Karolina ska till Skatterättsjuristen för att fira Valborg. Grillning och mousserande rosévin är det som gäller.

Ett troll med ljuslila hårbotten

Idag fick jag för mig att testa att färga utväxten med den hårfärg som jag fick hemskickad till mig. Det var lite svårt att pensla i färgen i nacken och dessutom göra det spegelvänt, men jag gjorde så gott jag kunde och försökte använda samma teknik som min hårfrisörska. Det stod i instruktionerna att man skulle slänga den färg som blir över när man endast färgar utväxten, men en förpackning räckte inte ens till hela min utväxt. Det fattas lite i nacken.


Vanligtvis går jag aldrig ens ut på stan utan smink, men att här i bloggen går det tydligen bättre för mig att vara helt osminkad. Det är alltså så här jag skulle se ut om smink var förbjudet.

Mina nya jobb

Nu tänkte jag berätta lite om mina nya jobb, för det är inte ett jobb jag har fått, utan två. Det ena arbetet är ett superhemligt webbprojekt på heltid som jag utför på ett av Sveriges största företag sen i måndags. Jag får absolut inte berätta något om projektet och har fått skriva sekretessavtal. Det andra arbetet är ett jobb som biträdande jurist på en mindre, relativt nystartad advokatbyrå. Jag hade redan tackat ja till webbprojektet när jag fick erbjudande om antställning på byrå, och eftersom jag inte ville tacka nej till något av arbetena och så löste vi det på så sätt att jag till en början kommer arbeta halvtid på advokatfirman, med start nu på måndag. När webbprojektet sen är klart så är tanken att jag ska gå upp på heltid på byrån. Det kommer alltså bli mycket jobb för mig den närmaste tiden!

Hångla aldrig med svin

Idag höjde WHO risknivån på svininfluensan till grad fem av sex på pandemiskalan. Grad fem innebär "Betydande smittspridning mellan männniskor i minst två länder". Den här bilden kan antagligen förklara hur svininfluensan uppkom.


Själv tänkte jag försöka undvika att hångla med svin tills ett vaccin har tagits fram. Jag får väl försöka hålla mig till endbart grodor.

Karolina är rädd för svininfluensan men jobbar som tur är hemifrån idag. Ingen får komma hit och jag tänker inte gå ut.

Karolina hinner inte göra några blogginlägg idag för nu ska jag sätta mig framför datorn och jobba i minst tre timmar till.

Karolina har varit på nyinvigning av den kalla isbaren på Nordic Light Hotel och svept fyra drinkar under loppet av en timme.

Karolina har varit på utförsäljning och kommit över en massa smink från Kanebo till riktigt bra pris.

Charlotte Bödén har idag bytt namn till Karolina Lassbo. Nu vill jag vara mig själv igen.

Kommunala musikskolan i Örebro

Jag fick det här klippet skickat till mig idag. Det påstås att det är Örebros kommunala musikskola som spelar, och det var det värsta hört på länge. Såna här resultat borde vara bevis nog för att musikskolan ska få mer pengar. En idé vore nog att t.ex. byta ut lärarna. Eller eleverna. Alla rätt är det inte i alla fall.

Det finns inget som räcker för Sahlin

Henrik Brors är redaktör på DN och har idag citerat min artikel på Newsmill om Mona Sahlin, ni vet den som handlade om att Sahlins klädstil och personlighet har blivit tristare och att hon borde hitta tillbaka till sitt gamla jag. Brors skriver i sin politiska analys att varken ny klädstil eller ett radikalt förstamajtal kan stoppa det stora utflödet från socialdemokraterna och menar att sossarna antagligen kommer att ta till en "klassisk socialdemokratisk retorik med löften om höjd a-kassa och höjda skatter för de rika" för att försöka behålla kärnväljarna. Brors nämner även att det enligt färska siffror är bland LO-medlemmarna som det största raset har skett.

Att bjuda in vännerna på dyr brakfest har alltid varit en bra och naturlig, men även desperat åtgärd när man känner sig impopulär, och den metoden lär väl även Sahlin ta till i detta fall, det kan jag hålla med om. Men tyvärr måste jag meddela Henrik Brors att hans teori om hur sossarna kommer agera är något som - liksom klädbyte - antagligen inte räcker. Sahlin måste nog boka in tid för ett könsbyte om raset på allvar ska försöka stoppas, för tyvärr ligger nog sanningen och en stor del av problemet i att seniora LO-medlemmar med gubbmage och mustasch har väldigt svårt för att se en kvinna ta över som partiledare och statsminister. Och eftersom en könsopererad partiledare skulle vara ännu värre för de gubbiga LO-medlemmarna än en kvinnlig partiledare, så kan jag säga som så, att det att det är kört.

Men jag tycker synd om Mona och hoppas att de som har något emot henne kan försöka se till hennes kvaliteter och erfarenheter innan de skriker efter att skicka fram någon med ett annat slags underliv. För den stora fördelen med Mona Sahlin är att hon faktiskt har hjärnan i huvudet till skillnad från de flesta män, som vi ju alla vet har hjärnan i penis. Och jag är bara så trött på dessa människor.

Jag har en apa och det har inte du

Det är alltid så härligt att ta revansch på någon, även om det hela inträffar långt senare. När jag var liten var jag dagbarn hos en tjej i min klass och jag var alltid så himla avundsjuk på hennes häftiga leksaker och mjukdjur som hade ljudfunktioner. Igår när Barndomskompisen var hemma hos mig och åt så var jag därför mycket mallig och stolt över att kunna visa upp en stor apa som jag vann på Gröna Lund i lördags, en apa som skriker ganska högt när man trycker den på armen. Även fast det gått ganska exakt 20 år sedan jag slutade som dagbarn hos henne så kändes det nästan precis som igår när jag demonstrerade apan. Jag har en apa som låter och det hade inte hon! Stolheten från min sida var total. Det här apuppvisningen kommer jag leva på länge, även fast jag nu är 29 år gammal och inte nio.


Apan fick heta Kjell och jag vann honom när jag sköt plastbollar ur en kanon. Titta vilken lång svans han har, och vad han gapar stort. Blundar gör han också. Och låter.

Vilse i pannkakan

Första dagen på ett nytt jobb brukar alltid bli en aning förvirrande. Det är så många nya människor att hälsa på och så många nya intryck samtidigt som adminstrativa grejer ska fixas såsom passerkort, sekretessavtal och internetuppkoppling. Men även fast jag hade lite problem med att hitta i den stora byggnaden till en början så lyckades jag jobba ganska bra idag i alla fall. Det var full fart redan från första stund, och jag gick bara vilse två gånger; en gång när jag skulle försöka hitta till köket, och en gång när jag skulle försöka hitta tillbaka till kapprummet. Det är nästan 400 personer som arbetar på min arbetsplats men jag har lärt mig att det bara är att leta reda på en hiss och trycka på "Plan 8" för att lyckas med bedriften att hitta till mitt eget skrivbord.

Läs varningstexten och följ instruktionerna

Jag har fått blonda hårfärger hemskickade till mig från Jane Helen. Eftersom det är hög tid att färga utväxten så borde jag passa på att testa färgen "Ultrablond" som nog passar mig bäst, men jag har aldrig förut färgat håret själv och vet inte om jag törs. Någon som har erfarenhet av dessa färger?

Överklassen uppfostrar

"Ursäkta fröken, men har ni speglat er bakifrån idag? Er kjol är alldeles för kort!"

En snäsig Östmalmskärring stoppade mig på gatan i morse och hade synpunkter på min kjol som hade åkt upp en aning medan jag gick. Men om hon tyckte det var för kort, då kan hon knappast ha sett kjolar som är korta - på riktigt. Eller så hade hon bara starr eller nåt.

Den plats där jag också borde vara

Jag och Barndomsvännen har idag sett den allra sista föreställningen av musikalshowen "Showbusiness - A Hollywood Tribute" på Oscarsteatern. Föreställningen bjöd på en kavalkad av fantastiska nummer från Hollywoods showscen. Som den gamla dansare jag är så har jag själv stått på scen till många av de låtar som avverkades, och för mig var showen därmed rena nostalgin och det var svårt att inte sjunga med i låtarna. Varför jag valde juridik framför dansen - det framstår som rent puckat efter att ha beskådat en sådan dans-, sång- och showglädje som ensemblen bjöd på.


Det är Karl Dyall, Hanna Lindblad och Rennie Mirro, de som även spelade ihop i "Singing in the rain", som gör showen och gästartist var Sharon Dyall.

Den jag blev mest imponerad av i showen var Hanna Lindblad som verkligen utförde alla sina nummer helt perfekt och med stor närvaro. Speciellt gillade jag henns fantastiska Marilyn Monroe-nummer med stripstång till "My heart belongs to Daddy", och det riktigt heta numret ur "Cabaret", där en man ur publiken fick bli föremål för den sjukt sexiga dansen, det var bara så bra genomfört. Hon verkar kunna allt den där tjejen, både dansa, sjunga, steppa och skådespela bra. Dessutom är hon fantastiskt vacker och har helt rätt 50-talsstjärnekropp för att passa in i de roller som hon gjorde. I numret om Judy Garland berättade Hanna Lindbland om hur Garland har inspirerat henne i karriären, och jag måste säga att jag själv blev väldigt inspirerad av Hanna Lindblad. Det är på scen jag är uppvuxen, och det är egentligen på scen som jag hör hemma, men tyvärr har väl mitt bäst-före-datum passerat för länge sen vad gäller min show- och danskarriär. Nu för tiden får jag ju inte ens ha paljettklänningar eller nätisar på mig på jobbet om jag skulle vilja.

Charlotte undrar varför jag är jurist när man kan vara musikalstjärna och stå på scen i paljett med bra koreografi, bra musik och stor publik?

Charlotte tackar Petré Event och Gröna Lund för en fantastisk invigning av karusellsäsongen. Jag har aldrig åkt så mycket som jag gjorde igår!

Igår Grönan och nu Musikal

Jag är ledsen, men jag hinner verkligen inte blogga mycket alls denna helg, det har varit full fart hela tiden. Jag var på Gröna Lund i över sju timmar igår och därefter drack jag drinkar med min kusin Kulturvetaren hemma hos mig. Vi var nog båda två ganska utmattade efter alla karuseller och all frisk luft, sådant är i alla fall inte jag van vid, och jag sov väldigt länge idag.



Jag var jättemodig igår och åkte bl.a. Vilda Musen, Kvasten och den stora, vanliga berg- och dalbanan. Men anledningen till modet var antagligen att jag hela tiden blev lurad av mitt sällskap. De påstod att den ena karusellen efter den andra inte alls var farligare eller otäckare än den jag precis åkt. Och eftersom de började med att lura upp mig i Vilda Musen, som de påstod var "barnversionen av berg- och dalbana", så hade de sen den ena förklaringen efter den andra till varför allt annat var mindre läskigt.


Den nya attraktionen "Insane" var det ingen av oss som åkte. Jag vägrade så klart, liksom Skärgårdsekonomen och Veterinären, men Kulturvetaren och Förskolläraren ville verkligen åka. Tyvärr var det över en timmes kö.

Nu måste jag sätta fart, jag ska iväg och träffa min gamla barndomskompis som jag även har varit dagbarn hemma hos och nu inte träffat på ca fem år. Vi ska gå och se "Showbusiness - A hollywood tribute" på Oscarsteatern, det är sista föreställingen, och sen ska vi äta hemma hos mig.

Charlotte har vunnit en ganska stor apa på Gröna Lund som min kusindotter ska få. Apan har jag döpt till Kjell.

Inte helt oerfaren på tivoli

Idag är det säsongsinvigning av Gröna Lund och jag har dragit ihop ett stabilt tjejgäng som tänkte äga Grönan i eftermiddag. Förutom jag är det Skärgårdsekonomen, Kulturvetaren, Veterinären och Förskolläraren som tänkte äta karamell och åka karusell. Det är även invigning av nöjesfältets nya berg- och dalbana "Insane" idag, men eftersom jag själv aldrig velat åka såna där självplågeriattraktioner så tror jag inte att jag vill åka Insane heller. Jag bedömer risken i förhållandet till nöjet som övervägande för att inte åka. Men en gång åkte jag faktiskt en barnmodell av en berg- och dalbana på tivolit i Köpenhamn, och den banan var ca 2 meter hög, så helt oerfaren är jag faktiskt inte.

Charlotte dricker tolvcentiliters Dry Martini. Det kan inte rekommenderas. Alkohol ska man ha respekt för och förtära med måtta.

Första drinken skakad

Nu har jag och Fröken Sverige druckit kvällens första cocktail hemma hos mig. Jag testar mina nya solglasögon inomhus och ser ut som en blind kvinna, men Fröken Sverige tycker jag ser konstnärlig ut.

Charlotte tänker knappast sitta inne framför datorn en solig dag som denna, som även är min sista lediga vardag innan jag börjar jobba igen.

Hitta stilen: Jessica Rabbit

Röd långklänning från Promgirl.com $248, Röda högklackade pumps från Myredhighheels.com $75, Blå balhandskar från Diadema.se 299 kr, Örhängen i guld från Accessorize.com $4.

Jag själv skulle dock inte föredra skor i samma färg som klänningen, om det inte är exakt samma nyans. Jag skulle heller inte föredra att ha en man i mitt liv som är kanin. Det låter oerhört osmakligt, för att inte säga olagligt i de fall djuret plågas av tidelaget.

Sanningen om regeringens gåva

Jag läste idag att Kronprinsessan Victoria och Daniel har fått Haga slott i gåva av regeringen och dessutom tänker bosätta sig där. Och detta kanske låter generöst och snällt av regeringen tycker ni, men faktum är att regeringen egentligen bara ger tillbaka dispositionsrätten till slottet. Och det är faktiskt en viss skillnad. Det var Gustav IV Adolf som började bygga Haga Slott år 1802 och sen överläts den kungliga dispositionsrätten av slottet till regeringen år 1966, efter Gustav VI Adolfs död när kungligheterna flyttade till Stockholm slott och inte längre hade användning för Haga. Det var då bättre att Haga slott användes som bostad åt fina gäster från utlandet och regeringen fick därmed disponera slottet fritt.

Eftersom jag är stark förespråkare av den medborgerliga så kallade likabehandlingsprincipen så undrar jag såklart nu vilket slott jag kommer få av regeringen när jag gifter mig?

Du simmar ur bild Kaj!

Det har pågått filminspelningar på gatan utanför mitt hus. Det filmades på hotellets uteservering och det var stora, vita skärmar uppsatta på huset mitt emot. Jag tyckte lite synd om skådisarna och statisterna faktiskt. Det såg lite kallt ut att sitta på uteserveringen när det inte ens var varmt ute, och uteserveringen ligger dessutom i skugga. Men jag hoppas att inspelningen gick bra och att ingen simmade ur bild, precis som Kaj gjorde, om ni minns honom.

Charlotte hoppas att drop in på ett pass step funkar även idag. Jag måste och vill verkligen träna!

Charlotte har äntligen klistrat igen kuvertet som innehåller min deklaration av näringsverksamhet inklusive momsbilaga.

Vad är nytt med revision?

Jag läste i Expressen idag om Skatteverket som "Nu granskar stjärnbloggarna". Det är ett 20-tal bloggar som detta taxeringsår blivit föremål för revision av den specialgrupp inom Skatteverket som tydligen är inriktade på bloggar. Om bloggarna tar upp alla inkomster i deklarationen är det som kontrolleras, och där ingår även produkter som tagits emot med ett löfte om motpresation, som t.ex. att skriva om produkten. Men är detta något nytt? Att Skatteverket granskar bloggare menar jag? Nej, knappast va. Jag och min blogg blev föremål för revision redan våren 2007 - för två år sedan. Och jag gick egenom besiktningen helt utan prick.

Ett tillfälle att fira

Jag och Skatterättsjuristen hade en riktigt mysig och trevlig kväll med massa snack och god mat. Det kändes så lyxigt att Skatterättsjuristen kom hem till mig direkt efter jobbet och hade köpt med sig både varmrätt och dessert. Jag lyckades peta i henne en fördrink och sen drack vi rött vin till maten. Vi hade en sak att fira - att jag har fått jobb! Och denna gång är det inget aprilskämt, jag börjar jobba på allvar redan på måndag!


Denna dessert var supergod och dessutom relativt nyttig. I botten är det hallon och fettsnål vaniljkesella uppepå det. På toppen ligger det smulade Digestivekex. Jag hann vara arbetslös i 22 dagar, och nu är vilan slut! Som tur är har jag hunnit vila upp mig ganska bra.

Charlotte räknar ingående och utgående moms och ska se till att fylla i rätt siffra i rätt ruta.

Dagens to-do-lista

10.00 Obligatoriskt informationsmöte på arbetsförmedlingen om hur a-kassan fungerar.
12.00 Lunch med Kungsholms-VD:n
13.00 Fixa en uppgift jag fick jag fick av advokaten igår.
15.00 Leverera uppgiften jag fick av advokaten igår.
15.30 Hem till miniräknare, kvitton och blanketter för att deklarera min näringsverksamhet.
18.00 Skatterättsjuristen kommer hem till mig och äter. Jag har en massa groggvirke över sen lördagens cocktailparty och tänkte försöka lura i henne en eller två drinkar, få se om det går. Det är ju möjligt att göra väldigt svaga drinkar om man inte vill bli askalas en onsdagskväll, och det vill ju inte den som ska upp och jobba i morgon. Och det är ju faktiskt virket i form av av juicer, mjölk och frukt jag vill bli av med, inte spriten.

Hitta stilen: Farbror Barbro

Jumpsuit i plysch från Asos 336 kr på rea, Hörlurar från Skullcandy 459 kr, Handcreme från Tea Tree 139 kr, Runda glasögonbågar från Buttericks 35 kr, Kraftfullt och ordentligt surroundsystem för hemmabio från Dennis HIFI i Eslöv a.k.a. Sony 5 790 kr.

Stekpannor som tävlar mot varandra

Efter ett tufft pass step-up har jag ikväll stekt pannkakor av en del av den stora mängd mjölk som blev kvar efter lördagens cocktailparty. Jag körde med dubbla stekpannor; en ganska ny som jag köpte i oktober och en gammal som jag hade i studentkorridoren i nästan fem år. Stekpannorna tävlade mot varandra i stekning och jag kan meddela att den nya pannan vann överlägset. Den stekte 3,5 pannkakor på samma tid som den gamla stekte en. Den nya pannans kakor blev även mycket godare och mindre brända. Så nu vet ni det.


Den nya stekpannan är den längst fram i bild. Söt sylt och glass är det som är godast på pannkakor, det tycker jag i alla fall. Grädde, socker, lingonsylt eller smör är inte alls lika gott.

20-års jubileum för Jimmy Dean

Jag har en släkting i Älvdalen som heter Petra och som var med i popgruppen Troll på 80-talet, de som hade en megahit med låten Jimmy Dean. Jag har vid flera tillfällen diskuterat med andra släktingar om vem av tjejerna i videon som är Petra, för alla i gruppen utom en är ju brunetter i 80-talskläder och 80-talsfrisyr, så det är inte så lätt att se skillnad på dem. Men nu vet jag helt säkert att Petra är tjejen med lila byxor och lilaprickig skjorta. Låten släpptes 1989 och jag tycker det är helt suväränt att den håller än idag, exakt 20 år senare! Jimmy Dean spelas fortfarande på dansgolven, och det är ju knappast alla låtar från 80-talet som gör det. Det var supertrion Tim Norell, Ola Håkansson och Alexander Bard som skrev den långlivade dunderhiten, och det är ju bara att gratulera.

Av alla ungdomar har 25% en blogg

Idag åt jag lunch med en advokat och vi pratade bland annat om bloggar och bloggande och frågan uppkom hur många bloggar det finns i Sverige egentligen. Jag tycker själv att man måste skillja mellan aktiva och passiva bloggar. Det finns ju väldigt många bloggar som bara ligger och skvalpar på internet, som inte uppdateras alls eller som uppdateras ganska sällan, och vad som då ska räknas som en aktiv blogg, det bli ju väldigt svårdefinierat. I alla fall så läste jag faktiskt på Dagens Media idag att Studentmedia har undersökt ungdomars bloggvanor, och det visade sig att sex av tio ungdomar läser bloggar och 25 procent har en egen. En ungdom i detta fall är en person mellan 15 och 27 år, för det var ca 13 000 ungdomar inom den ålderskategorin som deltog i undersökningen. Och jag själv som är 29 år, jag räknas inte till ungdom längre eller?

Charlotte måste gå och lägga mig nu så jag inte blir hungrig igen.

Hitta stilen: Kajsa Anka

Rosa topp från Asos 161 kr på rea, Rosa pumps från Bianco 600 kr, Diadem med rosett från Forever 21 $5,80, Rosa läppstift från Luminelle 74 kr, Vitt puder med spegel i locket från Joey New York 348 kr, Vita spetstrosor från Hanky Panky 299 kr för inte är väl Kajsa Anka så snuskig att hon går med naken underkropp?

Charlotte funderar över varför jag aldrig har några killkompisar som verkligen bara är kompisar?

En massa tankar som flyger

Det både värsta och bästa med att vara sysslolös om dagarna är att man får så förbannat mycket tid till att tänka. Men dagarna flyger iväg precis som när man jobbar, hittills har jag varit sysselsatt precis hela tiden med allt ifrån luncher på stan och hushållsarbete till deklaration och jobbsökning. Det finns alltid något att göra, och min privata to-do lista är precis lika lång som förut. Enda skillnaden är att jag inte får någon lön, och att jag om dagarna kan tänka på andra saker än juridisk rådgivning och andra arbetsuppgifter. De tre veckor jag hittills varit arbetslös är det sammanfattningsvis sådant här jag har funderat kring.

ARBETE
Vad vill jag jobba med egentligen? Vill jag verkligen sitta ting? Varför vill jag så gärna tillbaka till byrå när det är så långa arbetsdagar och så högt tempo? Vilken byrå skulle jag allra helst vilja arbeta på? Vilket bolag skulle jag allra helst vilja jobba på? Om jag arbetar med något annat än juridik under en viss tid, hur svårt blir det sen att komma tillbaka in i juristbranschen igen? Hur svårt är det egentligen att starta en egen juristfirma och ge juridik rådgivning? I vilken takt borde jag söka jobb? Ska jag lägga in högsta växeln som förut, eller ska jag ta det lite lugnare nu eftersom jag faktiskt har sökt en hel del jobb, och har pengar så jag klarar mig ett tag?

KÄRLEK
Vad är det jag vill egntligen? Vill jag verkligen ha en kille igen eller är det bara själva jakten och erövringar som jag tycker är roligt? Om jag vill ge mig in i en ny kärleksrelation, vad är det då jag letar efter? Vilka egenskaper hos en kille kan jag absolut inte stå ut med eller acceptera att han saknar? Vilka egenskaper kan jag stå ut med av de som jag egentligen inte tycker att min idealkille bör ha? Varför ska det vara så förbannat svårt att bli attraherad och falla för de killar som verkligen vill ha mig och som verkligen hör av sig och tycker att vi måste ses? Varför blir jag alltid mer intresserad av de killar som är betydligt svårare eller som jag inte riktigt vet var jag har? Vore det inte så mycket enklare att bara strunta i de svåra killarna och bara lägga tid och energi på såna som verkligen visar att de är intressarade av mig och vill träffas?

VÄNNER
Är jag en tillräckligt bra vän? Ställer jag upp för mina vänner tillräckligt mycket? Ställer de upp för mig i samma utsträckning eller bli jag bara utnyttjad av vissa? Vilka av mina vänner mår jag bäst av att träffa? Vilka har jag roligast ihop med? Vilka vill jag för allt i världen inte förlora? Hur mycket ska jag anstränga mig för att hålla kontakten med de som bor längre bort än Stockholm och Uppsala? Anstränger jag mig för lite? Hinner jag verkligen anstränga mig mer? Är det värt att anstränga sig mer för att hålla kontakten och komma närmare de vänner jag har? Bör jag försöka ta upp kontakten igen med vänner som jag i dagsläget inte längre umgås med? Varför är det bara jag som ska anstränga mig för att hålla kontakten, ansvaret ligger väl även på dem om de vill ha kvar mig som vän? Varför upplever jag det som att det oftast är jag som kommer med initiativ om att hitta på saker ihop, om man jämför med hur ofta andra hör av sig till mig om att hitta på något?

BOENDE
Om jag en dag har råd att byta ut badrumsgolvet och garderoberna i min bostadsrätt, hur ska det nya se ut? När kommer jag kunna prioritera att köpa TV-bänk, tavlor och sätta upp en fondvägg i sovrummet? Är det verkligen nödvändigt att ha TV-bänk, tavlor och fondvägg? Skulle jag verklgen stå ut med att hyra ut min bostadsrätt om jag får tingsplats i någon annan del av Sverige? Är verkligen Stockholm den bästa staden att bo i med tanke på att allt är så dyrt här? Borde jag inte flytta till någon annan del av Sverige där man typ kan få en herrgård för samma pris som jag köpte min bostadsrätt för? Borde jag inte utnyttja pappas hus i Älvdalen som bara står tomt? Varför trivs jag mycket bättre i Stockholm än vad jag gjorde i Göteborg? Varför är allt mycket roligare i Stockholm är t.ex. i Falun och Borlänge? Är det för att det händer mer i Stockholm och att jag har fler vänner här? I vilken stad skulle jag kunna tänka mig att bo om jag inte ska bo i Stockholm? Var skulle jag vilja att mina barn växer upp?

BLOGGEN
Varför ska jag ha en blogg? Vad är det som är så roligt med att ha en blogg? Är det verkligen värt den tid jag lägger ner? Lämnar jag ut mig själv för mycket? Är det verkligen självklart att jag skulle lägga ner bloggen om en arbetsgivare krävde det? Vill jag verkligen arbeta på en sån gammalmodig, inskränkt och konservativ arbetsplats som inte accepterar att deras anställda bloggar? Borde jag ändra inriktning på bloggen? Till vad i såna fall? Hur vill jag egentligen skriva i bloggen? Vad tycker jag är roligast att skriva om? Vad vill läsarna ha? Måste jag verkligen känna sån press på mig att få in bilder i bloggen? Räcker det inte med en massa text? Borde jag satsa på att få upp trafiken under den tid jag nu är arbetslös? Vill jag verkligen ha mer trafik? När jag får ett jobb sen så kommer jag ju åter igen inte ha tid med bloggen på samma sätt som när jag pluggade och verkligen satsade på ökad trafik och annonsförsäljning.

STÄDNING
Måste jag verkligen tvätta mina förbannat smutsiga fönster? Funkar det inte utmärkt att fortsätta med metoden att istället alltid ha fördragna persienner?

Helt insane att behöva välja

Jag tycker det är ganska jobbigt att behöva välja bland mina vänner när jag får inbjudningar till events och fester och jag får ta med mig någon. Helst skulle jag vilja bjuda med mig precis alla mina vänner jag umgås med, men det går ju inte. Oftast är det endast en person jag får ta med, och ibland ingen alls. Jag har utvecklat ett litet turordningssystem i min vänkrets och försöker fördela eventsen hyfsat jämnt, men ibland passar vissa arrangemang bättre för vissa, och då faller ju hela systemet. På lördag är jag bjuden till invigningen av Gröna Lunds nya åkattraktion "Insane" och då får jag ta med mig fyra personer som får entré, åkband, dryck, snacks och spel. Det är fantastiskt att få ta med så många för en gångs skull, men det är ändå jobbigt att behöva välja ut folk.


Klockan 11.30 nu på lördag är det invigning av Gröna Lunds nya berg- och dalbana "Insane". Den är lila och syns på långt håll när man kommer och åker bil på andra sidan vattnet.

Charlotte funderar på om jag ska byta namn till Karolina Lassbo?

Den som går efter och kommenterar

Den här söndagskvällen är en sådan slags kväll som jag känner att jag har ett större intresse av att läsa andras bloggar och sitta och kommentera statusar på Facebook än att tillverka blogginlägg till min egen blogg. Det är inte det att jag inte vill skriva i bloggen eller inte har idéer kring vad jag vill göra eller skriva om, men det känns helt enkelt roligare att läsa vad andra skriver än att tillverka något eget. Det finns ju två olika slags mäniskor på jorden; de som går före och verkligen presterar något, och de som går efter och endast kommenterar vad andra har gjort. Och ikväll tillhör jag den senare kategorin.

Hitta stilen: Bananflickan

Blå volangklänning från Asos 376 kr på rea, Blå heels från Asos 457 kr på rea, Gula örhängen från Cocoo 145 kr, Rött läppstift från Clarins 180 kr, bananer från Chiquita och varför Bananflickan har ananas i korgen, det vet jag faktiskt inte.

Charlotte har åter igen fått bevis på att jag mår mycket bättre på sprit än på vin dagen efter. Är endast lite trött idag.

Charlotte skulle helst vilja gå på steppen 16.30 men kommer nog inte hinna repa mig tills dess och bör istället välja aerobic 17.30.

Ett ansvar som bartender

Nu är jag färdigfixad och ska snart börja göra i ordning snacksen. Jag kommer av hygieniska skäl sätta upp håret mer sen när jag står och blandar drinkar. Man har faktiskt ett visst ansvar som bartender, både när det gäller vad man serverar och till vilka man serverar. Och detta tycker jag gäller även när det är hemmafest, i alla fall enligt min arbetsetik. Till exempel var Batman inbjuden ikväll och det är tur att han inte kommer, för jag råkar veta att han nyss har haft feber så jag skulle faktiskt ha tvärvägrat servera honom alkohol på grund av febern.


Klänningen är draperad och har en liten rosett på höften, precis där jag har handen, som man knyter ihop draperingen med. Jag köpte den på H&M till priset av 300 kr om jag inte minns fel.


Jag har kommit på att alla gäster ska få en fjäderboa runt halsen när de anländer. Det är så det ska vara på ett cocktailparty. Men tyvärr har jag bara nio stycken så det räcker inte till alla.

Premiärdrinken

Sedan klockan 10.00 i morse har jag varit igång och förberett kvällens cocktailparty. Det är mer att förbereda än man kan tro. Jag har gått på systemet och därefter handlat tre kassar med groggvirke och snacks. Sen har jag städat, duschat och börjat rodda baren genom att skiva lime och andra fruker, kokat sockerlag och förberett äggvita och pressad citron. Jag ska nämligen göra sourmix för hand, på det gamla goda sättet. Fast jag fuskar med citronerna och köper färdigpressat, men det blir ändå betydligt bättre än att köpa färdig sourmix på påse.


Premiärdrink med den nya iskrossen. Denna cocktail innehåller vodka, pisang ambon, passionsfruktjuice och lime. Isen blev riktigt bra, inte för stora och inte för små bitar.

Charlotte skär lime, citron och apelsin, frostar glas, kokar sockerlag och skär sugrör.

Charlotte äter frukost och planerar vilka spritsorter och vilket groggvirke jag ska köpa in till kvällens cocktailparty.

Hajarna stirrar och förföljer

Denna fredagskväll har jag först ätit på den libanesiska restaurangen Underbar på Drottninggatan och sen druckit drinkar på Grill. I baren på Grill finns en stor haj som stirrar på gästerna, och nu är jag hemma och ser på när människorna i filmen "Beach" blir bitna av hajar. De där hajarna förföljer mig verkligen idag.

Charlotte tycker att könsfördelningen på mitt cocktailparty är aningen skev: Nio (9) singeltjejer två (2) upptagna tjejer och två (2) killar.

Ut till Nacka

Nu ska jag åka ut till Nacka för första gången i mitt liv. Jag ska hem till Älvdalstjejen och äta lunch. Skjortan jag har på mig fick jag i födelsedagspresent och har mycket fint mönster i ärmar och krage.

Alla tre blev rena

Denna fredagsmorgon har jag först ätit frukost och därefter tvättat alla mina blomvaser, alla tre. Det är såna fantastiska aktiviteter jag har tid med nu när jag inte jobbar. Om ni undrar varför bilderna sen igår inte är 500 px breda så beror det på att jag överskridit min gräns i Flickr för denna månad, och tvingas istället ladda upp bilderna via Blogger där det inte går att få upp så stora bilder.

Charlotte skulle också vilja vara knubbsäl i en japansk TV-show.

Gummirosor till på lördag

På lördag ska jag inviga min nya iskoss som jag fick i present genom att ha cocktailparty hemma hos mig. Jag har hört att nya och helt oanvända iskrossar även naturligt nog är de som krossar bäst, så det ska bli väldigt intressant att premiärköra den. Idag har jag införskaffat en gummiplatta med rosformar som egentligen är till för muffins och andra bakverk, men jag ska använda denna gummisak till att göra stora isrosor. Jag tänkte nämligen servera cocktails med en stor isklump i. Jag har snott idén från Nordic Lights invigning av denna säsongs isbar. Där fick man sådana i drinken fast konformade.


Denna rosgummiplatta köpte jag på Åhléns för 99 kr. Tyvärr kommer jag endast kunna tillverka sex rosor åt gången. Min partybudget räckte inte till fler, men jag hade ändå inte fått plats med fler plattor i frysen. Jag har nämligen redan proppat frysen full med andra isformar, både hjärtan och kuber.

Frukost som på ett bröllop

Morgonens pressfrukost i regi av Bindefeld var som vanligt riktigt flådig. Det kändes som att gå och sätta sig vid dukningen till ett bröllop. Anledningen till frukosten var att Dove skulle presentera sin nya produkt, vilket är en deodorant som ska göra håren under armarna finare, mjukare och mindre synliga. Förutom själva nyheten fick jag en hel kasse med produkter från Dove med mig hem. Vi fick efter frukosten nämligen själva plocka vad vi ville ha från bord där hela sortimentet stod uppställt, och jag slängde mig över Doves "Summer Glow self tanning" som jag provat förut. Jag fick även med mig hela anti-age-serien med serum och allt som ska bli väldigt spännande att prova. Det enda jag missade att plocka på mig var knäppt nog tvål till händerna, som kanske är det allra viktigaste ur renlighetssynpunkt.


När vi kom fick vi en svartvinbärsdrink som serverades i champagneglas. Frukosten bestod sen av scones med marmelad, olika slags krustader, en skinksmörgås som jag av förklarliga skäl skippade samt frukfat, juicer och kaffe.


Det är så här den ser ut, den nya deodoranten som finns både som roll-on och spray. Produkten heter "Dove Hair Minimising Anti-perspirant" och det ska bli intressant att se om den verkligen funkar, alltså om jag känner någon skillnad på mitt armhålshår. Tyvärr är det inte rekommenderat att använa produkten på benen eller vid bikinilinjen.

Charlotte ska först gå till Bindefelds pressfrukost och sen åka buss till en arbetsintervju.

En båt som rockade rejält

Ikväll har jag och min vän Förskolläraren sett en förhandsvisning av filmen "The boat that rocked". Filmen handlar om en mycket populär piratradiostation som sänder rock n' roll dygnet runt från en stor båt mitt ute på Nordsjön. Det är 60-tal och de brittiska myndigheterna vill till varje pris hitta ett sätt att sätta stopp för sändningarna. Associationen till dagens fildelarjakt är inte långt borta, och i detta fall är det piraterna som det är omöjligt att inte heja på. Filmen är glad, uppsluppen och innehåller mycket bra musik, den är helt klart sevärd. Det jag tyckte var mest fascinerande med filmen är den stora kontrasten mellan det galna och bohemiska partylivet på båten, och den stela och tillknäppta myndighetsmiljön. En miljö där jurister och politiker med slipsen som strypgrepp över strupen sitter och har det riktigt torrt och tråkigt med sina papper, stela sammanträden och sömniga överklassbjudningar, i jämförelse med att verkligen leva livet på båten. Att några som själva har det väldigt sterilt och lever under mycket kontrollerade former även vill ta död på det roliga, är inte det ett typiskt översitteri som i botten grundar sig i avundsjuka? En undermedveten aggression över att aldrig någonsin kunna få vara med på det roliga, även hur förbannat gärna de än skulle vilja, för det passar inte in i deras livsstil och vad som förväntas av dem."If you can't join them, beat them", är en fras som stämmer mycket bra in på myndigheternas arbete i detta fall. Och jag kan lova er, att även om jag på arbetstid är den där torra, trista människan som sitter och är kontrollerad i ett styrelserum, så kan jag garantera er att jag i alla fall på min fritid alltid kommer slå på radion och släppa loss i ett liv som mer liknar det ombord på The boat that rocked.


"The boat that rocked" har svensk biopremiär den 17 april och filmen är regisserad av samma person som gjorde "Notting Hill" och "Love Actually". Se trailer här.

En samling med mig

Min mamma och pappa har en korg i sovrummet där de samlar alla tidningar som jag är med i. Nu när jag var hem över påsk så hittade jag fyra tidningar som innehöll reportage eller intervjuer med mig som jag faktiskt inte har sett i tryck förrän nu. Sådant här är hur kul som helst att se i efterhand, men känns även ganska avlägset när det gått så lång tid.


Dalarnas Tidningars bilaga Pralin den 17 januari 2009. Artikelseriens tema var vändpunkter i livet, och jag berättar om en av förändringarna i mitt liv; från att gå från okänd student till att bli lite av en offentlig person och helt plötsligt få erbjudanden om medverkan i tv och radio, skriva debattinlägg, möta kritik och smutskastning, gå på kändisfester etc.


Expressens debattsida den 30 december 2008. Jag både hyllar och dissar finansminister Anders Borg för hans stil i ett debattinlägg. Men mest hyllar, om man bortser från den gräsliga hästsvansen.


Falu Kuriren den 29 november 2008. En av tidningens recensenter summerar och refererar det tv-program som jag medverkade i som handlade om Dalarna. Det är jag och Niklas Darke som fick vara med på bild. Göran Greider och Per Gudmundson som ockå var med i programmet är endast citerade.


Dalarnas Tidningars bilaga Pralin den 23 augusti 2008. Temat var skolstart, blyghet och nervositet, och jag fick svara på frågan när jag själv känner mig blyg. Var de hittat den där hemska bilden har jag ingen aning om, men det ser ut som jag har överdoserat eller knarkat Brun utan sol hela natten.

Måste hitta en biodejt

Nu sitter jag på tåget tillbaka mot Stockholm och som tur är så är det ett av de nyare tågen jag åker med, så det finns eluttag. Ikväll ska jag på förhandsvisningen av filmen "The Boat That Rocked", och jag visste först inte om jag var anmäld och hade fått plats eller inte, men nu vet jag att jag är uppskriven och att jag även får ta med mig någon. Så nu har jag alltså ca 7 timmar på mig att hitta en biodejt till kvällen, och det kanske låter som lång tid tycker ni. Men det är det inte. Så här med kort varsel kan det vara svårt att få tag på någon som kan och vill, och jag kan ju endast fråga en i taget och det kan gå flera timmar innan jag får svar från den jag frågat! Så vi får väl se om jag lyckas, annars går jag väl själv.

Hitta stilen: Kalle Kaviar

Blå mascara från Max Factor 155 kr, Tandblekning från Denta Works 395 kr, Blå kajal från Max Factor 70 kr, Blå ögonskugga från Clarins 160 kr, Brun utan sol från ACO 87 kr, Solpuder från Lancôme 470 kr.

Charlotte inser att femman har räddat min kväll. Först Ugly Betty och sen två avsnitt i rad av Desperate Housewives. Perfekt!

Hitta stilen: Russinflickan

Vitt topp från Ellos 149 kr, Röd solhatt - som antagligen är alldeles för liten - från Liten & Junior 99 kr, Klassiskt uppläggningsfat från Tradera, Gröna vindruvor från California.

Charlotte tittar på Animal Planet och ser när elefanter rullar sig i lera och tillverkar elefantbarn.

Charlotte har ätit påsktårta fem dagar i rad. Nu får det för i %&#% vara nog.

Marcus Birro och hans svordomar

Idag har jag och mamma varit och fikat hos mormor tillsammans med moster och hennes man. Vi pratade bl.a. om Marcus Birro. Författaren och bloggaren Marcus Birro skriver nämligen kolumner i Falu Kuriren en gång i veckan, och mormor brukar med glädje läsa de där kolumnerna och berättar sen för oss andra vad Birro skriver för något, och det är mycket intressant att höra hennes reflektioner. Idag berättade mormor att Birro har fått barn och att han skriver väldigt mycket om barnet. Hon berättade även att han tar in svordomar i sina texter ibland, men det gillar inte mormor. Och det kan jag faktiskt hålla med henne om. Att ta in svordomar i en text är faktiskt helt onödigt. Det går att få fram både sitt budskap och evetuella känslor ändå, utan svordomar. Det ger bara ett fult, obildat och amatörmässigt intryck att svära i text, och därför håller jag med mormor om att Birro bör sluta med svärandet.

Farmor läser saga

För första gången på flera dagar är det inte strålande sol ute, utan snarare grått och regnigt. Det är såna här dagar som man egentligen borde gå igenom gamla fotoalbum och bli påmind om hur det var förr. Men istället för att dra fram gamla album ur garderober och förråd så nöjer jag mig med att titta på de mängder av foton som mamma och pappa ramat in eller satt upp på väggen.


Farmor läser saga i vår fäbodstuga i Älvdalen. Det här måste vara sommaren 1984 och jag är fyra år gammal. Det där blå jag har på mig är en overall i plysch som jag tyckte väldigt mycket om.

Inga underkläder för min del

Egentligen skulle jag vilja uppdatera min garderob med nya, färgglada underkläder i spets. Men för det första är kläder knappast något jag lägger pengar på nu när jag är arbetslös, och för det andra så är det aldrig någonsin nån som ser mina underkläder förutom jag själv, så det känns faktiskt helt meningslöst att införskaffa sådana i-landsprodukter. Hittills står jag ut ganska bra med konsumtion på u-landsnivå.


Det är något i den här stilen jag skulle vilja ha. Spets och hipsters, men jag tackar helt klart nej till tatueringen, om den ingår i priset. Det här underkläderna kommer från Nelly.

Stampa med Leroy

Kan ni förstå att halva min släkt följde den mycket roliga och informativa instruktionsvideon "Stampa med Leroy" på påskafton? Om ni förstår det så kan ni förstå vad sjukt roligt vi hade det. Tvätta tvätten, cykelpumpen och mjölka kossan borde nu sitta riktigt fint till nästa påsk. I år var vi amatörer, men nästa år är vi proffs.

Charlotte har tappat kalorier över påskhelgen. Tappat ner dem i min mage alltså, både med uppsåt och av oaktsamhet.

Inga djur finns kvar

Det är väldigt tomt på vår gård utanför Falun om man jämför med hur det var förut, då när vi barn var små och alla bodde hemma. Då var det liv på gården och under vissa perioder hade vi både hästar, får, höns, en massa kaniner och katter. I dagsläget står stallet helt tomt och endast två katter stryker omkring på gården.


Så här kunde det se ut förr i tiden. Det här måste vara 1988 eller 1989. Jag rider på den bruna hästen Zachir som är en korsning mellan new forest och arab, och min lillasyster rider på Myran som är en shetlandsponny. Min bror red inte mycket alls. I bakgrunden ser ni våra får som fick lamm varje år.

Att söka eller inte söka, det är frågan

Redan för tre veckor sedan hade jag flitigt och noggrant gjort i ordning ett kuvert innehållandes alla ansökningshandlingar, intyg och dokument som behövs för att söka plats som tingsnotarie. Jag hade till och med rangordnat de platser som fanns att söka men jag ville avvakta med att posta ansökan eftersom Domstolsverket kan fylla på med fler sökbara alternativ efter hand, innan ansökningstiden har gått ut. Problemet är nu bara att jag är kvar i Falun och kuvertet ligger i Stockholm, och sista ansökningsdag är nu på onsdag. Kanske går det att komplettera samtliga bilagor, inklusive examensbevis, i efterhand om jag bara får iväg själva ansökningshandlingen? Eller så måste jag helt enkelt tillbaka till Stockholm redan i morgon, och det tar emot faktiskt, när det är så soligt och fint här i Dalarna. Kanske ska jag stunta helt i att skicka en ansökan? Det kommer ju fler tillfällen framöver. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra nu, jag känner mig osäker och det grämer mig. För det är ju inte direkt så att jag längtar efter att flytta till annan ort, samtidigt som jag gärna vill bli tingsmeriterad.

Charlotte tycker ibland det är irriterande med folk som inte läser min blogg. Jag tvingas berätta samma saker som jag nyss har skrivit om i bloggen.

Charlotte är förvånansvärt pigg för att ha firat påsk fyra kvällar i rad, men är alldeles för trött för att orka skriva blogginlägg.

Jag har lovat för mycket

Långfredagen är ju egentligen sorgens dag, då Jesus korsfästes och begravdes och man ska sörja och ta det lugnt, men i vår släkt har vi värsta festen på långfredagen. Som vanligt blev det musikquizz följt av diabilder och sen dansgolv på vinden. Nattens låt blev denna nedan, och tydlgen har jag igår kväll vid 03.30 lovat att jag och fyra andra ska uppträda ikväll till Malena Ernmans "La Voix". Kan bli hur galet som helst. Men vi har faktiskt repat på en koeografi igår natt. Synd bara att jag inte kommer ihåg den.

Charlotte har gått på dompen! Fast utan T.P. Men alla skålade för T.P.!

Hemmaplan för Larz Kristerz

Jag är i Älvdalen och firar påsk, och Älvdalen är som ni alla vet, Larz Kristerz hembygd. På Ica Ohlsson i Älvdalen säljs bandets album som de spelade in före de var med i Dansbanskampen. Man kan t.ex. köpa "Stuffparty 1" för 140 kr på Ica i Älvdalen. Men nog har de väl peruker på sig på skivomslaget?

Alla näsor var intakta

Det första jag gör när jag kommer upp till vårt hus i Älvdalen är att undersöka min och systers stora Barbiesamling för att se om något har skadats sen förra påsken. En gång när jag kom upp hade nämligen en råtta eller något bitit sönder näsan på en av mina skipprar. Hon såg ut som Michael Jackson och jag blev faktiskt ganska ledsen. De här dockorna med tillbehör i form av kläder, skor, möbler, bilar och hästar var ju hela mitt liv när jag var yngre.


Alla dockor med tillbehör är av modell äkta 80-tal. En av dockorna ser ut som Malena Ernman. Det enda jag hade att anmärka på efter årets inventering var att ett huvud saknades till en av Ken-dockorna, men det spelar inte så stor roll.

En glasbit i köttbullen

Gårdagens stora, dramatiska happening utspelade sig sent på kvällen efter att min syster hittat en glasbit i sin köttbulle. Glasbiten var lite mer än en centimeter lång och ganska avlång. Genast började den ena teorin efter den andra ta form om hur glasbiten hade kunnat hamna där. Köttbullarna var nämligen hemmagjorda men köttfärsen var troligtvis köpt på City Gross i Falun, eller på Kopparhallen. Men det finns ingen teori som håller som går ut på att glasbiten skulle kunna ha hamnat där efter att köttfärsen släpats hem från butiken. Glasbiten måste vi ha fått på köpet, och det är riktigt otäckt.

Nu sitter jag, syster, och mamma i mammas bil och ska snart hämta upp bror på tågstationen i Falun. Sen bär det av mot vårt hus i Älvdalen där hela släkten på pappas sida ska fira påsk.

Martini och tårta

Vid kvällens påskmiddag med släkten på mammas sida så drack vi något väldigt gott till fördrink. Jag kan varmt rekommendera Limetto, som är en martini med limesmak som vi drack med gröna oliver i gröntonade cocktailglas. Det smakade lite som martini fast med både skarpare och mjukare smak.



Till dessert hade vi gjort en påsktårta garnerad med rosa och gult skum. När släkten gått tittade vi på premiären av "Hjälp! Jag är med i en japansk TV-show!". Det var väldigt synd att Tore Kullgren åkte ut i första avsnittet, jag hade hellre sett att någon av de äldre herrarna fick åka hem. Kjell Eriksson är nu den enda jag hejar på i showen.

Färgglada äggkoppar

Jag såg de här finurliga äggkopparna i härliga färger på Detalj och Design. Formgivning är gjord av KG Design och de säljs i 2-pack för 95 kr. Tyvärr ingår inte skeden.

Charlotte deppar över att de enda som raggade på mig igår kväll var födda 1987 eller senare och förstod inte alls mina juristskämt om rättsväsendet.

Kravmärkt husmanskost

Jag åt sparrissoppa med räkor och pannkakor med sylt och grädde på Gastronomen, och sen satte vi oss i lasarettsbiblioteket och läste tidningar och böcker. Därefter tog jag och syster en till vända på stan. Jag köpte läppglans och möbeltassar till mina matbordsstolar och syster köpte tråd till sitt pärlhalsband som hade gått sönder. Ikväll kommer hela släkten på mammas sida hem till oss för att äta påskmiddag och fira mig och syster som har fyllt år. Jag har fyllt 29 och syster har fyllt 24. I morse var jag nykter men snart har det alltså ordnat upp sig igen.

Charlotte ska äta lunch med mamma och syster på Gastronomen i Falun, som har ett av landets få kravmärkta restaurangkök.

Kvällens förfestlåt

Charlotte är färdigfixad

Det känns alltid lite spartanskt och provisoriskt att fixa sig hemma hos någon annan där jag inte har tillgång till allt av mina egna hårverktyg, penslar och smink. Utbudet att kläder och smycken är också väldigt begränst eftersom jag inte tog med mig speciellt mycket alls från Stockholm. Alla ni som undrar vem Charlotte är kan läsa här. Men Charlotte är i alla fall klar nu för Falun by night.

Påskens överlevnadskit

En flaska mousserande rosévin (Rose de Pinot), en flaska rödvin (Sunrise), en flaska mousserande (Jean Louis) och ett stort påskågg med godis. Det är allt jag behöver för att överleva påskhelgen i Falun och Älvdalen. På stan hittade jag även en svart klänning med röda rosor som jag ska ha på påskafton. Snart ska jag, syster och två kompisar till syster förfesta lite hemma hos henne, och sen har vi bord på Harrys till 20.30. Jag inser att jag kommer dricka alkohol fyra dagar i rad nu, och av den insikten har jag faktiskt fått huvudvärk redan innan första flaskan (Chapel Hill) har sprättats.

Ett dygn hos syster

Snart kommer pappa hem över lunchen för att äta och skjutsa in mig till stan. Jag ska spendera ett dygn i systers lägenhet i centrala Falun. I eftermiddag ska jag träffa min bankkvinna på Swedbank och vi ska diskutera en eventuell flytt av den största och rörliga delen av mitt bolån. Jag är nämligen en av dem som hade rörlig 2-månadersränta på Swedbank, precis det låneinstitut som Swdebank nyligen bestämde sig för att höja. Jag har fått tips om att flytta lånet till rörlig 3-månadersränta som ligger lägre just nu, och det är det vi ska diskutera. Jag ska även köpa dryck till påsk och hitta en klänning till påskafton. Ikväll jag ska och syster och en av hennes kompisar ut och äta och dricka drinkar på Harrys i Falun. Det är fortfarande 2 för 1 som gäller på onsdagar, och jag misstänker att det blir bra med folk på Harrys eftersom det är skärtorsdag i morgon och många har tagit ledigt eller jobbar halvdag.

Jag känner knappt igen mig

Det här låter kanske lite konstigt, men min familj har en sommarstuga vid sjön ca 200 m från huset. Där badar och solar vi på somrarna. Denna tisdag har jag gått en långpromenad i skogen och pulsat med snö upp till knäna på vissa ställen, och det känns alltid lika märkligt att gå förbi hela sommarstugetomten och se bryggor och allt täckt i snö. Till och med mina kusiners badtunna och pappas bastu var snöberg. Bort med snön tycker jag! Snart måste det bli vår och värme på allvar. Jag vill ligga i bikini i en solstol och äta kanelbullar och dricka saft. Inte pulsa i snö.

Charlotte sitter i familjens Lamino och läser Svensk Damtidning. Det är mormor som prenumererar och jag har inte läst ett enda nummer sen i julas.

Jag är flickvänsmaterial

Efter att jag råkat klicka in mig på en artikel med rubriken "Så identifierar du flickvänsmaterial" i testosterontidningen Slitz, så tycker jag själv att jag helt klart skulle kunna utgöra sådant material av kategorin högsta toppelit. Men det som artikeln i sin punktlista med bedömningskategorier tyvärr inte påminner läsarna om är det faktum att det omvända såklart gäller för killar. Är han ett engångsligg eller pojkvänsmaterial? Läs ordet "kille" och "pojkvän" istället för "tjej" och "flickvän" i artiken så blir det hela lite mer nyanserat. Jag kan även fylla på med två ytterst viktiga punkter som Slitz missade.

Svartsjuka
En svartsjuk kille som ska kontrollera varenda steg vi tjejer tar och som kräver redogörelser för varenda minut under den tid vi är ifrån varandra, det är varningsklockor på hög nivå. Detsamma gäller en kille som blir misstänksam och börjar ställa frågor för att t.ex. en manlig kollega ringer och diskuterar jobb en vardagskväll eller på helgen. Det funkar inte heller att ha en kille som blir sur, grinig eller paranoid bara för att vi tjejer vill ha en killfri kväll och gå ut med våra tjejkompisar, precis som killar ibland vill göra saker enbart med sina killkompisar. Det ska råda samma förmåner och skyldighter för båda parter, och en kille som ringer en gång i timmen för att fråga var tjejen är och vad hon gör, det är inte sunt och håller inte i längden. På samma sätt som att en kille som aldrig hör av sig eller som aldrig verkar sakna en definitivt inte utgör pojkvänsmaterial.

Pengar
En kille behöver inte vara stenrik eller värsta höginkomsttagaren för att vara pojkvänsmaterial. Det är snarare en fråga om hur han hanterar de pengar han har. Att vara tillsammans med en big spender av värsta sorten kan verka roligt till en början, men när han sen tar hushållskassan till att bjuda främlingar laget runt på krogen, eller köper snuskigt dyra presenter till vänner och bekanta, då är det inte lika roligt längre utan snarare helt förödande. En snåljåp som håller stenhårt i pengarna och aldrig kan unna sig själv eller tjejen något, eller alltid tar det billigaste alternativet, det är heller ingen egenskap som ingår i en bra och rolig relation. Tyvärr är ett ständigt bråk om pengar en anledning till att många relationer spricker, och därför bör båda parter anstränga sig för att hålla koll på att kostnaderna fördelar sig hyfsat jämt. Att någon ständigt upplever sig betala mest men heller inte vill bråka om pengar i onödan och därför håller tyst under lång tid, det kan bara sluta på ett sätt; storbråk och separation.

Den tristaste är en jurist

Igår kväll satt jag uppe sent och kollade på Sex and the City. Detta är verkligen 90/00-talets allra bästa serie, alla kategorier inklusive manus, regi och skådespelarinsatser, men det är en sak som stör mig avsevärt; Det är den tråkigaste och minst attraktiva tjejen som är jurist. Det är så typiskt av tv-serier och filmer att spä på den stereotypa och helt felaktiga bilden av jurister, att alla som arbetar med juridik är fula och torra människor som tar sig själva och omgivningen på lite för stort allvar. När jag själv träffar nya människor i sociala sammanhang så känner jag hela tiden press på mig att bevisa att jag är en rolig, social och humoristisk människa trots att jag är jurist, samtidigt som jag såklart inte vill framstå som oseriös, oskärpt eller flamsig. Det är helt klart medias fel att det är på detta sätt, och folk har verkligen föreställningar om jurister. Det kan jag garantera er.

Charlotte öppnade ett paket kyckling men hittade inget glas. Skulle inte det ingå? Hade hoppats på något från Orrefors.

Charlotte drömmer om att bli en mystisk, asocial spökkvinna, bosätta mig ensam i ett stort, ödsligt hus och vara en sån som alla ungar är rädd för.

Vägen till mitt kära familjehem

Det är fortfarande mycket snö kvar i byn där jag är uppvuxen. Huset ni ser vid skogsbrynet är mitt familjehem och det ställe där jag just nu vilar ut. Den grå ladan till vänster som ni bara ser gaveln på är stall, höskulle och ett litet fårhus. På baksidan om ladan finns ett hönshus som är ombyggt till kaninhus. Där hade jag åtta kaninburar och en stor rasthage, som från början egentligen var en hundgård. Fast vi har aldrig haft någon hund i familjen, men jag hade 18 kaniner. Inte samtidigt dock.

Charlotte äter mat ur mammas och pappas kyl och frys.

Charlotte sitter i solen framför höladan och läser om kungligheter i Svensk Damtidning.

Firandet tar aldrig slut

När jag kom hem till Falun och gick in i mitt rum väntade en hög presenter från mamma och pappa. Det känns som att mitt 29-årsfirande aldrig tar slut. Nu har jag blivit firad vid fyra olika tillfällen, och än är det inte slutfirat. På skärtorsdagen kommer släkten på mammas sida hem till oss för att äta påskmiddag och fira mig och min syster som också fyller år i mars, och på långfredagen kommer det antagligen bli skål och grattis med släkten på pappas sida uppe i Älvdalen.


Det stora paketet underst till vänster innehöll en iskross vilket var fantastiskt bra. Jag har länge velat ha en iskross för drinktillverkning. Nu har jag nog all utrustning jag behöver till min bar, till och med droppkorkar har jag många av. Det endast ett spritförråd som saknas. Det där rivjärnet var också efterlängtat. Tack snälla mamma och pappa för alla fina presenter!

Mat hos keramikhusens mamma

Igår när jag fick jag skjuts av moster och hennes man från Stockholm till Falun så var första anhalt Täby. Där vi blev bjudna på mat följt av dessert, kaffe och hemmagjorda rullrån av min sysslings mamma, och jag drack årets första påskmust. Det är min sysslings mamma som även är mamma och upphovsman åt de fantastiska kermikhusen med mossa och skorsten på taket. Hon både tillverkar och designar dem, och gör även änglar i samma stil.


Jag var väldigt fascinerad av de här husen när jag var liten och kunde stå och titta på detaljerna i evighet. Jag upplevde husen som väldigt stora då, men nu när jag själv är större så är husen plötsligt mindre, även fast det största huset (längst till vänster) fortfarande är ganska stort. Design och tillverkning: Birgitta Sundberg Mörch.

Rör inte mina kroppsdelar, tack!

Nu måste jag bara ägna ett blogginlägg åt att skälla på alla er killar som gör mig så irriterad och på dåligt humör när jag är ute på klubb. Vissa av er beter er vidrigt och utnyttjar på ett fult sätt det faktum att det är trångt och mörkt på stället. På Rose igår lördag var det riktigt trångt och packat av vinglande människor. Det gick inte att ta sig fram utan att ständigt armbåga sig fram, och att då behöva uppleva att helt okända killar "råkar" lägga handen och smeka en i svanken, på ryggen, på höfterna eller på magen, det är bara så vidrigt. Eftersom det är så mycket folk, så trångt och folk är fulla och ramlar runt hit och dit så är det även en omöjlighet att förstå vem det var som gjorde den så kallade handpåläggningen. Det finns liksom inte en chans att vare sig smälla till eller skrika åt någon, eftersom allt är så rörigt. Att reflexmässigt boxa ut en armbåde för att markera och säga ifrån går ju inte heller eftersom det kanske inte är människan som då får ta smällen som verkligen är den som är skyldig.

Jag vet inte hur många gånger i lördags som killar "råkade" fatta tag om min midja när de skulle förflytta sig åt något håll eller "råkade" ramla eller vingla för att samtidigt pressa axlarna eller bringan mot mina bröst. Jag hatar sådant, vilket säkert fler tjejer instämmer i, och var därmed riktigt irriterad och grinig efter bara en halvtimme. Jag ville då helst av allt bara ställa mig ensam i ett hörn eller gå med armarna i kors framför brösten som skydd för att slippa uppleva oönskad kroppskontakt med okända män. Efter en timme var jag riktigt urlackad och förbannad över allt detta fylleträngseltafsande, så jag trängde mig ut från Rose och gick hem. Och jag lovar er, jag kommer inte gå in där igen om det ska vara sådär trångt och om inte klubbens testosteronstinna och manliga gäster kan hålla fingrar och händer i styr. Fylleträngseltafsande är inte acceptabelt!

Och för att jag sedan länge vet att man måste prata 100% klarspråk med vissa män för att de över huvud taget ska fatta något så tar vi det hela igen, som en liten sammanfattning: Det är inte okej att utnyttja trängsel på klubbar till att pressa sig eller sätta sina händer på kvinnors kroppar. Ska det vara så förbannat svårt att fatta? Jag smeker eller tar inte på män bara för att det är lite trångt. Det går att ta sig fram ändå. Eller har vissa män systemfel i långtidsminnet så att allt sådant vett försvinner med alkoholen? Skaffa ny hjärna i såna fall, förbannade mansidioter!

Grädde är aldrig en omöjlighet

Vanligtvis är det vinprovning den sista fredagen i varje månad, men i lördags blev det av någon anledning en provning följt av tacos. Jag kände mig tvingad att bjuda på tårta eftersom jag fyllt år, men jag hade sagt att jag inte ville bli firad, det var ju inte ett födelsedagskalas. Vissa av gästerna hade dock med sig presenter ändå och jag fick mycket av det som jag önskat mig här i bloggen, bl.a. en elvisp. Tre av vinprovarna bodde i Uppsala och tog tåget hem vid elva, och de andra skulle ut i Stockholmsnatten. Jag hade inte tänkt att gå ut, jag var inte riktigt i det skicket sen maskeraden dagen innan, med blev övertalad att följa med till Rose.





Jag hade bakat en grön marsipantårta. För att göra tårtan gick det åt 1 liter grädde och 1 liter vaniljkräm. Det tog mig sammanlagt nästan 1,5 timme att vispa allt för hand, och i stressen och tröttheten sen fredagskvällen svor jag över att jag över huvud taget hade utlovat tårta. Jag visste inte då att jag skulle få en elvisp i present, men hade jag vetat det så hade jag definitivt inte gett mig in på att vispa sån stor mängd för hand. Tjejerna skrattade åt mig när de fick höra hur jag slitit. Men lever man med en vilja av stål och efter måttot att "ingenting är omöjligt", så är tillverkning av grädde utan elvisp rena barnleken. Det hade kunnat vara nåt betydligt värre jag gett mig in på.