Hopp!
Var inne och googlade lite och trillade in på ditt inlägg om blondin-rasism [uppmärksammat blogginlägg från 2006]. Hur pallar du alla elaka kommentarer? Kom ihåg att en kille skrev till mig som jag sket i att svara till och efter skrev han, Spelar roll, du är så ful. Du är bara en ful blond slyna.
Ingen har kallat mig ful förut och jag blev jävligt ledsen att folk man inte ens känner är så elaka mot en utan att man gjort något. Hur bearbetar du själv det? Vet att man inte ska ta åt sig, men vissa elaka kommentarer sätter sig.
Svar: Det var bara förut, när min blogg var som störst, som jag överöstes med elaka kommentarer, personangrepp och elaka påhopp. Oftast handlade det om att jag var fet, ful och framför allt en korkad blondin som skrev en dålig blogg och aldrig kunde "bli något". När min blogg var som störst år 2006-2007 fick jag ungefär 20-40 mail per dag från okända människor som upplyste mig om att jag var fet, ful och korkad.
Jag minns det var svårt att inte ta åt sig ibland, speciellt när man redan hade haft en dålig dag och sen kommer hem, slår igång datorn och bara läser en massa skit om sig själv. Men det gäller att tänka att de där människorna som skriver elakheter, de känner inte dig. Du har ingen aning om vilka det är, och de känner varje sig dig som person, din personlighet, dina kunskaper eller färdigheter. De ser bara en mikroskopiskt liten del av dig och ditt liv genom några blogginlägg. Och antagligen är majoriteten av dessa folk endast på något sätt avundsjuka på dig, så avundsjuka att det hela går över styr och de istället stör sig på något hos dig. Dessutom vill de såklart även förmedla det till dig i syfte att dra ner din självkänsla. Så tror jag det är. Låt dom inte vinna! För varje gång du inte lyckas skaka av dig en elak kommentar, då har de vunnit en liten seger. Så det gäller att bygga upp sin mentala och psykiska styrka och inte låta sig brytas ner!
Jag minns speciellt en gång när en inkorg med elaka kommentarer kändes helt absurd, och jag verkligen kunde skratta och le åt de patetiska människor som skickat dem. Det var en eftermiddag när jag förbannat stolt hade cyklat hem från juridiska institutionen i Uppsala. Tentaresultaten från den stora terminstentan hade kommit, och jag var sjätte bästa juriststudenten i min årskull. Jag var alltså sjätte bästa person på tentan, av över 300 begåvade och målinriktade akademiker med läshuvud, som pluggat i månader inför denna tenta.
Jag har absolut blivit starkare som person av att få ta så mycket skit genom bloggen. Nu för tiden ska det ganska mycket till för att jag ens på något sätt ska låta mig slås ner eller bli ledsen av negativ eller förolämpande kritik. Det bara rinner av mig. Som sagt, låt dom inte vinna!
Så här "fet och ful" var jag år 2006. Kan i och för sig förstå att obildade människor med fördomar och smala referensramar kunde tro att jag var "korkad" också, med tanke på den glammiga framtoningen. En outfit som denna var dock inget jag gick runt i till vardags. Vare sig i klassrummet eller på besök i rätten, vilket normalbegåvade människor borde ha förstått.
Var inne och googlade lite och trillade in på ditt inlägg om blondin-rasism [uppmärksammat blogginlägg från 2006]. Hur pallar du alla elaka kommentarer? Kom ihåg att en kille skrev till mig som jag sket i att svara till och efter skrev han, Spelar roll, du är så ful. Du är bara en ful blond slyna.
Ingen har kallat mig ful förut och jag blev jävligt ledsen att folk man inte ens känner är så elaka mot en utan att man gjort något. Hur bearbetar du själv det? Vet att man inte ska ta åt sig, men vissa elaka kommentarer sätter sig.
Svar: Det var bara förut, när min blogg var som störst, som jag överöstes med elaka kommentarer, personangrepp och elaka påhopp. Oftast handlade det om att jag var fet, ful och framför allt en korkad blondin som skrev en dålig blogg och aldrig kunde "bli något". När min blogg var som störst år 2006-2007 fick jag ungefär 20-40 mail per dag från okända människor som upplyste mig om att jag var fet, ful och korkad.
Jag minns det var svårt att inte ta åt sig ibland, speciellt när man redan hade haft en dålig dag och sen kommer hem, slår igång datorn och bara läser en massa skit om sig själv. Men det gäller att tänka att de där människorna som skriver elakheter, de känner inte dig. Du har ingen aning om vilka det är, och de känner varje sig dig som person, din personlighet, dina kunskaper eller färdigheter. De ser bara en mikroskopiskt liten del av dig och ditt liv genom några blogginlägg. Och antagligen är majoriteten av dessa folk endast på något sätt avundsjuka på dig, så avundsjuka att det hela går över styr och de istället stör sig på något hos dig. Dessutom vill de såklart även förmedla det till dig i syfte att dra ner din självkänsla. Så tror jag det är. Låt dom inte vinna! För varje gång du inte lyckas skaka av dig en elak kommentar, då har de vunnit en liten seger. Så det gäller att bygga upp sin mentala och psykiska styrka och inte låta sig brytas ner!
Jag minns speciellt en gång när en inkorg med elaka kommentarer kändes helt absurd, och jag verkligen kunde skratta och le åt de patetiska människor som skickat dem. Det var en eftermiddag när jag förbannat stolt hade cyklat hem från juridiska institutionen i Uppsala. Tentaresultaten från den stora terminstentan hade kommit, och jag var sjätte bästa juriststudenten i min årskull. Jag var alltså sjätte bästa person på tentan, av över 300 begåvade och målinriktade akademiker med läshuvud, som pluggat i månader inför denna tenta.
Jag har absolut blivit starkare som person av att få ta så mycket skit genom bloggen. Nu för tiden ska det ganska mycket till för att jag ens på något sätt ska låta mig slås ner eller bli ledsen av negativ eller förolämpande kritik. Det bara rinner av mig. Som sagt, låt dom inte vinna!
Så här "fet och ful" var jag år 2006. Kan i och för sig förstå att obildade människor med fördomar och smala referensramar kunde tro att jag var "korkad" också, med tanke på den glammiga framtoningen. En outfit som denna var dock inget jag gick runt i till vardags. Vare sig i klassrummet eller på besök i rätten, vilket normalbegåvade människor borde ha förstått.
4 kommentarer:
Rankades ni på tentorna i Uppsala, eller hur kunde du annars veta att du var sjätte bästa?
Kollade du månne igenom 300 resultat för att se hur många som hade bättre resultat...?
Jag läste en gång några tips om hur man skriver en bra cv, och på frågan huruvida man ska skriva sitt genomsnittsbetyg besvarades med följande: endast om man har perfekta betyg. För jurister alltså endast om man har raka AB.
När jag pluggade juridik i Lund för länge sedan ryktades det om att en kille hade fått alla rätt på en juridiktenta på 20 poäng. Alltså 125 poäng av 125 möjliga eller något sådant, och där gränsen till AB kanske låg på 90-100.
Det kan vara något att vara stolt över.
Jag är förresten inte avundsjuk överhuvudtaget. Varken på honom eller på dig.
Sen skulle man nog kunna säga att på grund av att överintag till högskolan började användas som en arbetsmarknadsteknisk åtgärd i mitten av nittiotalet är långt ifrån alla på juristlinjen i dag begåvade akademiker med läshuvud. Däremot kan det nog vara en förklaring till att tentaångesten och missunsamheten har ökat på juristlinjen. Det finns i dag för många medelklasscurlade wannabes som helt enkelt inte håller måttet.
"medelklasscurlade wannabes", men "Jag är förresten inte avundsjuk"
oj, passiv aggressiv.
T1:a som undrar hur rankingen fungerar på tentor? Är sådant offentligt? Eller står det på tentan när man hämtar ut den?
T1a: På min tid gick det till på så sätt, att alla studenter fick ett kodnummer inför tentan. När resultaten sen sattes upp på anslagstavla och nätet så kunde man se vad alla "kodnummer" hade för poäng och betyg. Då var det bara att räkna efter hur många som hade högre/lägre poäng än en själv.
Skicka en kommentar