi var flera vegetarianer under denna middag var förrätten helvegetarisk. Cancerforskaren hade lagat stekt tofu som serverades med soya och rödlök.

Varmrätten bestod av vegetarisk lasagne. Det var längesen som jag åt lasagne, det borde man laga oftare.

Till dessert serverades två godingar till män som heter Ben och Jerry. Iskalla killar, men väldigt goda.

Sista kvällen i Hornstull

2011-10-06T20:48:00.004+02:00

När jag anlände till Stockholm i torsdags åkte jag ganska direkt hem till Förskolläraren och hennes man Kontorssäljaren som bor vid Hornstull. Jag har hängt i deras lägenhet så länge som jag kan minnas. Eller i alla fall så länge som de har bott där, vilket är i tio års tid. Men nu går en epok i graven. Förskolläraren och hennes man ska sälja och flytta till Östermalm. Det var lite sorgligt faktiskt, att det antagligen var sista gången som jag satt i deras vardagsrum och skrattade, pratade och åt en massa god mat. Innan jag hade egen lägenhet i Stockholm bodde jag alltid hos Förskolläraren när jag var på besök i stan, så i fredags var det antagligen även sista gången som jag vaknade i deras gästrum.

Vi åt en jättegod pasta med pastasås gjord på ärtor.

Det fanns hur många bilder som helst att titta på från bröllopet, och vi gjorde det i flera timmar. Det är fotograferna Malin Sydne och Thomas Klockseth som tagit bilderna.

Tärnorna pussar den fina bruden.

Till dessert åt vi en välidgt god äppelkaka som var gjord med pepparkaksdeg. Själv har jag förut bakat äppelkaka med cornflakes, men pepparkaksdeg var något nytt.

Om jag minns rätt från bröllopet, så dansar jag och brudens syster till "Thriller" på denna bild.

Från röda rummet fanns det många roliga bilder på alla gäster. Detta var ett rum där man kunde gå in och ta bilder genom att trycka på en knapp som var kopplad till en kamera på ett kamerastativ.

Country House

2011-10-02T13:34:00.004+02:00

Igår kväll på Malins födelsedagsparty spelades Blur med Country House på dansgolvet. Jag kände igen mig i texten kan man säga, och kunde konstatera att det för tillfället är jag som bor i det där huset på landet.

"He lives in a house, a very big house in the country. It's like an animal farm, lots of rural charm in the country"

Kundkväll på Vimla

2011-09-28T21:44:00.010+02:00

Jag fick en fråga för ett tag sedan här i bloggen, om mitt liv är mycket annorlunda nu och hur det känns, när jag bor i Älvdalen och arbetar i Mora, istället för att leva i Stockholms innerstad. Men det känns inte så konstigt faktiskt. Vardagen är likadan i Älvdalen som i Stockholm. Det är frukost, jobba sent, skynda hem, träna, äta sent, försöka skriva ett litet blogginlägg, stryka kläder och sen skynda ner i säng. Och helgerna är inte heller så annorlunda eftersom jag är i Stockholm ungefär varannan helg. Det enda som är lite annorlunda nu, det är att jag inte kan springa på en massa events och premiärer om vardagskvällarna. Jag får fortfarande samma mängd inbjudningar som förut. Inbjudningarna hittar även till Älvdalen, men jag tvingas tacka nej till allt. Ibland känns det lite surt när det kommer riktigt roliga premiärer som jag inte kan gå på. Och som ni kanske vet så är aldrig sådana tillställningar på helgerna, allt är på vardagarna. Idag har jag dock gått på ett event här i Älvdalen. Efter jobbet åkte jag direkt till Hannahs butik Vimla där det var kundkväll. Man fick även med sig en liten påse med prover, nästan som en goodiebag.

Jenny och Hannah har fullt upp med att ta betalt. Kolla in den svarta tavlan till vänster, där presenteras veckans bloggare i tre olika kategorier; veckans inredningsblogg, veckans modeblogg och veckas Älvdalsblogg.

Det bjöds på snacks i form av naturgodis, frukt och läsk.

Dessa smycken kommer från Fi Design, det är en tjej som heter Ann-Sofie som gör egna smycken.

Jag har haft väldiga komplex de senaste veckorna för att jag har så långt och slitet hår. Det är tur att det går att klippa. På fredag ska det ske.

Viven of Holloway är ett märke som består av 50-60-talskläder. På bilden ser ni en av tjejerna som köper in dessa kläder från London och säljer dem i Älvdalen. Det är såna klänningar man ska ha när man åker raggarbil under cruisingen i Dalarna.

Grönt paket med gröna snören

2011-09-27T22:38:00.003+02:00

När tjejerna anlände till Månstahuset på fredag kväll hade de med sig ett paket till mig. Det var ett grönt paket med gröna snören.

Innehållet var en hudvårdsserie beståendes av rengöring, anisktskräm, ansiktsmask och serum. Allt från märket Dr Andrew Weil for Origins. Detta ska bli väldigt kul att testa. Det där med serum är verkligen min grej, jag blir lika glad varje gång jag får ett nytt.

Studiebesök i Älvdalen del 2

2011-09-26T21:24:00.004+02:00

Efter vårt besök på Morins Konditori och en sväng till ICA Olssons så åkte vi upp till fäboden. Det var faktiskt inte min idé att besöka fäboden, men tjejerna ville se var jag håller till om somrarna. Därefter for bilen åter mot Månstahuset för pastalunch, tillfixning och förfest inför lördagens middag på Hotell Älvdalen, med efterföljande besök på Dalgatan 118 som är Älvdalens enda uteställe. Till min sorg glömde jag kameran hemma när vi åkte in mot hotellet, men som tur var så var vi ju två bloggare på plats. Malin var väldigt duktig på att fota och har idag haft stort bildregn från Älvdalen på sin blogg. Kolla inlägget "Utekväll i Älvdalen" för att se bilder från utekvällen. Och för ännu fler bilder, se "En märkvärdig helg, del 1" och "En märkvärdig helg, del 2". Här nedan finner ni mina bilder från vår sköna söndag.

Tjejerna poserar framför fäbodstugan. Det ser verkligen annorlunda och främmande ut i fäboden på höst och vinter tycker jag. Jag är liksom van vid att se fäboden i strålande sommarsol och med blommande midsommaräng.

Efter frukost, som mer var som brunch, gick vi upp i ladan för att titta på gamla hästdroskor och koffertar som varit i Amerika. Tyvärr är det svårt att fota där uppe för det är så mörkt.

Vi var inte de första som varit upp i vagnslidret. En person vid namn Oscar Gullberg var där år 1909 och klottrade sin tag på insidan av portarna.

Man ska se till inte trilla ner när man stänger igen luckorna på övervåningen.

Vi tog en promenad för att få lite frisk luft innan det var dags för tjejerna att stänga in sig i bilen. Vi gick Tommosvägen ner till Dalälven.

Sen fortsatte vi en bit på Månstavägen. Alla skyltar i Älvdalen är tvåspråkiga, på svenska och älvdalska. Jag hoppas tjejerna fick lite ny energi genom att få frisk och ren dalaluft i lungorna. Eller så är de helt döda efter denna intensiva helg. Jag är nog det senare.

Studiebesök i Älvdalen del 1

2011-09-25T18:01:00.004+02:00

Sent på fredag kväll anlände fyra av mina tjejkompisar. De hade åkt från Stockholm och Uppsala och skulle tillbringa en hösthelg i Älvdalen uppe hos mig. Vi såg det hela som ett studiebesök. Och jag tycker att tjejerna klarade Dalarna väldigt bra. De fick en verbal guldstjärna allihopa när vi idag, som sista aktivitet, åt pizza på Fyrklövern. Innan lördagens utgång på Dalgatan drillades tjejerna i typsika samtalsämnen för Älvdalen, så att de visste vad de skulle säga om ämnena togs upp i samtal med ortsbefolkningen. Vi hann gå igenom både den infekterade vargdebatten och det där med att äga skog och skogsarbete. Jag upplyste även om skoterns betydelse och att frågan "Vill du provåka min skoter?" är motsvarigheten till "Ska du med hem på en kopp te?". De lärde sig även vikten av att försöka framstå som icke-märkvärdig och blev upplysta om att säga "Nej hon/han är inte märkvärdig" om man ska ge ett positivt omdöme om någon. Tyvärr steg nog vår egen märkvärdighetskvot rakt uppåt när tjejerna klätt upp sig och vi gjorde entré på Dalgatan. Trots att vi verkligen hade försökt att inte styla upp oss allt för mycket, vi hade inte ens höga klackar, så fick vi höra att "Sex and the City" var på besök i byn. Men vi hade väldigt roligt på Dalgatan och dansade till ett liveband som sjöng låtar av Creedence. Det blev en rolig kväll och en riktigt mysig helg.

På fredag kväll serverades varma mackor med champinjonstuvning och tomat i mitt kök.

Till dessert hade jag gjort en äppelkaka som serverades med vaniljsås och punsch. Som erfaren boggare får jag dock bakläxa på denna bild. Man fotar inte maten efter att man börjat äta. Det ser bara slabbigt och äckligt ut.

Efter en god natts sömn åt vi en sen frukost i ett soligt Månsta.

Vi åke in till kyrkbyn för att titta i lite butiker och se på några av Älvdalens sevärdheter. Från vänster ser ni Skatterättsjuristen, Inköparen och Malin, som också har bilder från helgen på sin blogg.

Floristen körde bilen.

Många butiker var stängda eftersom klockan var efter 13, men vi hann in på Hemslöjden och kunde köpa på oss en del saker. Själv införskaffade jag kylskåpsmagneter i form av dalahästar.

"Land skall av lag byggas" står det ovanför entrén till Älvdalens tingsrätt. Detta fina tingshus är dock nedlagt och istället är där ett bibliotek.

Det är helt otroligt att detta kyrkhärbre byggdes år 1285. Det var väldigt länge sedan.

Vi fikade på Morins konditori. Det var i och för sig flera år sedan, men jag är fortfarande väldigt arg och bvesviken över att Morins har plockat bort jukeboxen. Det var ju så roligt att spela låtar.

Inne på ICA Olssons hittade vi en uppstoppad björn utan kropp, bara pälsen kvar, som hade en limpa hängandes ifrån tänderna. Detta tyckte vi var vansinnigt roligt.

Studiebesök i Älvdalen

2011-09-22T22:30:00.003+02:00

Det tar ganska mycket längre tid att dammsuga ett stort tvåvåningshus på nästan 300 kvm än vad det gör att dammsuga en tvåa på 47 kvm. Det fick jag erfara idag och när jag gav mig på att dammsuga hela huset under en och samma kväll. Tidigare har jag endast tagit ett eller två rum i taget. Anledningen till denna städning är att det bör bara hyfsat städat när jag nu över helgen får besök av fyra tjejer. De åker från Stockholm och Uppsala på fredag eftermiddag. De vet nog inte riktigt vad som väntar, tror jag. Älvdalen är lite annorlunda mot Stockholms innerstad. Men de förstår nog i alla fall att de ska till ett riktigt Dalahus på en gård i Dalarna. På vårt schema står utgång på Dalgatan 118, som är Älvdalens enda uteställe. Vi har även bokat bord på Hotell Älvdalen. I övrigt tänkte jag att vi skulle hänga lite på Morins konditori, besöka de få butiker som finns i kyrkbyn, samt eventuellt besöka Dalaranas största simbassäng i badhuset.

Ett riktigt Dalahus. Det går inte att missa att man är i Dalarna när man är inne i det hus i Månsta som jag bor i nu tillfälligt, medan jag arbetar i Mora.

Tack från i somras

2011-09-20T21:50:00.003+02:00

Nu har det första tackkortet nått mig, ett tack från sommarens alla bröllop. Eftersom min vän Förskolläraren var först ut med sitt bröllop så kom, naturligt nog, det första kortet från henne och hennes nyblivna man.

Tackkortets omslag var ett väldigt fint collage av olika bilder på brudparet. I kuvertet låg även en bild på mig och en gruppbild på alla bröllopsgäster. Det är fotograf Malin Sydne med kompanjon Thomas Klockseth som har tagit alla fina bilder. Bilden från lyftet i brudvalsen är superfin.

Åtta lass ved

2011-09-19T20:45:00.003+02:00

Veckans svettigaste träningspass avverkade jag nog idag när bar in åtta lass ved i huset. Det blev två lass till undervåningen och fyra lass till övervåningen. Jag måste ladda upp med mycket ved inför helgen, för då får jag nämligen besök av fyra tjejer från Stockholm och Uppsala som ska göra studiebesök i Älvdalen. Veden måste in i god tid eftersom den ska torka tills på onsdag då det är dags att börja värma upp övervåningen. Vi behöver ju ved också till helgen så vi kan ha mysiga brasor igång både uppe och nere. Jag bar in all ved utan vedkorg, men det beror inte på att jag inte har någon vedkorg. Den är nämligen så, att den ena av husets vedkorgar är så klen och fin att man inte vågar lasta på så mycket, och den andra är så tung att själva korgen väger lika mycket som all ved däri.

Lassen jag bar in var egentligen större än det på bilden, men jag bar in extra lite en vända så jag skulle orka hålla allt med bara en arm och samtidigt fota med den andra.

En barnsaga i vuxenformat

2011-09-18T19:45:00.003+02:00

Denna söndag försöker jag titta på filmen Red Riding Hood med Amanda Seyfried i huvudrollen. Tyvärr är det såklart sämst uppkoppling vid TV-soffan och bäst uppkoppling uppe på vinden, som inte är uppvärmd utan snarare iskall. Men jag buffrar mig framåt i tv-soffan. Denna milda rysare är väldigt fin och riktigt bra filmad. Det handlar om Valerie som lever i en liten by i skogen. En dag slår gong-gongen i byn som varnar för varg. Valeries syster har hittats ihjälbiten i skogen. I skrivande stund har jag endast sett halva filmen, så jag kan inte ge något övergirpande omdöme om handlingen. Men hittills gillar jag verkligen filmen, som är en riktig sagofilm med magisk stämning. Jag ångrar verkligen att jag inte såg denna film på bio.

Amanda Seyfried passar mycket bra som den sagolika rödluvan. Historien innehåller även en kärleksintrig i form av att Valerie har lovats bort till den rike Henry, när hon i själva verket har brinnande känslor för den fattiga pojken Peter.

Besök på Hemslöjden

2011-09-17T17:15:00.004+02:00

Precis som i de flesta andra svenska städer så finns det en hemslöjdsbutik i Älvdalen. Det roliga med denna butik är att allt som säljs där verkar vara tillverkat i trakten. Jag har inte varit in i denna hemslöjdsbutik på säkert tio år, men idag tog jag mig dit och gick in. Jag har inte mycket till övers för virkade dukar och grejer av garn, men det fanns en del annat där också. Smyckena av porfyr som är bruten i Älvdalen, de tycker jag är väldigt fina. I butiken säljs det porfyrsmycken från två olika tillverkare.

Hemslöjdsbutiken har funnits i samma byggnad så länge jag kan minnas.

Självklart fanns det hästar till salu. Jag gillar de rosa med traditionell målning och de svarta och vita med silvermålning.

Det fanns många olika glas som var fint målade. Jag vet också att det finns jättefina vinglas med fot av porfyr för 600 kr per par. Men dessa var slut för tillfället.

Tvålarna doftade väldigt gott. Det fanns allt ifrån apelsin till kaffe och citron.

En sån här pennhållare skulle man ha och underteckna viktiga dokument med. Vad det i så fall skulle stå på min sten kan jag dock inte komma på.

En traditionell dalakista med fint sommarmotiv. Brudkista kallas dessa, har jag för mig.

Älvdalshästen är lite annorlunda målad än vanliga dalahästar. Den har ingen sadel utan bara en massa tömmar.

Stenen i mitten av dessa silversmycken är porfyr. Priset på dessa är 425 kr/st.

Porfyren bryts i de olika byarna runt Älvdalens kyrkby och den ser olika ut beroende på var man tar den ifrån. Vår släktgård ligger i Månsta och smyckena ovan finns även i Månstaporfyr, men det fanns inget sådant smycke inne just nu. Det fanns dock bl.a. Blybergsporfyr, Kåtillaporfyr och Rotporyr att köpa. Men att gå runt med porfyr från någon annan by tycker jag vore otänkbart.

Rapport från Statcounter

2011-09-16T21:44:00.005+02:00

Ni är varje vecka runt 7 000 unika besökare som av någon anledning går ut på min blogg. Denna siffra är väldigt mycket lägre än när bloggen var som störst år 2006-2007, men jag är ändå väldigt förvånad och glad över att ni är så pass många ändå som läser bloggen. Detta med tanke på hur dåligt jag uppdaterar numera. Det som är ännu roligare än att kolla antal besökare, det är att kolla vad folk har sökt på för att hitta min blogg. De som av någon anledning har googlat alltså. Oftast när jag kollat min statistik via Statcounter är det alltid en eller flera som sökt på "jurist", "advokat", "silvershampo" och "hypotyreos" för att komma till mig. Men ibland är det helt andra sökningar som har gjorts. Idag såg jag att det var något ovanliga sökningar.

Vem sjutton är Fredrik von der Esch? Jag kände igen hans namn och vid kontoroll så upptäkte jag att han är en advokat på Vinge som är ihop med en fotomodell. Rättsfallet från 1977 är klassikern om Ylva som själv tycker att hon fått en porsche i gåva av sin "pojkvän". "Täcke som dunar" och "Dansband" ställer jag mig frågande till.

Söndagsbrunch hos Malin

2011-09-15T21:28:00.002+02:00

På söndagen tog jag mig upp ur sängen extra tidigt. I alla fall för att vara en söndag. Jag packade ihop min resväska och satte mig på t-banan mot Alvik. Där bor kändis- och skönhetsjournalisten Malin Lundblad med sin pojkvän som kommer från Skåneland, det som ligger söder om Sverige ni vet. Jag hade aldrig varit hos Malin förut så det var väldigt skoj att få se den bostad som jag flera gånger sett via Malins blogg. Den är nämligen till salu på Hemnet. På balkongen dukade vi upp bröd, fruktsallad, pålägg, juice, muffins och te. Eftersom varken jag eller Malin hade druckit någon alkohol under hela helgen så var vi båda väldigt pigga och fräscha. Det var riktigt härligt att inte på något sätt känna sig sliten, trött eller bakis-svettig. Nä, nu ljög jag. Men man kan ju alltid låtsas att det var så. Det var i alla fall en väldigt bra start på söndagen att bruncha på Malins balkong. Sen hann jag en snabb sväng till lägenheten innan jag hoppade upp på tåget mot Mora.

Malin ville inte att jag skulle fota henne till hennes egen blogg, men hon fotade mig till sin. Jag själv fotade båda oss till min blogg.

När jag sen tittade på bilderna insåg jag att det var jag som borde ha avstått bloggfotografering. Mer sliten människa får man leta efer. Fast jag har i och för sig solen i ögonen när bilden tas, det är nog därför jag ser extra trött ut.

Jag handlade med mig muffins från Konsum på Sveavägen. Egentligen var jag inte så sugen på muffins utan suktade efter både munkar och wienerbröd. Men eftersom både jag och Malin är bloggare så tvingades jag välja det bakverk som gör sig bäst på bild.

Jag fick med mig hem en inbjudan till Malins 31-årskalas. Hon hade ingen stor fest när hon fyllde 30 men tar igen det hela nu. Det står egentligen inte på inbjudan att man får osa via blogg. Varken Malins blogg eller egen blogg. Men ja, ja tack, jag kommer!

Linas roliga födelsedagskalas

2011-09-14T19:40:00.005+02:00

I en stor och fin våning på Östermalm hade min vän Lina bjudit in till födelsedagskalas. Den färgstarka Lina älskar regnbågens alla färger, ballonger, rosor och fina cupcakes. Och detta återspegaldes i både ätbart och inredning. Även då Lina inte själv är jurist så var denna fest överrepresenterad av yrkeskategorin jurister. Den näst mest förekommande yrkeskategorin var fotomodeller, och på tredje plats finner vi antagligen fondförvaltare, aktiemarknadsanalytiker eller någon annan typ av ekonomibiträde. Det blev i alla fall en väldigt härlig och rolig fest. Spotify gick på högvarv och Lina hade bakat och fixat en himla massa goda sötsaker och snittar. Det kom ganska mycket folk till Lina efter tio, och jag misstänker att detta måste vara den bästa och roligaste fest jag varit på under det senaste året.

Födelsedagsbarnet själv bredvid Ian. Den som inte kan stå still på bild blir suddig.

Marsmallows doppade i choklad och karamellströssel. Detta var farligt gott.

Modell-Johanna förbereder sin mat.

Grön marsipantårta.

Don't feed the models. De stackars yrkesarbetande fotomodellerna kunde inte äta någonting alls av Linas alla godsaker, för dom får varken äta söta bakverk, godis eller andra kolhydrater. De åt istället rena proteiner i form av en omelett toppad med en cocktailtomat.

Rosa marsipantårta.

Jurist-Kelly och Rebecca som såg ut som Snövit i sin vita klänning och sitt svarta hår.

Dessa smörgåsar med lax och en jättegod kräm av något slag var också riktigt goda. Jag tror att krämen var av pepparrot. Vilket tur att jag är jurist och inte fotomodell, så att jag faktiskt får äta vad jag vill. Jag tycker nästan synd om modellerna som missade dessa.

Höstpjäser

2011-09-13T22:18:00.003+02:00

Under min långhelg i Stockholm hann jag besöka Bianco Footwear i Kista Galleria. Bianco är verkligen en av mina favoritbutiker vad gäller skor. Jag fick ett presentkort där när jag fyllde år den 31 mars och detta kunde jag nu utnyttja. Tyvärr blev det inget annat shoppat för min del under denna shoppingweekend. Detta eftersom Tele2 helt olovligen och felaktigt tömt hela mitt konto på pengar.

Jag valde ut ett par höstskor i grått och svart som funkar både till vardags och fest.

Helt jäkla sanslöst, Tele2

2011-09-12T20:39:00.007+02:00

I tisdags satte jag mig på tåget mot Stockholm. Det som väntade var en rolig och fartfylld långhelg i Stockholm fylld av aktiviteter, fester och shopping. Det var först och främst en kurs jag skulle på, men jag hade i samband med kursen passat på att ta ut mina intjänade flextimmar som flexledigt. Som ni kanske vet så bränner man en hel del pengar i Stockholm. Speciellt om man har 2-3 inbokade grejer per dag som alla på något sätt kostar pengar. Jag visste att jag skulle komma att bränna väldigt mycket pengar under denna vistelse, och med hjälp av lite överslagsräkning så räknade jag fram att jag borde ha ca 10 000 kr kvar på lönekontot. Bara för att vara på den säkra sidan så ringde jag upp telefonbanken från tåget för att kolla att jag uppskattat rätt. Till min stora förvåning påstår den kvinnliga robotrösten på telefonbanken att jag inte har några pengar på kontot. Det första jag tänker är att det är fel på telefonbanken, men sen, efter ytterliggare kontroll så försår jag att det stämmer. Mitt konto är helt tömt. Helt slut på pengar. Jag trodde inte det var sant. En blandning av skräck, chock och panik uppstod i mitt huvud. Jag försökte tänka febrilt och samla tankarna för att komma på vad det var som hade hänt. Hade jag blivit skinnad i en uttagsautomat? Eller hade någon kommit över mina kontouppgifter och shoppat loss på nätet?

Svaret fick jag ganska snart, när jag blev varse om att Tele2 hade dragit 9 750 kr från mitt lönekonto för surf på mobilen och telefoni. Detta var såklart helt åt helvete fel. Jag har ett abonnemang som innebär att jag till ett fast pris om en hundring per månad har fri surf i mobilen. Mina övriga telefonkostnader brukar uppgå till ca 200 kr. Tyvärr måste dock Tele2 när jag tecknade abonnemanget ha lagt in det hela fel i systemet, för förra månaden fick jag en avisering per SMS om att Tele2 skulle komma att dra 3 500 kr på mitt autogiro. Jag ringde då dirket till Tele2 som lyckades stoppa autogirodragningen. Jag ville då även avsluta autogiromedgivandet, men kundtjänst på Tele2 lovade att de självklart skulle åtgärda detta så att det inte blev fel på nästa avisering. Tror ni inte då att jag blev väldigt förvånad när jag för cirka två veckor sedan fick ett ytterligare SMS från Tele2 där det stod att de skulle dra 9 750 kr av mig. Jag gjorde då som förut, att jag omedelbart ringde till kundtjänst, som lovade att de skulle stoppa autogirodragningen omedelbart och istället skicka en vanlig faktura på rätt belopp som var ca 350 kr.

Tydligen så lyckades inte Tele2 med detta, som de försäkrat mig om. Första gången de blev fel lyckades de stoppa den felaktiga autogirodragningen med fem dagars varsel. Nu hade de två veckor på sig men lyckades ändå inte stoppa det hela. Hela min tågresa, d.v.s. fyra timmar tog det mig att tre gånger sitta i telefonkö i Tele2:s kundtjänst och få prata med handläggare efter handläggare som inte kunde hjälpa mig, utan bara skickade mig vidare hela tiden. Och när jag väl kom till en person som skulle hjälpa mig så bröts samtalet. Jag var såklart fly förbannad och krävde att de omedelbart skulle föra tillbaka mina pengar. Men det gick inte. Två veckor kommer det tydligen att ta innan jag får tillbaka pengarna.

När jag klev av tåget i Stockholm var jag egentligen helt gråtfärdig men kunde inte bli ledsen och skrika och gråta eftersom jag samtidigt var så arg att jag kokade. Där på perrongen stod jag, helt ensam inför en riktigt välplanerad och rolig långweekend i Stockholm. Utan en krona på kontot. Helt urfattig, på grund av Tele2:s dundertabbe. Jag hade ju inte ens pengar på kontot för att kunna köpa en t-baneremsa och ta mig fram till hotellet på Ringvägen där jag skulle bo. Mobilbiljett till t-banan kunde jag inte heller köpa, eftersom fyra timmar i bråk med Tele2:s kundtjänst hade gjort slut på telefonens batteri. Men som tur var så lyckades jag hitta cash i hadnväskan så det räckte för att ta mig fram. Men ni kan nog gissa själva att det inte var en speciellt glad jag som gjorde entré i Stockholm. Det här är så ruttet att jag blir helt matt när jag tänker på det. Att det dessutom tar två veckor innan jag får tillbaka pengarna är helt jäkla sanslöst.

Jag hoppas Tele2 själva fattar att det är ränta som gäller på dessa 10 000 kr. Att de är skyldiga mig ränta enligt 6 § räntelagen till dess att betalning sker. Om så inte är fallet så ska jag visa dem det via ett betalningsföreläggande hos kronofogden, som sen går vidare till tingsrätten om de får för sig att bestrida och inte betala. För det här är inte okej. Inte alls okej på något sätt. Sanslöst i historien är även att den första som bad om ursäkt och sa att han var ledsen över det som hänt, att mitt konto var tömt, det var den fjärde handläggaren jag pratade med, som själv ringde tillbaka till mig. De tre första verkade inte bry sig det minsta. I alla fall inte mer än att de förklarade för mig att jag skulle få tillbaka pengarna inom två veckor.

Besök på Vimla

2011-09-11T22:14:00.002+02:00

I Älvdalen finns det inte speciellt många butiker, men en av de få butiker som finns heter Vimla. Där finns det väldigt fina och gulliga saker, samt en del kläder. Denna butik delar utrymme med en frisersalong. Min företagsamma vän Hannah är en av dem som driver denna butik.

Reflexväst

2011-09-11T21:36:00.002+02:00

Jag har köpt en reflexväst på Älvdalens sport- och fiskebutik. Detta var välbehövligt. Eftersom jag inte har något träningskort i Mora ännu så genomför jag min motion i huvudsak längs med bilvägen i Månsta. Eftersom jag kommer hem ganska sent så hinner det börja skymma medan jag är ute, och utan en sån här väst så skulle jag ju inte synas. Eller så skulle man i mörkret kunna förväxla mig med en älg, eller kanske snarare en liten älgkalv eller en björn. Och det vill man ju inte vara med om nu i jakttider.

Denna väst hade jag på mig förra söndagen när jag powerwalkade med Hannah. Vi gick från lastbilscentralen, längs med Dalälven och sen tillbaka. Det tog en timme och en kvart.

Möte med prinsen och Sofia

2011-09-04T21:54:00.009+02:00

I lördags styrde jag stegen mot Älvdalens sportcenter. Det är en sport- och fiskebutik som ligger där Intersport förut låg. Jag hade två ärenden på sportbutiken. Dels skulle jag höra om de hade en reflexväst som jag kan använda när jag springer utomhus, dels tänkte jag kolla in Sofia Hellqvists kollektion av yogakläder som heter Drop of Mindfulness. När jag stått ett tag och granskat kläderna i sömmarna, fotat dem och tänkt ut vilka plagg jag själv skulle kunna få användning för som träningskläder, så vänder jag mig om för att titta efter expediten. Och då står dom där. Båda två. Prins Carl Philip med flickvän Sofia Hellqvist. Hon var söt och han var snygg. Ett vackert par, de ser ut att vara helt perfekta för varandra.

Det var lite surrealistiskt faktiskt. För en sekund trodde jag nästan att jag hallucinerade, eller att jag hade fått någon slags hjärnskada efter att ha läst för mycket i Svensk DAM. Men jag kunde snart konstatera att det var dom, på riktigt. Inte så konstigt faktiskt, med tanke på att Älvdalen är Sofias hemort. Jag åker faktiskt igenom hennes by Kåtilla på väg från Månsta till Mora varenda dag. Eftersom jag har träffat Sofia förr vet jag att hon är väldigt trevlig och glad, och hon hejade glatt så fort vi fick ögonkontakt med varandra. Jag hade ju tänkt att recensera och skriva om hennes träningskläder i bloggen, det var ju en av anledningarna till varför jag var där. Så jag hade ju egentligen värsta chansen att få dem presenterade för mig av henne själv, men hon var ju där privat. De skulle köpa någonting till ett kastspö. Så jag ville inte störa eller besvära dem med en massa frågor som rör hennes business. Ganska korkat när jag tänker på det i efterhand, för hon hade ju säkert gärna berättat om kläderna. Men det är ju lätt att vara efterklok.

Jag blev positivt överraskad av kvaliteten och designen på kläderna. De långa träningsbyxorna är helt klart mina favoriter i kollektionen, ett par sådana skulle jag verkligen vilja ha. Även jackan verkar mycket användbar. Dock skulle jag aldrig kunna använda de där yoga-bh:arna som inte ens har byglar i sig. De funkar säkert jättebra för yoga, om man är hyfsat plattbystad och inte behöver byglar. De snygga men allt för korta shortsen är till för sådana som har grymt snygga lår, och dit hör tyvärr inte jag. Träningstopparna verkade dock användbara, de var mycket fina. Alla plagg från Drop of Mindfulness kostar mellan 300-600 kr om jag inte minns fel.

Rakt ut i trafiken

2011-09-04T17:02:00.002+02:00

I lördags såg jag vita fotsteg utanför ICA Olssons i Älvdalen.

Fotstegen gick läns med hela trottoaren, upp mot vägen.

Stegen slutade mitt ute i vägbanan med en röd pöl som antagligen skulle föreställa blod. Det stod "Life" textat i rött. Undrar vem sjutton som gör något sånt här? En bra tanke för att bli påmind om att inte gå rakt ut i vägen, med det hela ser lite märkligt ut.

Kjell Tenn hälsar mig välkommen

2011-09-02T20:28:00.006+02:00

Jag har skrivit mig i Älvdalen, nu när jag tillfälligt arbetar i Mora. Med anledning av att jag är nyinflyttad i kommunen har jag fått ett välkomstbrev av Älvdalens kommunalråd. Han heter Kjell Tenn. Dessutom har jag på sedvanligt sätt fått rabatterbjudanden i några av Älvdalens butiker. Detta är mycket trevligt tycker jag, att självaste kommunalrådet välkomnar mig. Jag har även fått kontaktuppgifter till Kjell Tenn, så att jag kan kontakta honom om jag skulle ha behov av det. Jag funderar över vad jag skulle säga till Kjell Tenn om jag ringde till honom, men jag kommer faktiskt inte på någonting alls som jag skulle vilja fråga om. Eller jo förresten, det gör jag visst det. Det står i brevet att alla nyinflyttade har en gåva att hämta ut på kommunkansliet om man kommer dit, och jag skulle vilja fråga Kjell Tenn om vad det är för något. Om det är värt att pallra sig dit, eller inte.

Förutom kontaktuppgifter till Kjell Tenn har jag fått rabatt på bl.a. ICA, Salong Alli, Wibergs möbler, Nordsjö Idé och design och Mora Järn.

Bäst av sommarpratarna

2011-08-31T21:47:00.003+02:00

Som många andra svenskar lyssnar jag på sommarpratarna i P1 varje sommar. Så har jag gjort sen jag var i 12-årsåldern ungefär. Varje pratare får 10-15 minuter av min uppmärksamhet. Om prataren inte lyckats fånga mitt intresse på denna tid, då stänger jag av. Verkar programmet någorlunda intressant fortsätter jag lyssna. Jag måste tyvärr säga att startfältet i år var sämre än vanligt. Jag tror att jag aldrig någonsin har fimpat sändningen så många gånger som i år. Men det fanns såklart vissa guldkorn i startfältet. Sådana som kan klassas som "bäst i test". Här är vinnarlistan från sommaren 2011.

1. Monika Nyström
Jag trodde först inte att en förskollärare från Åkersberga var någon som jag ville lyssna på, men det var helt omöjligt att stänga av och jag satt som klistrad vid radion. Inte ens en toalettpaus kunde jag ta. Denna berättelse i kronoligisk ordning, om hur hennes man går bort i cancer och alla turer kring det, kan ha varit ett av de starkaste och sorgligaste programmen i sommarpratarnas historia. Det var omöjligt att inte fälla en tår och jag tänker nu på denna historia varenda gång jag ser en fjäril.

2. Gustaf Hammarsten
Denna skådespelare var väldigt underhållande i sitt berättande och det var hur roligt som helst att höra om hans erfarenheter i allt ifrån 70-talsfilmen "Tillsammans" till den internationella storsuccén "Borat". Att jag nyligen sett varenda avsnitt av den fantastiska serien "Våra vänners liv" gjorde honom inte mindre intressant.

3. Cecilia Forss
Denna tjej var någon som jag bara måste lyssna på. Cissi spelar inte bara Cindy i ICA-reklamen, har gjort "Ballar av stål" och är nu aktuell som programledare i Idol, hon är även uppvuxen i min stad Falun och har gått på samma gymnasieprogram och gymnasieskola som mig. Att höra Cissis berättelse och åsikter om Dalarna var riktigt underhållande. Historien om den osynliga Ingrid var helt fascinerande.

4. Petra September Marklund
För någon som en gång i tiden själv har haft scendrömmar är det fantastiskt roligt att få höra om hur någon annan har slagit sig fram i branschen. Petra berättade på ett väldigt trevligt och roligt sätt om både framgångar och motgångar som sångerska, både intrenationellt och i Sverige. Hennes möte med Lady Gaga innan hon blev stor satte perspektiv på arbetet i fråga, hur någon kan bli stor stjärna över en natt.

5. Lars Ohly
Jag slog igång radion lite för sent och missade de första minuterna. Jag hade ingen aning om vem det var som pratade, men mannen i fråga var ju både underhållande, intressant och väldigt avslappnad. Jag förstod såklart att det var en ganska högt uppsatt politiker som pratade, och jag blev något förvånad när jag förstod att det var Ohly. Den här killen kan ju.

Årets största besvikelse: Leif GW Persson
Inte för att han inte var intressant. Han var bra och jag lyssnade såklart på hela programmet i och med att vi just nu arbetar i samma bransch, d.v.s. med brottmål. Men jag blev bara så besviken över att han inte pratade om mordet på Olof Palme. Mín stora fascination och mitt enorma intresse för Palmemordet kommer nog aldrig att avta. Jag hade hoppast på att få inspiration till att tänka ett varv till, och somna med nya mord- och konspirationsteorier i huvudet. Men så blev det inte.

Kräftskiva i regi av Sussi

2011-08-30T21:58:00.004+02:00

Sussis fester är alltid mycket välplanerade. Hon hade dukat och dekorerat fint i kvarterets källarlokal på Djäknegatan i Uppsala.

Sånghäftet innehöll många roliga sånger.

Min vän Obygdsjuristen gick all in på temat som var "dressed for success". Han hade klätt ut sig till en stor kräfta.

Det fina värdparet. Sussi utklädd till rik kines, och hennes norske kille Fotografen utklädd till rik norrman.

Jag körde outfit som Charlotte Cashiragi av Monaco. Men jag hade nog lyckats bättre om jag hade fått fixa hår och smink på hemmaplan. Det är alltid svårt att inte ha tillgång till sina egna redskap.

Förutom kräftor fanns det gott om pajer, snittar, sallad och ost.

Killarna mitt emot. Slaktarn och Dalajuristens pojkvän. Slaktarn hade satsat på en röd kräftbränna i ansiktet. Bra jobbat.

Dalajuristen skalade och åt en kräfta för typ andra gången i sitt liv. Helt ofattbart för mig, jag som är uppvuxen med kräftfiske på eget fiskevatten. Mooremodellen överavakade det hela, så hon gjorde rätt och inte svalde lortsträngen eller magsäcken.

Jag fick Obygdsjuristen som bordsherre. Han är mycket underhållande.

Ibland brukar jag sörja över att jag inte är speciellt fotogenique, men jag tror att Obygdsjuristen slår mig på den jumboplatsen. I alla fall om man gör bedömningen på bilden ovan. Jag och Obygdsjuristen brukar även ha en tävling om vem som har det sämst just nu, vem det är mest synd om alltså. Förra gången vi sågs vann jag stort, men till min glädje slog han mig i även den tävlingen. Jag förlorade på att jag just nu faktiskt bor i en stor villa på två plan med egen trädgård.

Lördagsshopping i Gränby

2011-08-29T21:35:00.004+02:00

Det har byggts om och byggts till i Gränby shoppingcenter i Uppsala. Det var tydligen nyinvigning nu i helgen och min vän Dalajuristen och hennes kille drog med mig dit. Vi hann titta i några butiker, vi åt en bricklunch på en av restaurangerna och kollade även in den nyöppnade skönhetssalongen och den nya träningsanläggningen. Allt var fint och fräscht. När jag pluggade i Uppsala arbetade jag extra med att dema skönhetsprodukter för L'oreal Garnier på Coop i Gränby. Det var innan denna blogg blev stor och tog all min fritid. Som tur var så var Coop helt oförändrat. Lite kontigt hade det ju varit annars.

Dagen började med en härlig frukost på Dalajuristens balkong. Hon har en liten trädgård med en liten gräsmatta.

Inne på Gränby hittade jag min gamla Metro-kollega Frida Fahrman på scen. Hon var i full färd med att presentera höstens kläder. Frida var väldigt snygg i håret tycker jag, det såg glansigt och fint ut.

Vi åt lunch med utsikt över scenen.

Jag åt en väldigt fräsch och god räksallad utan kolhydrater.

En dansskola i Uppsala hade modevisning med danskoreografier till varje entré. Jag och Dalajuristen blev oerhört påminda om vår egen tid i dansskolan Swing Models och det Estetiska dansprogrammet. Men det var ju några år sedan, minst sagt.

Trollkväll hos Dalajuristen

2011-08-28T22:16:00.008+02:00

Efter jobbet i fredags styrde jag bilen mot Uppsala och min vän Dalajuristen som bor i Gränby. Anledningen var att gå på Sussies årliga kräftskiva på lördagen. Men vi hann även med en trollspelarkväll på fredagen, efter god mat och med gott vin. Jag hann även besöka min kusin Systemvetaren, hennes man och mina söta kusinbarn Tyra och Agnes. Till och med två gånger var jag hos dem, först som förfest inför lördagens kräftskiva och sen på söndagsfika. Jag tror att Tyra hade gillat detta trollspel som jag och Dalajuristen roade oss med. Dalajuristens kille var också med och spelade, men han var inte riktigt lika road som vi var. Men han tyckte nog det var kul innerst inne, fast han vågade inte erkänna det.

Min spelpjäs var det söta trollet i orange frisyr.

Min fina vän Dalajuristen bjöd mig på husrum, middag, två frukostar och en spelomgång.

Dalajuristens kille ville först inte vara med och spela för han påstod att Trollspelet bara var för barn. Men bara för att man måste vara minst 5 år gammal för att förstå reglerna så betyder ju inte det att bara femåringar får spela. Alla får faktiskt spela. Alla som förstår hur det går till.

Trollspelet blir extra roligt om man dricker vin under spelets gång. Eftersom femåringar inte får förtära alkohol så kan man till och med säga att detta spel är roligare för vuxna.

Mitt troll fick en ny frisyr. Jag stylade honom så hans person tog lite mer plats.

Dalajuristen har ganska många troll i sin lägenhet. Man kan nästan säga att hon samlar. Man kan även säga att det går troll i denna hobby.

Kasta tärning

2011-08-28T21:12:00.004+02:00

Jag har skaffat ett partytrick och det heter kasta tärning. Det är med min telefon HTC Sensation som det går att kasta en eller flera tärningar genom att skaka telefonen eller peta på tärningarna. Detta tycker jag är jätteroligt. Man kan välja antal tärningar och även bakgrund att kasta mot. Speciellt på fester eller i andra sociala sammanhang är det roligt att kunna ta upp telefonen och avgöra svåra val eller frågor med hjälp av tärningarna. Oftast använder jag bakgrunden som är ett biljardbordstyg.

Förutom den roliga funktionen kasta tärning finns det även en spegel i telefonen. Mycket användbart, men andra ord.

Egentligen ska jag som sjätte och sista uppdrag i Dialects sommarblogg, testa Telias 4G-täckning och dess hastighet. Jag skulle även prova att skicka tunga filer eller streama film och TV-serier på olika ställen. Men detta har jag redan gjort. För länge sen. Och visst går det mycket snabbare med 4G än med 3G, i alla fall när jag är i civilisationen. Här uppe i Älvdalen finns det tyvärr inte några 4G-master ännu, men jag kan ändå använda Telias mobila 4G-modem. Det slår då om till 3G+ och verkar gå lite snabbare än mitt förra mobila bredband. Tyvärr har jag ännu inte hunnit kollat på någon hel film här uppe i Älvdalen, för jag har varit så upptagen med att arbeta, sitta och köra bil, stryka arbetskläder, laga mat, kasta tärningar m.m. Men jag har sett en massa trailers på läsplattan HTC Flyer, och jag är verkligen imponerad av kvaliteten på filmerna. Både ljud och bild är helt fantastiskt. Jag tror faktiskt att jag kommer välja att se på film via läsplattan istället för via datorn. Till min glädje går det även att kasta tärning med läsplattan.