Inget svin i mig inte

Jag är fortfarande sjuk men fick idag en tid på vårdcentralen rekordsnabbt, så snabbt har det aldrig förr gått för mig i köerna. Jag fick komma in till läkare tjugo minuter efter att jag satt hemma i soffan och ringde och berättade om mina halssmärtor och min muskelvärk. Tyvärr gick det först väldigt dåligt att försöka förklara för sköterskan om mina psymptom. Detta eftersom jag inte hade någon röst utan bara kunde väsa fram små fraser, och sköterskan uppfattade först inte att jag faktiskt försökte prata svenska. Hon trodde att jag pratade på något annat språk. Jag fick ta prover men jag hade garanterat inte svininfluensan, utan bara vanlig infektion i halsen och blev ordinerad vila och alvedon. Så mycket annat har jag tyvärr inte att berätta. Det händer inte så mycket här från sjuksängen och jag är nu rejält less på att bara ligga och vänta på att bli frisk.


När jag blir frisk och kry igen är det så väldigt mycket som jag vill göra, jag har en hel del att ta igen och bland det första jag ska fixa är såklart att jobba av en hel del grejer på jobbet och därefter köpa fler kameler till min julkrubba och försöka hitta små figurer, ca 4 cm höga, som kan bo i mitt pepparkakshus.

Sjuk på första advent

Jag är fortfarande sjuk. Jag har så ont i halsen att jag håller på att avlida. Enda chansen att det inte svider i halsen är om jag låter bli att svälja, tugga, prata, gapa och andas. Jag är fortfarande relativt svag och orkeslös i kroppen och svettas en hel del, men har konstigt nog inte haft någon riktig febertopp. Jag tog en ordentlig värktablett idag, 500 ml citadon, för att orka gå ut och köpa fler värktabletter, halsbaletter och c-vitaminbrus. Jag kom dock även hem med tio nya figurer till mitt luciatåg som jag med mina sista krafter har plockat ner från vinden. Jag orkar bara vara uppe på benen väldigt korta stunder åt gången, sen måste jag lägga mig och vila igen och mina stämband är helt ur funktion. Jag kan inte alls prata, det går bara att väsa. Det är nog bara att inse att jag inte kan gå till jobbet i morgon heller.


Nu består mitt luciatåg av 29 figurer. En förstelucia och två biträdande lucior, tio tärnor, sex stjärngossar, fyra tomtar och sex pepparkakspojkar. Jag har även fem sådana här figurer som utgör en adventsljusstake samt en tärna och en stjärgosse som håller ett ljus i en skål.

Josefin Crafoord för Fashion by C

Eftersom jag inte varit riktigt frisk de senaste dagarna har jag alldeles glömt bort att blogga om lanseringen av Josefin Crafoords sko- och väskkollektion. Kollektionen är framtagen i samarbete med det relativt nya märket Fashion by C som duktiga Camilla Randehed står bakom. På resturangen Vassa Eggen fick en utavld skara människor dricka champagne, äta snittar och smygtitta på både Josefins kollektion och den ordinarie vårkollektionen från Fashion by C, som inte ännu finns i butik. Jag måste säga att jag blev väldigt imponerad av skorna, både Josefins och Camillas. Tyvärr fanns det endast skisser på Josefins tre skor men Camillas fanns på plats.


Det var Linda Skugges pr-byrå Skugge & Co som stod för arrangemanget och Ebba Hultkvist, mer känd som skärgårdsdottern, som är anställd på byrån intervjuade både Camilla Randehed och Josefin Crafoord i strålkastarna.


Klackarnas höjd var precis i min smak. Högt ska det vara! Dessa skor säljs som sagt inte ännu, men snart. De kommer att kosta mellan 1000 och 2000 kr. På Fashion by C:s hemsida är det söta Margaritha som nästan vann Top Model som poserar i kollektionen.


Till min glädje fick jag välja ut ett par skor eller en väska och jag valde dessa randiga pumps i svart och grått. Det svarta är skinn och det gråa är mocca.

Det var jag och Skatterättsjuristen som gick på lanseringen. Denna bild kommer från Skugge & Co och jag lånade den från Linda Skugges facebook.

Godis till tröst

Egentligen skulle jag ha varit i Uppsala nu, på fartfylld och mysig tjejweekend med Dalajuristen, Förskolläraren, Veterinären och Mångsysslaren. Denna helg har varit planerad och inboakd sen länge, en grej som jag sett fram emot. Tyvärr har jag blivit sjuk. Jag ligger utslagen i soffan och svettas, väntar på att bli frisk. Jag dricker juicer, vatten, te och överkonsumerar halstabletter. Som tröst har jag nu köpt godis, mina tre favoritsorter och är ganska rastlös, vet inte vad jag ska göra. En okänd kille pratar med mig över MSN. Vanligtvis klickar jag bort såna okända som försöker adda mig, men just nu har jag inget bättre för mig. Killen heter Henrik och är 16 år gammal. Han har sett min blogg och säger att han tycker jag är sexig. Henrik försöker övertala mig att starta min webcam trots att jag tydligt förklarat att jag inte skojar när jag säger att jag är 29 år gammal. Som om jag skulle vilja visa mig i en webcam när jag sitter osminkad, blek och sjuk hemma och snorar? Tror inte det va.


Mina tre favoriter är Fransk Nougat, Anton Bergs Marsipanbröd och Bounty. Istället för Bounty går det även bra med Coco. Men Bounty är lite godare.

UPDATE: Nu frågar Henrik varför jag inte har några barn och någon man om jag är så gammal som 29 år. Ja, vad säger man? Att det bara är 16-åringar som fortfarande är singlar och att 16-åringarna inte är speciellt sugna på familjeliv?

UPDATE 2: Henrik säger att han lätt skulle kunna tänka sig att bli far till mina barn, trots att han bara är 16 år gammal. Att han faktiskt bor i Kiruna verkar inte spela någon roll, eller så kanske han bara inte tänkte så långt?

Hundra single ladies

Via Tussilulls blogg hittade jag den här flashmoben från Piccadilly Circus i London. Hundra singeltjejer kör Beyonces koreografi från videon till "Single Ladies". Jag bara älskar såna här masskoreografier, vare sig det är på scen, i musikvideo eller på stan som flashmob. Jag skulle själv ha varit med i den koreografi till Michael Jacksons "Beat it" som gjordes i somras på bl.a. Sergels Torg, men tyvärr var jag i Falun den aktuella helgen.

Inget jag behöver nej

Jag ser att Eniro kommit ut med en ny upplaga av telefonkatalogen. På omslaget finns kändisar med glasögon gjorda av Gula Sidorna. Förutom Magnus Uggla så har jag även sett Amy Diamond på omslaget. Jag tycker omslagen är snygga och skulle gärna ta hem en katalog bara för omslagets skull, om jag bara förstod vad jag skulle med den till? Bära hem en tung katalog som bara samlar damm och inte har något användningsområde? Finns det verkligen folk som seriöst har en telefonkatalog hemma och slår i? Detta gör mig påmind om säljaren som ringde till mig och försökte sälja ett "fast hemabbonemang". Jag fattade först inte alls vad han menade, tänkte att det var någon slags tjäst till min mobil eller till digitalboxen, men kom sen på att det förr i tiden fanns "hemnummer", d.v.s. en telefon som satt fast i väggen och som man endast kunde svara i om man var hemma. Och det trodde han att jag ville ha?

Mitt nya samlarobjekt

Jag var i tonåren när jag började samla på fjäderboor i olika färger, såna sammansatta längor av fjädrar ni vet, som primadonnor och dragqueens har runt halsen. Därefter samlade jag i flera år på klänningar. Men nu har jag skaffat ett nytt samlarobjekt, och det nya objektet heter tyllkjolar. Det finns stora och fantastiska tyllkjolar på Beyond Retro, och jag skulle nu efter löning så gärna vilja springa dit och köpa ett objekt till samlingen. Helst en vid, stor kjol i silver eller i rosa. Men tyvärr har jag andra saker som jag måste prioritera denna månad. Det kommer gå åt mycket pengar till julpynt, julklänning, luciavaka och julklappar. Men nästa lön, då ska jag spendera pengar på tyll. Massor av tyll. Alla större fester framöver såsom nyår, påsk, födelsedagskalas och midsommar ska innebära tyllkjol för min del. Allt annat vore vansinne. Jag kan inte tänka mig något annat.


På en av väggarna på Beyond Retro finns ett hav av tyllkjolar uppsatta. Jag kommer nog inte vara nöjd förrän jag har en kjol av varje färg. Tyvärr kostar de mellan 550 och 1300 kr.

Sjukdom och kärlek ska inte få stoppa mig

Det enda som skulle kunna förstöra min seriösa löparsatsning som just nu går strålande bra, det är sjukdom eller kärlek. Om jag träffar en kille som det blir en väldigt intensiv kärleksrelation med, så vet jag att det troligtvis kommer gå ut över träningen. Detsamma gäller om jag blir sjuk och sängliggande. Tidskrävande kärlek har jag som tur är inte drabbats av ännu, men tyvärr kände jag igår kväll att jag började få ont i halsen, och i morse när jag vaknade kunde jag inte ens dra in luft i munnen utan att det kändes som knivar i strupen. Men efter att ha sovit i princip hela dagen fram tills nu så känns halsen något bättre, men nu känner jag mig istället matt och slö, ungefär som att en förkylning är på gång. Jag tog då mina sista krafter till att gå ut efter ett överlevnadskit som ska konsumeras under kvällen. På så sätt kommer jag förhoppningsvis vara pigg och kry redan i morgon. Jag tänker köra samma metod som förra gången då jag kände mig sjuk, då drack jag 12 cl whisky och gick sedan och lade mig helt naken med toppluva och raggsockor. Jag hade hört att man ska göra så, och det funkade! Jag vaknade helt frisk, som om inget hade hänt. Jag hoppas det funkar även denna gång.


Innan jag kör whisky- och toppluvetricket kommer jag sätta i mig en extremt stark vitlökssoppa, multivitaminjuice, svartvinbärste med honung och halstabeletter. Jag kommer även tugga i mig en kaka mörk chokad, även fast det troligtvis kommer svida i halsen av chokladen.

En drottning med makt

Även då jag är 29 år gammal tycker jag det är roligt att titta på NK:s fina, påkostade och traditionella julskyltning. Det är inte minst fascinerande eftersom de ambitiöst designade och uppbyggda fönstren är så många och detaljrika. Dessutom blinkar, låter eller snurrar det alltid i de flesta av fönstren. I år är det den fantastiska Snödrottningen som tar plats bakom glaset och de olika fönstren visar hennes värld både ovan och under jord. I varje fönster finns en dikt om henne, och jag kan väl säga som så, att Snödrottningen faktiskt är någon man ska ha väldigt stor respekt för. Hon kan fatta beslut som varken ministrarna, departementen, riksdagen eller myndigheterna kan påverka. Nej inte ens Fredrik Reinfeldt eller Barack Obama.




Här är hon! Snödrottningen med sin flera meter långa, varma päls med istappar på utsidan, på väg in i sitt snöpalats igen efter att ha målat naturen vit. Vi får inte se hennes ansikte men jag kan gissa att hon tyvärr ser ut som en plastig skyltdocka.












Till och med myrorna har gåvor i sin myrstack, de har smycken och chokladpengar. Men vid en närmare eftertanke så ser man ju tydligt, även i andra hålor än denna, att det är myrorna själva som bär på grejerna. De måste ha stulit sakerna. Ska man verkligen lära barn sånt?

En film i framtiden om övervakning

Igår satt jag i Ingmar Bergmans egen lilla biograf, där han själv satt och tittade på filmer. Det var en exklusiv förhandsvisningn av filmen "Metropia" som har biopremiär den 27 november. Innan filmen började berättade en representant från Sandrew Metronome att det är ytterst sällan som det visas film i den biografen nu för tiden. Men detta var ett speciellt tillfälle eftersom det tagit sex år att göra filmen.

Metropia är en animerad, svenskproducerad film som som Tarik Saleh, Stig Larsson och Fredrik Edin har gjort, men filmen är på engelska. Det var en väldigt annorlunda film, men väldigt fascinerande. Det handlar om Roger som bor i Farsta. Han upptäcker att myndigheterna genom ett speciellt shampoo kan övervaka alla människor som någon gång har använt shampoot. Och inte nog med det, nere i tunnelbanesystemet kan myndigheterna tala rakt in i dessa människors huvuden så de tror att de tänker saker, fast det i själva verket är någon från myndighetens dataövervakning som säger åt dem vad de ska tänka, d.v.s. vad de ska göra eller inte göra. Filmen utspelar sig år 2024 och tunnnelbanesystemet sträcker sig vid den tidpunkten över hela Europa. Hela äventyret börjar med att Roger nere i tunnelbanan ser sin drömtjej, den vackra Nina som gör reklam för shampoot i fråga, och börjar följa efter henne. På resans gång förstår han sen mer och mer vad det är som händer. Hur jag som tittare i fortsättningen ska våga tvätta håret utan att tänka på innehållet i denna film har jag faktiskt ingen aning om. Kanske måste jag skriva in mig i terapi och skicka räkningen till manusförfattarna.


Detta är filmens kvinnliga stjärna Nina, som har lånat sin röst av Juliette Lewis. De andra som gjort röster åt filmens animerade figurer är bl.a. Stellan Skarsgård, Alexander Skarsgård, Sofia Hellin, Fares Fares, Lotta Brome, Goran Marjanovic och Doreen Månsson.

Att köpa sig julstämning

Jag verkligen längtar nu efter att få julpynta min lägenhet och fixa julstämning genom prylar. Julstämning är en av få känslor som faktiskt går att köpa för pengar. Jag har fortfarande kvar sommarens dukning på matbordet och vill byta ut alla dukar, ljusstakar, servetter etc som nu går i rosa, blått och grönt, mot julens färger som jag tänkte skulle gå i rött och svart. Mitt luciatåg ska fram på bardisken, julbocken och lyktan ska dammas av och röda löpare, doftande hyacinter och andra julblommor ska inhandlas. Även kristallkronans ljus som nu är rosa ska bytas ut mot röda och jag tänkte gära egna ljusarrangemang på bricka med blockljus, stenar och tomtar.


I butiken Kristina Interiör på Sveavägen har jag hittat röda, glansiga och spetsiga ljus som jag tänkte trycka ner i varenda ljusstake jag har framme, inklusive kristillkronan i taket och kandelabern i fönstret.


Jag har egentligen en vit julstjärna på fot sen förra året men har kommit på att de svarta julstjärnorna är mycket snyggare. Svart julstjärna med möster i blir nog ett måste för mig.

Superskorna har äntligen anlänt

"Men vad rakt och fint du springer, du har verkligen kontroll över var du sätter fötterna", sa expediten på Runnerstore som tittade på mitt löparsteg i en dator. Jag provade därefter fyra olika par skor och valde ut två utav dem. I dessa två fick jag sen prova att springa med sulor i form av de fotbäddar som tillverkats åt mig med hjälp av en tredimensionell skanner och en ortoped. Men ingen av de skorna var helt hundra perfekta med fotbäddarna i. Jag provade då ytterligare ett par skor, och när jag sprang på löpbandet med dessa så sa både ortopeden och expediten att de var helt perfekta. Nu fortsättningsvis är det "all in" som gäller för min del vad gäller löpträning. Äntligen!


Det är dessa magiska skor i lila och vitt från Puma som ska ta mig mot fantastiska löpresultat. Jag hade med mig mina gamla skor till butiken för att visa vad jag sprungit i fram tills nu, och det kom då oroväckande och bekymrade leenden från samtliga expediter när de såg vad jag misshandlat mina fötter med. Dessa nya skor kostade med fotbäddar och allt 3 100 kr, varav fotbäddarna gick på 1800 kr.

Traditionell lunch med tjejerna

Vi är fyra tjejer som alla arbetar i närheten av Birger Jarlsgatan i Stockholm, och som alla känner varandra efter att ha bott och/eller pluggat i Uppsala, som lunchar ihop någon gång per vecka. Det är jag, Skatterättsjuristen, Datortjejen och Dalajuristen som brukar luncha. Vi går nästan alltid till ett ställe som heter Organic Green som ligger på Rehnsgatan. Det är fantastiskt roligt att luncha med dessa vänner, det känns nästan som ett avsnitt ur Sex and the City eftersom vi alla uppdaterar varandra om vad som har hänt sen senast vi sågs. Jag önskar att jag för underhållningsvärdet här på bloggen kunde berätta om allt vi pratade om, eller flasha med något exotiskt och oväntat ämne som vi avverkat. Men det kan jag inte. Som vanligt var det mestadels karriär, arbete, kärlek, dejting och fest som tog upp vår välförtjänsta lunchrast.


Maten på Organic Green är precis som det låter, vegetarisk och hälsosam. Jag åt en gryta med morötter och broccoli och Skatterättsjuristen som satt mitt emot mig åt en gryta på tofu.

Frågor om juristyrket och juridikutbildning

Hej!

Jag klickade runt på internet i hopp om att hitta ett inlägg om hur en affärsjurist jobbar, och fann tillslut din blogg, amazing! Går just nu trean på gymnasiet och läser natur så jag kan välja i princip vad jag vill efter studenten, om det nu är så positivt som det låter? Jag har funderat på läkarlinjen men även juristlinjen, då båda är områden jag är intresserad av. Jag har ett antal frågor som jag hoppas du har tid att besvara, det skulle hjälpa mig väldigt mycket i mitt nästintill omöjliga val.

Hur är juristyrket, är det så stressigt som många säger? Har hört att man knappt har någon fritid alls, och att man inte ens bör tänka på att inleda ett familjeliv? Stämmer detta?
Svar: Det beror helt och hållet på var du arbetar. Det skiljer sig mycket från arbetsplats till arbetsplats hur långa arbetsdagar som krävs och vilket tempo som förväntas av en. Generellt sett är det mestadels på de stora och medelstora affärsjuridiska byråerna som det är mer vanligt än ovanligt med 60-timmarsveckor eller därutöver. Men även på mindre arbetsplatser kan det ibland också vara hektiskt om det finns mer jobb än arbetsresurser. På de flesta tjänster tror jag dock att arbetsbelastningen går i perioder. Ibland är det väldigt mycket att göra och man får skjuta till några extra timmar om kvällarna, och ibland är det så lugnt att man kan gå hem vid fyra. De kortaste arbetsdagarna har nog de som arbetar statligt på myndigheter eller på departement, där är tempot inte speciellt högt.

Hur är det med löner, jag vet att lönerna på de framstående byråerna är skyhöga, men hur är det på de mindre byråer som inte är bland de bästa?
Svar: Det stämmer, på de stora och medelstora byråerna finns det fastställda ”lönetrappor” med ganska stora kliv, omkring 6000 kr i löneökning per år upp till ett tak på ca 60 000 kr, därefter blir man eventuellt delägare eller får sluta. Löneökningen på mindre byråer är väldigt varierande, det kan handla om allt ifrån 2000 upp till 7000 kr per år i löneökning. Ingångslönerna på byrå för en helt nyutexaminerad jurist brukar ligga på runt 25 000 kr om man inte har suttit ting, och runt 27 000 kr om man har suttit ting. En trainee får ca 23 000 kr i lön. Sämst löneutveckling finns på statlig myndigeter som t.ex. Skatteverket och Kronofogden, där är ingångslönen runt 19 000 -20 000 kr och löneutvecklingen ganska sparsam. Fackförbundet Jusek har lönestatistik för den som är intresserad.

Pratade med en man som jobbar på MSA, som sade att det krävdes 18/20 AB för att börja jobba där, kanske inte är det lättaste att prestera så bra. Kan man jobba sig uppåt om det är så att man går ut med lite sämre betyg, och ändå landa på en hyfsad lön?
Svar: Utan minst 2/3 AB är det nog svårt att få anställning på de stora eller medelstora affärsjuridiska byråerna, och av alla som anställs är det väldigt få som sen blir delägare, vilket brukar ske efter 6-8 år. Men det går ju alltid att arbeta sig uppåt i vilket läge man än befinner sig i. För jurister finns det utanför byråvärlden och dess hierarki en möjligt att t.ex. få en tjänst som chefsjurist på ett stort bolag. Att starta egen byrå och dra in sin egen lön är ju också ett alternativ för att ständigt ha möjlighet att ta sig uppåt.

Hur är utbildningen, är det väldigt mycket läsa?
Svar: Ja, det är mycket att läsa in, både doktrin, domstolspraxis och lagtext. Det är tydligen jurister och läkare som har mest litteratur av alla att läsa under sin utbildning. Efter avslutad juristexamen, d.v.s. 9 terminer, kommer du har lagt ner strax över 20 000 kr på kurslitteratur.

Vilket universitet har du hört är bäst, och kan du rekommendera någon kurs utöver den vanliga juristutbildningen, ex. studier utomlands för bättre engelska?
Svar: Jag tycker att Uppsala universitet har den bästa juristutbildningen och Stockholms universitet har den näst bästa. De andra universiteten ger visserligen en juristexamen, för den som vill spendera tid i Göteborg, Lund, Umeå eller Örebro, men det är helt klart Uppsala universitet som har de bästa professorerna och den anrikaste och mest anseende utbildningen av dignitet och värde. Uppsala har även flera möjligheter till utbytesstudier i andra länder som t.ex. USA, Tyskland, Frankrike m.m.

Är det ett varierat jobb eller ett enformigt jobb? Trivs du?
Svar: Det beror helt på vilka ärenden som kommer in. Ibland kan jag sitta med en stor och tung uppgift i flera timmar eller dagar som till slut tråkar ut mig rejält, och ibland har jag så roliga ärenden att jag längtar efter att gå till jobbet för att kunna fortsätta. På morgonen vet jag aldrig hur dagen kommer att bli eller se ut, även om jag i förväg ibland har vissa möten inbokade. Det kan hända saker ganska snabbt ibland, snabba vändningar i inkommande eller pågående ärenden som leder till att jag måste prioritera om hela min dag. Det är helt klart ett ganska varierande arbete, speciellt om man arbetar för flera olika delägare som håller på med olika rättsområden, men det beror som sagt på vilken arbetsplats man är på. Jag kan tänka mig att det kan vara något enformigare på vissa arbetsplatser som hela tiden har samma typer av ärenden, men jag har det i alla fall ganska varierat just nu och jobbar dessutom med trevliga kollegor. För utan trevliga och justa kollegor, då blir även det mest fantastiska jobbet en riktig ökenbotten.

Hoppas dessa svar klargjorde en aning!

Världens hjälte

Det här var ju humor, en sjukt bra film tycker jag. Jag kan i alla fall intyga att allt jag skriver är så vitt jag vet sant och åsikterna är mina, inte någon annans.

Stilig vampyr v.s. Het varulv

Ikväll har jag varit på premiären av vampyr- och varulvsfilmen New Moon, en visning som näst intill blev en världspremiär eftersom endast en visning hade gått innan, och det var i Hollywood där den visades igår. Jag har inte hängt med alls i Twilightserien, jag har varken läst böckerna eller sett den första filmen, men visst var det en ganska mysig och relativt spännande film med bra gjorda specialeffekter. Under filmen var det dock lite svårt att inte distraheras av ett visst inbördes resonemang. Vem skulle jag helst vilja ligga med - Vampyrkillen eller Varulvskillen? Och efter en samlad bedömning måste jag säga att Robert Pattinson och Taylor Launter tog hem lika många poäng var, även om vampyren Pattinson var storfavorit i början av filmen, medan varulven Launter blev betydligt intressantare i takt med att han tog av sig kläderna. PR-byrån som fixade visningen hade ordanat väldigt fint med välfyllda goodiebags samt god mat och dryck på efterfesten som hölls i det fina Arnoldhuset, våningen ovanför Spy Bar.

Till skillnad från vanliga premiärer så hade PR-byrån valt att ordna visningen och festen endast för bloggare. Vi var en fullsatt salong på Biograf Grand där det satt bloggare så långt ögat nådde. Jag hann snacka med bl.a. Bingo Rimér, Paul Haukka och Annika Marklund. Jag spanade även in Katrin Zytomierskas mage som var väldigt stor. Jag tror hon kommer blir en toppenmamma och Bingo verkade toppenglad över att få bli tvåbarnsfar. Bingo berättade att även hans dotters mamma ska ha barn igen, så det kändes som att han väntade på två barn som snart skulle komma till världen.


Om jag ska gnälla på en sak i filmen så måste jag säga att Kristen Stewart som spelar den kvinnliga huvudrollen inte alls passar i sin roll. Hon saknade dessutom helt utstrålning och var ganska platt och trist genom hela filmen.

Bilder från förr

När jag var hem i helgen hann jag titta lite i gamla album. Det är ju sjukt roligt. Så många händelser som man blir påminnd om genom dessa album, det är fantastiskt. Idag på lunchen, medan jag var hem och åt, har jag säkerhetskopierat alla mina digitala bilder. Men egentligen borde man ju gå till en fotobutik och få samtliga digitala bilder utskrivna på fotopapper. Vem vem om mina datorer och datorprogram kan läsa mina externa hårddiskar och digitala bilder om ett visst antal år? De bilder och dokument jag förut säkerhetskopierat till diskett är ju bara de näst intill icke-läsbara i dagsläget.


Midsommar i Falun ca 1985. Till vänster fikar jag vid midsommarstången med mamma och bror. Till höger uppträder jag och de äldre grannflickorna i vår show som vi satt ihop. Jag minns inte exakt vad detta nummer var för något, men har för mig att vi mimade till Bobbysocks. Fast med tanke på den vita och rosa klädseln så var det nog The Pinks.

Kafferep hos mormor

Att besöka mormor är ett måste när jag är hem till Falun och hälsar på. Det är så sällan jag träffar henne under vinterhalvåret så det gäller att passa på medan jag är hemma. Jag, mormor, mamma och moster fikade denna söndag med bullar, mums-mums och supergoda havrekakor som mormor hade bakat själv. Det var de godaste kakor jag ätit på väldigt, väldigt länge. Kanske de godaste jag ätit i hela mitt liv.


I denna vita stenbyggnad i Aspeboda utanför Falun bor min mormor.


Mormor har fantasitskt fina tapeter i sitt hus. Hon har även väldigt många prydnadssaker. Det är nog endast personer över 70 år som numera har porslinsfigurer i sitt hem, men det är ju ganska charmigt. Det är väl så det ska vara hemma hos mormödrar.


I min mosters växthus var det som vanligt väldigt fint och mysigt. Takkronan gjorde sig bra i höstmörkret, den lyste upp som en luciakrona.

En match i innebandy

I lördags gjorde jag något som jag aldrig någonsin har gjort förut. Jag tittade på en match i innebandy. Det var IBF Faluns elitdamer som spelade mot Mariestad uppe på Lugnet. Det hände ganska mycket under matchen faktiskt. Tjejer blev utvisade hela tiden och sargen gick sönder flera gånger när damerna trillade in i den eller blev tacklade av någon annan spelare. Som jurist var det omöjligt att inte tänka på skadeståndsrättens undantagsregler för spel och idrott, d.v.s. att den kroppsskada som man orsakar någon annan inom det som får klassas som normalt spel och spelets regler inte behöver ersättas av den skadevållande på samma sätt som när det gäller misshandel enligt brottsbalken eller kroppsskador orsakade genom culpöst handlande. Detta i och med att den som gett sig in i spelet får spelet tåla. Spelarna vet vad det handlar om innan de ger sig in i matchen och kan förutse på ett ungefär vad som skulle kunna hända. Och alla spelar på lika villkor. Det där med utvisning är också ett begrepp som i min värld inte innebär att man blir utvisad av en domare, i juristen värld är det i första hand migrationsverket som beslutar om utvisning.


Det var lite fascinerande att alla damspelarna hade likadana kroppar, alla var stöpta i samma form. Lika långa, samma kroppsbyggnad och samma tjocklek på ben och armar. Alla hade bannband och tofs och ingen var vidare uppstylad med smink.


IBF Falun har en arg bock som logotype. Till höger om mig på läktaren i FK Arena satt några spelare ur Faluns herrelitlag. Men jag visste inte att de tillhörde herrlaget när jag tog bilden. Killen i randig mössa såg ut som Zlatan.

Ska man ta vaccin eller inte?

Nu sitter jag på tåget mot min hemstad Falun. Jag har en del ärenden att göra i Falun så det är lika bra att ta en hel helg i den fina kopparstaden. Tjejen som sitter bredvid mig på tåget berättade att hon har fått vaccin idag mot svininfluensan. Hon går på gymnasiet och fick vaccin genom skolan. Det var gratis men alla ville inte ta det, det var lite mer än två tredjedelar som ville ha vaccin. Jag har såklart också funderat på det där med svininfluensan men vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det hela. Visst vore det en trygghet att ha tagit en spruta, men samtidigt känns det hela ganska osäkert. Vad har egentligen vaccinet för biverkningar på lång sikt? Kommer det kanske utvecklas en annan, snarlik influensa som detta vaccin ändå inte hjälper mot så ett nytt vaccin måste utvecklas? Hur stor är då sannolikheten att viruset och kroppen blir resistent mot vaccinet? Man ska nog inte underskatta levande organismers förmåga att överleva påfrestningar, och då hjälper väl inget vaccin i hela världen. Då vill jag kanske hellre att min egen kropp, på naturlig väg utan vaccin, bygger upp ett skydd och en motståndskraft mot svinen.


Jag har länge varit utan rouge och svart kajal eftersom jag aldrig haft tid att köpa nytt. Men idag på lunchrasten rusade jag i stress in på Kicks, som har börjat sälja produkter från Make Up Store, och rasfsade åt mig första bästa. Det blev ett bruntonat rouge som heter "Nut" och den sotiga kajalen "Invitation". Ser ut att ha blivit ett bra köp. Förutom Elle har jag några avtal att läsa på tåget, men dessa kan jag ju knappast fota p.g.a. klientsekretessen.

Det går bra nu

Jag har kommit igång ordentligt med löpträningen nu. Jag har byggt upp en bra grundkondition, jag känner mig stark i benen och det känns som att jag kan jogga hur länge som helst utan att bli trött. Nu gäller det bara att få upp ett högt tempo, och det ska jag försöka göra genom ett intervallträningsprogram som jag har fått av min chef. Det är ett sjudagrsschema där man springer fem av sju dagar i olika slags intervall. Jag kommer kunna köra hårdare med intervallträningen från och med torsdag, för då får jag nämligen mina nya skor med fotbäddar som en ortoped på Runnerstore har tagit fram genom att titta på mina ben och skanna mina fötter i en tredimensionell skanner. Det kommer bli grymt bra med fotbäddarna, det hoppas jag i alla fall.

Det enda som kan stoppa mig nu är problem med benhinnorna eller fotlederna, men det kommer jag förhoppningsvis kunna undvika med hjälp av fotbäddarna. Jag ska även åka hem till Falun i helgen för att hämta de elastiska knäskydd som jag använde när jag var dansare och hade ont i knäna. En annan förutsättning för att min löpträning ska kunna funka smärtfritt anlände idag per post, och det är en sport-BH från Hogengård som ska vara toppenbra för löpning för de som har lite större byst. Tidigare har jag behövt köra med dubbla sport-BH:ar, varav en i en storlek för liten, för att ens kunna ta ett enda löpsteg. Att det gör skit-piss-svin-ont att springa då brösten inte sitter ordentligt intrycka mot kroppen, det är ett faktum som alla storbystade är väl medvetna om, och som onekligen alltid har varit ett hinder för mig. Men hinder är ju till för att övervinnas, och den här sport-BH:n sitter faktiskt sjukt bra. Det här kommer funka fint tror jag. Det går bra nu med löpträningen - och det kommer bara gå bättre! Om jag får vara frisk. Hoppas hoppas.

Så här ser den ut, den grymma sport-BH:n från Hogengård. Vilken tur att jag kom på att fota den medan den fortfarande är ny och fräch. Ser ni på köksbänken att mitt vinställ är tomt? Det är meningen så. Jag ska dra ner på alkoholen nu medan jag bygger upp ett löptempo.

Bibeln som en manga

Idag på lunchen gick jag in i en butik på Luntmakargatan som jag aldrig har lagt märke till förut. Utifrån såg det ut som en bokhandel, men inuti var det både en massa prylar, skönhetsprodukter, kläder och fairtrade-importerat godis som såldes. Hela butiken var någon slags "Fair trade shop", vilket även var butikens namn. Bland böckerna hittade jag Mangabibeln. Jag hade aldrig sett den boken förut i verkligheten, live så att säga, men kände mycket väl till att det finns en sådan. Inte för att jag är speciellt religiös av mig, men att göra bibeln som en mangabok är en sjukt rolig idé. Det är synd att jag tycker manga är så jobbigt att läsa för annars hade jag kanske gett den ett försök.


Mangabibeln är i Sverige utgiven på Libris. Någon annan dag ska jag gå tillbaka till "Fair Trade Shop" och köpa en chokladkalender som innehåller nyttig, mörk choklad som är rättevisemärkt.

Jag tror att major Tom egentligen är död

Idag har jag haft David Bowies "Spacy Oddity" i huvudet precis hela dagen. Det var min systers fel eftersom hon i morse skrev en textrad ur sången i en statusuppdatering. Jag har även funderat på varför majoriteten av mina favoritsånger handlar om rymden? Förutom alla Bowies sånger om rymden som t.ex. "Life on Mars" så gillar jag ELO där rymden är ett genomgående tema med sånger som t.ex. "Twilight" och "Ticket to the moon". En av LP-skivorna har till och med en hel byggsats i mittenuppslaget som blir ett rymdskepp när man bygger ihop bitarna. Jag gillar även anda rymdsånger som t.ex "Jag är en austronat", "Walking on the milky way" och "Aquarius" ur musikalen Hair samt Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne" och "Satellit". Jag tror denna fascination för rymdsånger kan ha att göra med mitt före detta intresse för astrologi, men jag är inte säker. Det kan även vara en slump.

Angående sången "Spce Oddity" så gillar jag den inte bara för musiken och melodins skull, utan även för att hela sångtexten känns som en enda stor barnsaga i form av en nödlögn. Ingen vågar berätta sanningen för barnen, var major Tom egentligen har tagit vägen. Att han har åkt iväg upp i rymden i en plåtlåda som är en rymdfarkost, det är ju bara en fin omskrivning på att major Tom faktiskt är död. Det är därför som han anropar jorden och berättar att han flyter på ett konstigt sätt och tycker att stjärnorna ser så konstiga ut från ett annat håll.

Det här är originalvideon från 1969 av David Bowies stora genombrott och dunderhit "Space Oddity". Att tjejerna i videon ser ut som änglar tycker jag stödjer min teori. Och ni ser ju själva, killen i videon får inte kontakt med major Tom. Men han var säkert död redan innan, när han åkte upp i rymden under nedräkning i början av sången.

Ett krav på ljusstakar

Huset på Birger Jarlsgatan som jag arbetar i är ett fint gammalt hus med högt i tak och gamla fönster med burspråk från sekelskiftet. Det är många olika advokatbyråer som har suttit i samma hus innan oss. Även trapphuset är fint, med marmorgolv, pelare och en fin gammal hiss med svart galler. Det vore underbart att ha en skimrande julgran i trapphuset nu till jul, men jag tror inte att fastighetsskötaren tänker så långt. Men jag kommer i alla fall i morgon göra klart och tydligt för delägarna på byrån att jag snart kanske kommer gå ut i strejk. Jag kommer nämligen strejka om vi inte har adventsljusstakar i fönstren i god tid innan advent. Eftersom jag är den enda anställa på byrån så blir det väl inte sån massiv strejk, men har jag tur så får jag med mig praktikanten på min sida.

Efter att ha gått upp för en bred trapp med röd matta innanför porten så kommer man in i detta fina trapphus. Men jag använder aldrig hissen eftersom vårt kontor ligger endast en trappa upp.

I studion för heja på Älvdalskören

Igår var jag studiopublik när "Körslaget" sändes från Magasin 7 i Frihamnen. Jag satt självklart mitt i Älvdalens hejarklack, bland ca 70-80 Älvdalingar som rest från Dalarna. Stämningen var grymt hög i publiken, så hög att taket lyfte flera meter. Alla var sjukt taggade och lade hela sin energi på att heja fram sitt favoritlag. Till min glädje gick Team Stefan vidare till final! Tyvärr glömde jag min kamera hemma och de bilder jag tog med mobilen får jag inte in i datorn för jag har ingen sladd.


Team Stefan gjorde ett fantastiskt framträdande med Metallicas låt "Enter Sandman". Jag måste säga att TV-inspelningen inte gör framträdandet rättvisa. Det var så mycket bättre att se det live, riktigt mäktigt. Gruppens enroma energi och alla stämmor går inte riktigt fram genom TV-rutan.

Ett uppdrag kostar en dejt

Jag har fått i uppdrag av inte mindre än två tjejkompisar att på ett smidigt och diskret sätt hinta till deras pojkvänner tillika sambos att de gärna vill gifta sig. Problemet är bara att de senaste gångerna jag träffat pojkvännerna i fråga har det bara varit som hastigast och då har även andra människor varit i närheten eller stått bredvid. Så vad ska jag göra? Slänga iväg ett SMS? Bränna iväg ett mail till deras jobbmail? Det blir ju dock ganska övertydligt då att jag fått uppdraget av flickvännen eftersom jag aldrig tidigare vare sig har SMS:at eller mailat med dessa killar. Två andra tjejkompisar är redan klara, de är förlovade sedan en tid tillbaka och jag har fått uppdrag inför bröllopet, t.ex. att göra sånghäften och vara toastmaster. Men kanske ska jag börja ställa krav. Varje uppdrag kostar att de fixar fram en dejt till mig som ersättning. En dejt med en väl utvald kille som de verkligen tror att jag skulle passa ihop med, och som dessutom är singel. Om detta lyckas kommer jag då säkert ha gått på ca tio dejter när dessa fyra bröllop är avklarade.

Jag går förbi en bröllopsbutik på Sveavägen varje dag när jag går till träningen. Det är svårt att låta bli att spana in bröllopsklänningarna i skyltfönstret. Om jag skulle gifta mig vill jag ha en klänning ungefär som de ovan, en tubklänning med ganska vid kjol. Och så ska jag ha längre släp än vad Kronprinsessan Victoria kommer ha på sitt bröllop.

Människor som jag saknar

Idag gick jag hem tidigare från jobbet, ungefär strax efter fyra, eftersom jag inte var helt pigg. Jag kände mig frusen och misstänkte början till feber. Jag hade egentligen sett fram emot att gå och träna eftersom jag kommit igång sjukt bra med ett löpträningsprogram, intervallträning i sjudagarsschema som jag fått av min chef, men det var bara att inse faktum och gå hem och vila. Väl hemma blev jag kontaktad av min gamla Harryskollega Barchefen. Han och två andra gamla Harrysmedarbetare skulle mellanlanda på Stockholms central i tre timmar och tänkte sätta sig på O'Learys och dricka öl. Att inte passa på att träffa mina gamla grabbar var otänkbart, och jag såg då min chans att kunna tillfriskna med hjälp av whisky. Nu har jag druckit tre whisky och känner mig redan mycket bättre. Inatt ska jag ta till knepet att sova helt naken med raggsockor och toppluva. Då blir man frisk. Att träffa de gamla kollegorna från Falun är alltid väldigt nostalgiskt och det är svårt att inte tänka på gamla tider från förr, innan jag flyttade till Uppsala och slängdes in i juridikens värld.

Det är faktiskt ganska ofta jag tänker på människor som jag inte träffar så ofta. Jag tänker på att jag saknar dem och att det är synd att vi inte ses oftare. Om jag tänker efter så har jag den senaste månaden speciellt tänkt på följande människor, att jag saknar dem:

Amanda, Gabriel, Maria, Emil, Anna, Pontus, Caroline, Jocke, Niklas, Cilla, Anders, Tyra, Blomman och Birgit.


I morgon ska jag studsa upp ur sängen pigg och kry, en ny spännande dag väntar.

Ärligt talat alltså

Ibland är det svårt att säga sanningen när man gör slut med någon eller inte vill dejta längre. Jag är en sådan som egentligen vill vara ärlig i alla lägen, speciellt när jag måste avveckla någon ur mitt liv och vill ge en förklaring, men ibland klarar inte av det eftersom jag vet att människan i fråga antagligen skulle bli väldigt sårad eller ledsen om jag sa rakt ut som jag kände. Det är lätt hänt att jag i ett sådant läge drar till med en närliggande sanning som "Det här känns inte helt rätt", "Jag vet inte om jag är kär i dig", "Jag tror inte att vi passar ihop" eller "Detta skulle inte funka i längden". Men det är såklart inte alltid som sådana förskönande och svepande orsaker behöver nämnas som en vit lögn, ibland är det ju faktiskt så. Men för att vara riktigt ärlig och få lite förskoning för de gånger jag inte varit helt ärlig, så kommer här en lista över ärliga anledningar till varför jag slutat träffa en viss kille i fråga. Listan är inte författad i någon som helst kronologisk eller systematisk ordning, den är helt random.

1) Hans röst var mer kvinnlig och ljus än min egen röst, det kändes konstigt att vara basrösten i jämförelse med killen.

2) Han var en våghals och äventyrare utan ansvarskänsla som alltid tog för stora risker och jag kände att hans beteende inte gick ihop med barnuppfostran och att ta ansvar för ett barn, när han knappt kunde ta ansvar för sig själv.

3) Hans farföräldrar hade den sämsta hårkvaliteten som jag någonsin sett. Att blanda mina egna gener med den hårkvaliteten var jag inte speciellt sugen på.

4) Jag hade missuppfattat vem det var jag skulle gå på dejt med. När jag bokade in dejten trodde jag att det var hans kompis som hörde av sig, som också var med på den fest som vi hade träffats på. När jag fick syn på den betydligt mindre attraktiva polaren som stod och väntade på mig tänkte jag bara "åh nej".

5) Hans förflutna som pastor i en frikyrka var sjukt avtändande och jag misstänkte att han innerst inne måste vara läskigt färgad av sin frikyrkokarriär.

6) Han måste ha haft aspergers eller något annat slags neuropsykiatriskt funktionshinder, för normal var han då inte. Ibland var hen helt distanslös och fattade inte när det var dags att byta samtalsämne. Han pratade ofta för länge om helt ovidkommande saker och fick i sin hjärna aldrig ihop handlingen i en spelfilm eller ett tv-program.

7) Han var den mest blåsta och icke-allmänbildade människa jag någonsin har träffat. Dessutom hörde jag rykten om att han egentligen föredrog killar framför tjejer men vågade bara inte vara öppen med det.

8) Han var en riktigt trist människa, utan humor och utan personlighet. En medelmåtta. Vi hade absolut ingenting gemensamt förutom att vi båda två var människor. Att konversera med en TV-apparat var roligare än att prata med honom.

9) Han såg manlig och stark ut, men var mjäkig och något fjollig till sättet, eller kanske snarare något kvinnlig, vad gäller kroppsspråk och sättet han pratade på. Det irriterade mig oerhört och jag ville bara skrika "Men tuffa till dig lite då!".

10) Han var inte tillräckligt engagerad i mig och mitt liv. Han sa hela tiden att han ville träffas men jag tyckte inte att han gav mig tillräckligt mycket uppmärksamhet eller var tillräckligt intresserad av vad jag hade att berätta.

11) Han bodde för långt bort för att jag skulle våga tro på relationen på fullt allvar och hans frukostar äcklade mig något oerhört. Han drack äppeljuice och käkade färgämnesfyllda mazariner men var kontstigt nog ändå ganska fit och vältränad.

12) Han visade svartsjuketendenser redan efter andra dejten. Dejterna hade varit mycket oskyldiga och kontakten däremellan ganska restriktiv, men ändå verkade han tro att jag redan var hans tjej och att han ägde mig.

13) Jag fick psykopatvibbar redan tio minuter in i vår lunch. Och jag hade verkligen rätt, han fortsatte att försöka kontakta mig i över två år efter efter det.

14) Hans bostad var det vidrigaste och rörigaste jag någonsin sett. Det låg dammkorvar invid golvlisterna, köksbänken var nog inte avtorkad på flera veckor och gamla colaburkar och begagnad snus belamrade hela soffbordet. För att ta mig fram till toaletten fick jag vada fram bland smutstvätt, brädbitar, olika slags verktyg, en motorsåg och tusen söndertuggade hundleksaker.

15) På vår första och enda dejt var han mycket fåordig och verkade inte kunna äta och prata samtidigt under en måltid. Han svarade bara "ja", "nej" eller en kort mening på allt jag sa. Han tjajtade dock flera gånger om att "det vore mysigt att krypa ner i soffan och kolla på film, vi kan gå hem till mig", även fast jag tydligt hade förklarat flera gånger innan dejten att jag inte ville ses hemma hos någon av oss. Kvällen blev oerhört kort, inte ens en timme, sen drog jag hem.

16) När han skrattade såg han ut som en gris, hans kinder blev fläskiga och han fick gristryne. Det var oerhört fult. Dessutom kunde han inte förklara på ett vettigt och rakt sätt vad det var han jobbade med, och då ringer ju varningsklockorna. Han hade även enormt kraftiga ben, så kraftiga att jag inte förstod hur han kunde gå med dem, även fast han i övrigt var väldigt stilig, snygg och rolig.

17) Jag märkte redan på första dejten att han var en kille som var oerhört lättsårad. Jag fick tassa på tå runt hans mycket lättsårade ego och till slut vågade jag varken säga bu eller bä i rädsla för att han skulle börja grina eller tappa humöret.

18) Han hade en tendens att på olika sätt vilja dela mat med mig. Han åt från min tallrik och verkade inte bry sig om att jag slickat på besticken eller redan ätit på äppelskrotten. I tv-soffan ville han hångla med isbitar i munnen och låta isbitarna vandra från mun till mun. Det var så äckligt att jag fick kväljningar och var vid flera tillfällen nära att kräkas av hans vidriga mathantering.

19) Killen i fråga kunde aldrig sluta le. Han log och log och ibland trodde jag att hans kinder fastnat i kramp eller något liknande eftersom han aldrig kunde se normal ut. Och alltid var det ett överlägset, fånigt eller något sorgset eller vemodigt leende som han hade på läpparna, men log, det gjorde han.

20) Killen verkade ha en helt sjuk inställning till hur man gör när man festar. Det var allt eller inget. Det gick inte att ta "ett glas vin", han skulle drämma på med allt och lite till och piska upp feststämningen tills ingen förutom han själv orkade mer eller han spårade ur och insåg själv att det var bäst att gå hem.

Förstår ni var jag hittar alla dessa killar? Nej, det gör inte jag heller. Det trista är också att dessa killar ovan faktiskt var relativt snygga och attraktiva allihopa, annars hade jag inte dejtat dem. Och alla hade även andra kvaliteter som var mycket bra. I alla fall mer eller mindre. Ska jag fortsätta med tjugo dejter till eller tycker ni att det räcker såhär med ärligheten? Okej, jag kan inte hålla mig, här kommer två ärligheter till.

21) I nyktert tillstånd och i dagsljus var han i kroppsrörelserna så feminin att jag skulle ha tagit för givet att han var gay om jag inte visste att så inte var fallet. Att ha en kille som alla tar för givet att han är gay tills det uppdagas att han inte är det, det tackar jag faktiskt nej till. Jag känner gaykillar som är mer maskulina än vad han var.

22) Killen i fråga var både smart, välutbildad och väldigt rolig att umgås med, men hans två närmaste polare, som han umgicks oerhört mycket med, var totalt vidriga. Polarna var som två brölande neanderthalare, högljudda, respektlösa och fördomsfulla i sitt snack. Det var vidrigt att hänga med dem, och jag insåg att om jag skulle fortsätta träffa killen så skulle polarna komma med på köpet.

Det är bara att säga grattis till Sofi

Jag hörde SVT:s bokrecensent idag när han recenserade Sofi Fahrmans bok "Elsas mode". Den fick en fyra av fem i betyg och recensenten sa att det var den bästa svenska chicklitboken på sju år, sen Denise Rudberg kom med sin första bok. Självklart är detta jätteskoj för Sofi och jag gläds för hennes skull, men jag blir samtidigt en aning avundsjuk eftersom jag själv har skrivit en roman som bl.a. handlar om en tjej som bloggar och lever i Stockholm. I pocketformat är min bok ca 400 sidor och jag skickade mitt manus i september förra året till några förlag, bl.a. till Norsteds, men fick den inte utgiven. Sofi uppgav i en intervju att hon började skriva boken för ungefär ett år sedan, alltså precis efter att jag skickade in mitt manus. Jag har läst de två första kapitlen i Sofis bok och visst verkar våra böcker skilja sig åt en hel del i handlingen, men jag kan ändå inte släppa tanken på att förlaget i fråga kanske insåg att det skulle vara en god idé att ge ut en bok som är skriven av en bloggare och som handlar om en bloggare. Och att det då självklart är bättre att ge ut boken med en skribent som är mer känd än vad jag är, och som dessutom kan få gratis draghjälp från en av Sveriges största kvällstidningar - det förstår jag själv. Dessutom innehöll min bok inte lika mycket droping av klädmärken.

"Och du ska vara jurist?"

Jag har märkt att en vanlig missuppfattning om jurister är att vi kan allt. Allmänheten har en tendens att tro att vi besitter all världens faktakunskaper inom alla specialområden som finns och lite till. Detta stör mig något oerhört för så är självklart inte fallet. Jag vet inte hur många gånger jag fått kommentaren "Och du ska vara jurist?!", alternativt under utbildningen "Och du ska bli jurist!?" slängd i ansiktet på mig. Antingen har kommentaren levererats med glimten i ögat på ett humoristiskt sätt, eller rent spydigt.

Sådana kommentarer kan komma när som helst. Det kan handla om allt ifrån att jag frågat vad hundrasen heter till att jag erkännt att jag inte vet var någon liten skitstad i Frankrike egentligen ligger. Jag har även fått kommentaren slängd till mig när jag t.ex. ringt upp den jag är på väg till och sagt att jag inte kommer ihåg portkoden, eller när jag frågat hur man ska kunna veta hur länge en åker ska vara i träda, vad fisken är för sort eller vilka första psymtom som cancer egentligen visar om sjukdomen har gått väldigt långt och man inte vet om den. Det enda som verkar vara ursäktat från allmänhetens sida att man inte kan något om när man är jurist, det är detaljkunskaper inom sport, sportregler och sporthändelser, men inom alla andra områden förväntas vi märkligt nog kunna precis allt. Jag vet att det inte bara är jag bland jurister som irriterar mig på att vissa människor har lite för höga tankar om jurister, att vi ska ha en omänskligt hög allmänbildningsnivå och aldrig behöva fråga om något eller säga att vi inte vet.

Jag har aldrig någonsin påstått att jag är extremt överallmänbildad, för det är jag inte. Jag har däremot alltid haft väldigt lätt för att lära mig saker, läsa in saker och jag är snabbtänkt när det gäller att dra korrekta slutsatser och planera. När det gäller allmänbildning har jag normala kunskaper men har, liksom de flesta andra, spetskompetens och kan väldigt mycket om vissa få specialområden. För min del finns mina detaljkunskaper på områden som t.ex. gymnastik, kostlära, psykologi, dans, inkariket, kortspel, kaninavel, kaninhoppning, kakrecept, hästar, smink, hår, alkohol- och drinkkunskap, svensk grammatik och sen juridik förstås. För så är det. En jurist är utbildad i att arbeta med lagtext, d.v.s. tolkning och tillämpning av lagar och att kunna slå och hitta i lagarna. Vi kan argumentera för vår sak, skriva inlagor, promemorior och yttranden. Det är det vi har vigt en del av vårt liv åt och lärt oss, både i utbildningen och sen i yrkeslivet. En jurist har koll på lagar, förarbeten och domstolspraxis, mest inom det rättsområde som juristen i fråga är verksam inom. Det är det vi är bra på. Förvänta er inget annat.

Så snälla icke-jurister, kom inte till en jurist med orden "Och du ska vara jurist?!", om det inte handlar om något som har med juridik att göra.

Tack på förhand.


Så här såg min första lagbok ut efter lite mer än ett års studier. Nu för tiden äger jag inte ens en lagbok. De lagtexter jag behöver titta i slår jag upp på riksdagens SFS-samling på deras hemsida, eller i program som t.ex. Karnov. Vissa jurister vill ha en lagbok liggandes på sitt skrivbord för syns skull, men det tycker jag är fånigt.