Oj vad roligt det var att föreläsa för eleverna på Internationella gymnasiet. Jag körde två pass med två olika grupper, och i varje grupp var det elever från olika klasser. Varje pass var tre timmar långt. Först en och en halv timme framför PowerPoint med föreläsning om mig och mitt liv samt lite livscoaching, och sen en och en halv timme med livsbejakande värderingsövningar och diskussion. Det blev mycket intressanta diskussioner under båda passen, och nu, efter sex timmar som diskussionsledare är jag väldigt trött. Lärarna verkade nöjda efteråt också, det är bra, men min stora skräck var annars att eleverna skulle bli uttråkade och somna. Fast de höll igång väldigt bra måste jag säga. Jag matade dem med fråga efter fråga, och följdfråga efter följdfråga, och det var väldigt längesen jag pratade så mycket under en och samma dag. Eleverna var trevliga och roliga men lite pladdriga ibland, och det var riktigt gulligt att de coola killarna var blyga för mig. Jag hade förberett mig på att de kunde vara stöddiga, men det var dom inte. Jag fick många intressanta och roliga frågor också, men en del verkade nästan lite rädda för mig i början. Varför? Jag som är så snäll! 2006-11-29
Sex timmar med gymnasieelever
Oj vad roligt det var att föreläsa för eleverna på Internationella gymnasiet. Jag körde två pass med två olika grupper, och i varje grupp var det elever från olika klasser. Varje pass var tre timmar långt. Först en och en halv timme framför PowerPoint med föreläsning om mig och mitt liv samt lite livscoaching, och sen en och en halv timme med livsbejakande värderingsövningar och diskussion. Det blev mycket intressanta diskussioner under båda passen, och nu, efter sex timmar som diskussionsledare är jag väldigt trött. Lärarna verkade nöjda efteråt också, det är bra, men min stora skräck var annars att eleverna skulle bli uttråkade och somna. Fast de höll igång väldigt bra måste jag säga. Jag matade dem med fråga efter fråga, och följdfråga efter följdfråga, och det var väldigt längesen jag pratade så mycket under en och samma dag. Eleverna var trevliga och roliga men lite pladdriga ibland, och det var riktigt gulligt att de coola killarna var blyga för mig. Jag hade förberett mig på att de kunde vara stöddiga, men det var dom inte. Jag fick många intressanta och roliga frågor också, men en del verkade nästan lite rädda för mig i början. Varför? Jag som är så snäll! 
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Det var väldigt intressant det du berättade för oss idag, lycka till efter att du ahr tagit din examen i juridik ////Tony SP2MO
P.S Jag är killen med Brynäsmössan
Det lät som en kul föreläsning. I min skola brukar nästan ingen ställa några frågor när det är föreläsare, jag vet inte om det är för att vi är rädda, blyga eller bara inte ids.
Tony: Kul att du tittade in i bloggen! =) Hoppas det går bra för Brynäs och för dig! ;)
You go girl!! Duktig flicka! Ha sextimmars föreläsning! Waow! Det kan inte ha varit helt lätt. Men jag tror det måste ha varit mycket lärorikt för både eleverna och för dig. Det är genom kontakter med människor och världen som man lär sig! Very good!
Lizzie: Ja det var både roligt och lärorikt även för mig! Eleverna kommer med så många åsikter och funderingar, det är jätteroligt. Eller som en klok lärare sa en gång: Man lär så länge man har elever. Och jag gillar faktiskt gymnasieelever.
hejhej, kul att du kom och föreläste för oss på skolan. gillade övningen med fru nilsson och eva-louise. den fick mej att tänka till lite.
lycka till med examen i juridik ;P
// Julia Sp1MO
Kul att det gick bra Karolina :). Jag har själv åkt runt i diverse gymnasieskolor och hållt föreläsningar. Alltid lika intressant och givande :) Förhoppningvis för bägge parter.
/James Werth
Julia: Kul att du gillade den övningen! Hade vi bara haft mer tid så hade ni fått läsa berättelserna en gång för er själva fär att jämföra. ;)
Jag förstår inte ironin här, eller vad det är som är avsett att vara roligt eller underhållande med inlägget. Utgångspunkten för hela bloggen är alltså en rosa glamourpastich på jurstudlivet och berättelserna i bloggen skall inte på något sätt reflektera den faktiska personen Lassbo utan tidsfördrivsfantasin "Glamourprinsessan" (vilket upprepats av Lassbo in absurdum)?
Vari består ironin när det gäller föreläsningarna inför gyumnasieeleverna? Det bestående intrycket av detta inlägg är att det är skrivet av någon som på fullaste allvar tror sig vara något slags föredöme för eleverna och seriöst tror sig ha något att lära dem.
Har jag missat något? Vad är det som är roligt med detta?
"De coola killarna var blyga" och "eleverna verkade rädda för mig": ok, dessa två citat är litet roliga. Jag antar att du menar att det skulle vara prinsessans reationalisering över att gyumnasieelever helt naturligt ställer sig nästintill apatiska inför att en i det mesta jämnårig person skulle kunna lära dem något? Varför tror jag att det inte alls var avsikten med inlägget..?
Sten Sture: Varför skulle detta inlägg vara ironiskt? Vem har sagt det? Jag berättar om min dag med gymnasieeleverna, hur det var. Inget annat.
Hur ska man kunna veta när du är allvarlig och när du försöker vara underhållande? Du har allt lyckats skapa en lyckad dimridå för att ge utlopp för din fåfänga och äregirighet... Bara att önska dig lycka till med att upprätthålla den illusionen. Dina raljerande inlägg blir mindre raljerande och dina skenbart allvarliga inlägg blir än mindre trovärdiga i mina ögon mot denna bakgrund. Hoppas ändå att du lyckas balansera på skiljelinjen däremellan. Annars skulle ju allt arbete som du lagt ner vara helt bortkastat.
Walk the line. Och läs förresten Sara Kadefors bok "Fågelvägen 32". Den ger ett bra perpektiv till det som du håller på med.
Sten Sture: .. och ibland är inläggen varken underhållande eller allvarliga. Då är de bara informativa eller berättande.
Inlägg som varken är allvarliga eller underhållande har väl inget att göra på en blogg? Sådana inlägg är knappast informativa, utöver möjligen för dig själv. Om du inte tror att ett inlägg har något syfte, mer än att vara "berättande", när du lägger upp det kanske du bör tänka en gång till innan du lägger upp det. Om inte annat för att slippa meningslösa kommentarer från Sten Sture...
Förresten skrev jag fel. Det ska vara "FågelBOvägen 32"
Sten Sture: Jag berättar det jag vill berätta på bloggen, och att precis alla inlägg ska ha något djupare syfte eller vara roliga eller provocerande, det är inget jag eftersträvar. Jag skriver det jag känner för, och ingen är tvingad att läsa.
Jag tror...
1. att bara Sten Sture vill visa sin lingvistiska begåvning med sina inlägg. Ge honom lite cred för hans meningsbyggnader och ordval så tystar han sig nog.
2. att Glamourprinsessan är en mycket bra förebild för ungdomar.
Ojrå, på defensiven...
Jomenvisst får du väl skriva precis vad du vill (inom vissa lagstadgade gränser), precis som jag får skriva vad jag vill. Problemet uppstår bara eftersom du själv gång på gång försöker att kvalificera dina inlägg som raljerande, ett banalt tidsfördriv. Cry wolf-syndromet verkar här: hur kan någon ta dig på allvar i de fall som du själv försöker vara allvarlig (eller "informativ" och "berättande") när grundpremissen för bloggen enligt dig själv är rosa glamourpastich med jurstudögon?
Tack Anonym! Det var en intressant upplysning. Jag ska tänka på det nästa gång Sten Sture är i farten.
Sten Sture: Alla människor förtjänas att tas på allvar och bemötas med respekt, hur mycket trams och humor som de än har levererat till världen. Och så tramsig är faktiskt inte denna blogg. Nog för att den är rosa, men det är ingen clownverksamhet för dagisbarn.
Förresten så måste jag berömma dig för ditt otroliga språk Sten Sture, du har verkligen en bred vokabulär och din meningsbyggnad är helt fantastiskt.
Låt oss inte lura oss själva här. Jag gillar din blogg, om inget annat borde mina frekventa kommentarer göra att det framstår som fulltsändigt uppenbart. Jag förstod inte det här inlägget, that is all. Särskilt mot bakgrund av dina frekventa uttalanden om att allt bara är på skoj och att det är såå konstigt att folk tar dig på allvar och retar upp sig. Roll with it istället. Om jag inte visat dig tillräcklig respekt så står jag till hundra procent bakom det, just eftersom du hela tiden påstått att du bara larvar dig i bloggen. Om man behandlar andra på ett visst sätt får man ta att andra behandlar en på precis samma sätt. Allt annat är rent och skärt hyckleri. Alfa-hone-van-oben-attityden är bara så nittiotal. Och utan ironi är den ingenting.
Just a friendly advice.
Ta gärna det ovan sagda som en komplimang. Helt utan sarkasm.
Och helt allvarligt: Läs Fågelbovägen 32. Och förresten även Bret Easton Ellis "Glamorama", som ju borde utgöra något slags husbibel för dig (iaf första delen av boken), ironi eller ej.
Sten Sture: Jag har knappast aldrig påstått att jag bara larvar mig i (hela) bloggen. Däremot har jag klargjort att många inlägg är skrivna med en sarkastisk, humoristisk eller ironisk underton, och att bloggens namn och existens från börjar var ett stort skämt.
Vad är nu det här? En jag-ska-minsann-ha-sista-ordet-tävling? En annars inte helt ovanlig företeelse bland intalade alfa-honor...
OK, du får sista ordet. Svara vad du vill på detta: Använder du bloggens påstådda skämt-ursprung som en sköld när du inte vill verka alltför seriös i ditt gebit som professionell livsstils-bloggare?
Sten Sture: Visst kan väl du få sista ordet om det är så noga för dig.
Skicka en kommentar