Konsten att rekrytera en dejt till Nobelfesten

I egenskap av student på universitetet har jag vunnit en parbiljett till Nobelfesten. Till Nobelfesten behöver jag alltså en dejt, någon som kan vara den andra halvan av parbiljetten. Eftersom jag är så singel som en människa kan bli så blev detta såklart ett väldigt ångestladdat problem. Hur sjutton skulle jag kunna välja ut en person som skulle få ett erbjudande om att gå på Nobelfesten? Det första jag gjorde var att skriva ner en lista över alla singelkillar jag känner, både vänner och bekanta. Såna som jag kan tänka mig att ha som kavaljer under kvällen. Det blev fjorton namn. Jag gjorde även en annan lista med potentiella dejter, och den listan bestod av personer som jag inte känner men som ändå är kända. Det blev åtta namn, och på den listan stod allt ifrån Micke Persbrandt till Håkan Hellström och Fredrik Ljungberg.

När domstolsverket rekryterar notarier till tingsrätterna så används ett poängsystem. Min första tanke var att på något sätt kopiera domstolsverkets rekryteringsförfarande. Men tyvärr så insåg jag att det skulle bli svårt att beräkna poängen på de olika kandidaterna. Det var inte alla som hade läst på universitet eller högskola, och exakt vad skulle egentligen ge poäng? I grundlagen finns de klassiska rekvisiten om "förtjänst och skicklighet” stadgade i RF 11:9, de som gäller när det handlar om tillsättning av domstols- eller förvaltningstjänster. Men att utifrån dessa rekvisit komma fram till en rättvis poängfördelning var omöjligt.

Nästa idé jag hade var att anlita en rekryteringsbyrå. De kunde i lugn och ro få intervjua mina sammanlagt tjugotvå kandidater och göra såväl personlighetstester som intelligenstest och rorshacktest. Men eftersom en sådan procedur kostar en hel del så kändes det ganska överflödigt. Ett bemanningsföretag som Poolia eller Proffice skulle säkert kunna hjälpa mig istället? I så fall skulle jag släppa mina två listor helt och låta bemanningsföretagen skaka fram en lämplig dejt. Men troligtvis kunde jag inte lita på bemanningsföretagens omdöme när det gäller personkemi, så jag skrotade idén. Nästa förslag som kom upp var att sälja biljetten på Ebay. Det vore faktiskt intressant att se vad ena halvan av en parbiljett till Nobelfesten kommer upp i på auktion. Men med tanke på att det då bara blir pengar och tillräckligt stark vilja som avgör vem jag ska umgås med en hel kväll, så slog jag bort idén ganska snabbt. Visst är alla människor lika inför lagen, men inför ”Nobelfest med Glamourprinsessan” så kan jag, utan att vara stöddig, faktiskt anse att det både råder hierarki och social segregation.

Min nästa idé var att göra ett mediajippo av hela grejen. Att tipsa någon av kvällstidningarna hade blivit så mycket billigare än att anlita en rekryteringsbyrå. Expressen hade kunnat göra en blänkare i tidningen och sen ta emot ansökningar i form av e-mail. Eller så hade Aftonbladet kunnat starta en ny hjälpaktion, en istället för det där halvlama projektet om klimatförändringarna. Men frågan var om jag verkligen ville ha en mer än aktiv kvällstidningskonsument som Nobeldejt? En medlem av nobelpristagaren Pamuks fanclub hade varit mer lämplig, men sen kom jag på att Pamuk inte har någon fanclub. Han har ju knappt ens några läsare, så den idén fick också skrotas.

Hur skulle jag göra för att plocka fram en lämplig förstahandskandidat egentligen? Paniken och ångesten spred sig mer och mer för varje dygn och timme som tickade iväg. Jag fick ta till uteslutningsmetoden helt enkelt. Listan med de åtta kändisarna innehöll mest såna som var gifta eller hade någon form av stadig relation, så jag strök dem allihopa. Även om det hade varit väldigt häftigt att bjuda in Johnny Depp eller Robbie Williams till Nobelfesten. Det finns även en risk att kvällstidningarna då vill sälja lösnummer på att en mindre nobel kändis blir bjuden på Nobelfest, så det var nog lika bra att låta kändisarna vara ifred. Utav de fjorton namn som stod på listan över folk jag känner, så beslöt jag mig för att antingen lägga upp en anonymiserad poll på bloggen så att ni läsare får rösta, eller kasta tärning. Jag valde att kasta tärning. Men eftersom det fanns fjorton namn på listan och jag inte ville sitta och slå med tre tärningar, så beslöt jag mig för att skära ner listan till endast en tärning.

Mitt första kriterium för att stryka namn hette ”avslagen kontakt”. Det innebar att jag strök alla som jag inte hade träffat i verkligheten det senaste året. Efter den operationen var det elva namn kvar. Sen kom jag på att alla som kände mig när jag fyllde år den 31 mars, men som inte hörde av sig och gratulerade, att de skulle väck från listan. Efter det var det nio namn kvar. Hur jag sen skulle få bort tre namn till hade jag ingen aning om, men jag tog först till det enkla knepet att helt enkelt stryka de två personer som jag bedömde vara mest player och minst gentleman. Nu hade jag sju kandidater kvar. För att få bort ett namn till inför tärningskastningen så gjorde jag ytterligare en bedömning. Jag gjorde en fri och känslomässig värdering om vem av killarna som hade sårat mig mest eller gjort mig mest besviken. En av killkompisarna hade jag faktiskt blivit besviken på flera gånger, så han ströks, även om han är väldigt snäll och trevlig som person.

Nu hade jag alltså sex toppkandidater kvar som jag kunde kasta med. Alla var trevliga, snälla, välvårdade och snygga. Varje kille fick en siffra framför sitt namn, och sen slog jag tärningen. Det blev en trea. ”Fan”, vad min första spontana tanke. ”Varför slog jag inte en fyra? Det hade varit så mycket roligare”. Jag slog en gång till. Det blev en sexa. Jag blundade för sexan och slog snabbt en tredje gång och yes! Det blev en fyra. Kille nummer fyra skulle tillfrågas först. Jag skickade iväg ett litet mail för att på ett försiktigt sätt lägga fram idén om att han skulle gå på Nobelfest. Killen svarade inte. Det gick över ett dygn och jag hade fortfarande inte fått något svar. Antingen ville han kanske inte gå på Nobelfest över huvud taget, eller så stod han bara inte ut med tanken på att tvingas umgås med mig en hel kväll? I och med att jag inte känner kandidat nummer fyra så värst väl så är det inte så lätt att veta. Jag hade precis börjat tänka på hur jag skulle kunna skaka fram en andrahandskandidat, men då kom det ett mail. Kille nummer fyra ville vara min dejt på Nobelfesten.